HERREGUD va länge sen ja skrivit nått här... Aja, ha väl inte haft den lättaste preioden ett tag så...

27/7 konstaterades att fostret slutat utvecklas i v.6

31/7 till sjukhuset för förberedelser av medicinsk abort

2/8 in å göra medicinsk abort...

Det var det absolut VÄRSTA ja nånsin gjort i HELA mitt liv...

JA som inte ens trodde att ja KUNDE bli gravid, så händer detta =( Ja hade konstant smärtor i fem dagar... Mensvärken kan slänga sej i väggen, de är INGET jämfört med denna smärta...

Alla som skulle komma med "uppmuntrande ord" då...

-Jamen tänk POSITIVT att du KAN bli gravid!!

Tänk positivt?? Dagen efter ja fått missfallet konstaterat?? E NI DUMMA I HUVUDET?? Hur FAN sku ja kunna tänka positivt då?? Min värld RASADE!!

Den 27 va en måndag. På tisdagen fick ja INGET gjort... Ja låg i sängen HELA dagen... Ibland låg Zoya där me mej, emellanåt Chico å sen vissa stunder låg båda. Dom lämnade mej inte oövervakad för en sekund. Va knappt så Han fick båda med sej på prommis för dom sku hem till mej...

Mycket annat har hänt hät på vägen också.

Men summa sumarum:

Tom o ja gör ett sista försök att få detta å funka. Vi har hittat ett nytt hus åt oss som vi ska hyra oxå!

Until Next Time

Fridens

Ja vad kan man annat säga?? Sist ja skrev va i typ april =P 

Ni som kanske hängt med så vet att mitt liv varit gaaaanska så hektiskt den senaste tiden. Den störtsta chocken of them all kom för några veckor sedan när de visade sej att ja var gravid... JAG... På smällen liksom... Say wooot??

Ja fick ju för ca 9år sedan höra att ja har endometrios och därför är infertil... Men uppenbarligen inte! Ja menar, tre graviditetstest ljuger väl ändå inte!??!

Då tog nog mitt liv en väldigt oanad vändning och man måsta börja tänka i liiite andra banor...

Tom å jag har ju gjort våra försök, men vi får det helt enkelt inte att fungera! Det känns som att vi SKA försöka gång på gång på gång bara för att liksom, för att vi varit ihop så länge så SKA vi fortsätta vara ett par... Vi älskar varandra djupt och innerligt, men han har för mycket känslor för en annan precis som jag, så det bara inte funkar... Dessutom började vi bara smutskasta varandra å bara stred så... Vill ju kunna sköta detta i lugn å ro utan en massa nojs menmen... 

Ja ska ju liksom tänka på mej själv å magen nu. Har ju ett nytt liv inom mej som ja måste ta hänsyn till! Ganska otroligt egentligen... Ja kan inte fatta det!! 

Ja tänker inte gå in desto mera på något om de som hänt. De som behöver veta något vet å de som inte har något att göra med saken vet tydligen sin egen variant ;)

Men ja vill bara klargöra EN sak: I'm not the ONLY bad guy here!!

Vi gjorde båda tonvis med fel, vi gjorde varandra en massa illa, tävlade om vem som kunde såra den andre mest... Typ så...

Nåja, de e vad det är!

Nu ser ja fram emot ultraljudet 27/7 =D

Until Next Time!

Fridens

Ojsan oj vad inaktiv ja varit här då =P 

Men mitt liv har minst sagt varit myyycket rörigt ett tag här nu. Gjorde ju inte saken bättre att min mor pratar om att sälja Pargas, MITT pargas, enda stället ja får sinnesro på å där ja riktigt känner mej vara nära mormor... Mamma tycker bara det är till besvär hela stället =( skär i hjärtat...

Tom o ja beslöt oss som bekant för ett försök ännu. Tredje gången gillt?? Eller nått... Vi får se vartåt det leder nu bara! Tiden får utvisa huruvda vi löser våra saer o ting å kan faktiskt lämna de gamla bakom oss o fortsätta framåt eller nä... DOCK så hade han EN enda uppgift att göra när vi blev ilag igen: Att ringa familjeterapeut! Men de har han inte gjort ännu heller... Såå... Nåja... =/ 

Nåja, men nu vet ni att ja lever åtminstone!

Until Next Time!
Puss å kram

Efter att ha varit i Karis nästan en vecka o blivit bortskämd så e man hemma igen å blir bortskämd här med ;) Janne kockar, byker, pysslar, plockar å donar! Men ja klagar inte!! Absolut inte =P 

Det som däremot tar lite hårt på mej är när folk tagit parti för någon av oss i separationen utan att hört båda sidor, utan bara tar förgivet saker o ting! Dessutom finns det en HEL del som hänt, som INGEN vet om heller, för att folk har inte med det att göra, därför ha vi valt att hålla det för oss själva! 

Men ja orkar inte lägga energi på detta. Misstycker folk att jag är med Janne, FINE!! Det är ju ändå JAG som ska leva med honom o INTE ni!! Det som sårade otroligt mycket var att när vi offentliggjort vårt förhållande så på det inlägget vart de tjafs i kommentarerna över någe pengar! DET sårade otroligt mycket, som att vissa inte tar oss på allvar... Dessutom, JAG kan ju inte göra nått åt HANS grejer! Ta de direkt me honom å skriv inte "Klart du kan göra nått, ni e ju ett par" 

SÅNT stör mej. 

*muttermorr*

Resan till Karis va förövrigt underbar! Ja blev mycket varmt å vänligt bemött av alla i Jannes famlij =) Riktigt nice! 

Va lite hit å dit å flängde på, helt skoj! 

Fast de va nog skönt att komma hem igen också ;) Underbart var det att sova i EGEN säng å att få träffa Zoya igen!! Gullskruttan va ju sååå lycklig när hon såg mej att hon inte visste vart hon sku vända sej =P Älskade djur! 

Sjösjukan efter stormresan över havet satt dock i några dagar... Ja mådde såååå skit när vi kom hem ännu så de inte va klokt =( Så nej, ja blir nog ingen sjöman ;)

JAAAAAA, å så såg vi ju SONATA ARCTICA på SIlja!!!! Herregud!!! LYYYYCKAAAA =D 

Det var en ASBRA show dom hade!!! Riktigt bra!!

Vi fick ju en ofrivillig kryssning till Stockholm pga såpass hård sjögång så de vart lite längre ombord än tänkt. Men inte gick de nån nöd på oss, Chico betedde sej dessutom YTTERST bra! Han va superduktig, lillkillen =) 

Men så hem igen till vanliga rutiner. Sku bara villa ha allt tömt ur lokalen å förrådet urrensat eftersom de e mycket av T:s saker där...  Nåja, de blir väl gjort snarast möjligt hoppas ja!

Until Next Time

Fridens

... Vi gav det ännu ett försök. Men var det för att VI ville eller för att "alla andra" tyckte att "Jamen klart ni ska försöka"? Ja vet inte riktigt. Men de gick ändå inte vägen. Så snart hör man till statistiken av människor med kraschat äktenskap å skilsmässa bakom sej... 

Usch vad ja ändå avskyr de där ordet, skilsmässa... Så negativt... 

10/1 gjorde Janne å ja de officiellt att vi har ett förhållande! Majoriteten av alla som gillade det vad hans vänner, surprise surprise! Nåväl, ni får tycka precis va fan ni vill. Ja bryr mej inte! Ja e lika kär ändå! 

Han e genomsnäll å behandlar mej bra! Han har lyft upp mej på en pidestal å jag får komma på första plats! Inte på andra eller tredje. Ja behöver inte tävla med döda ting om hans uppmärksamhet å kärlek. Det känns konstigt, jag är inte van =P Men de känns så himla bra ändå =) 

Detta kommer nog att bli bra! 

Jag e iaf lycklig å mår bra med Janne ♥

Until Next Time

Fridens

♥

Queen-Of-Darkness

Ja ha nog lärt mej att inte ta NÅGOT förgivet mera...Saker o ting som kan verka så självklara ena stunden så kan i nästa stund ändra helt... 

Ja trodde ja levde i det som är å vara skall... Ja trodde benhårt på de å kämpade i många år... Men mitt i allt var det inte så självklart mera, mitt i allt ändrades allt å de ja kännt som min trygga punkt va inte så tryggt mera... Ett ord var allt som behövdes, ett konstaterande för att ALLT ja kämpat för i flera år skulle raseras... 

det måste vara de värsta, att allt det plötsligt bara är borta... 

Mitt i allt ändrades allt å någon slog undan fötterna under mej... 

Ja ha inte kraschat för min mormors död...

Ja ha inte kraschat för Bamses avlivning...

Ja ha inte kraschat för Sweets avlivning...

Ska ja krascha för alla sakerna på en gång sen då? 

Ja vill inte vara med när den dagen kommer...

Vi var ju inte lyckliga med varann! Vi kämpade åt olika håll. Vi va i samma båt men vi rodde åt varsitt håll med en varsin trasig åra... Vi tävlade om vem som gjorde den andre mest illa... Ändå så trivdes vi med varandra. Det var välbekant o tryggt på något sätt! Vi kände/känner ju varann utan å innan.

Trodde ja iaf... 

Until Next Time

Fridens

... förän man förlorat det! Eller som i mitt fall: är fem före att förlora det!

Det har varit en HELVETISKT jobbig period på senaste. Mycket värre än Ni kan tänka er å de mycket för att jag inte berättat nått! Varför kan man undra, nåja, mest för att jag alltid fått lära mej att INTE gnälla i "onödan" man ska inte nojsa med folk, inte ställa till med besvär, inte besvära andra med sina problem!!

Gittis sa så förbaskat gulligt åt mej i telefon: Men jag VILL att du ska besvära mej!!

Det betydde MASSOR att hon sa det ♥

Så kom dagen när ja bestämt mej att nu får det vara NOG! Ja orkar inte leva i ett äktenskap mera där det är jag som kämpar för två i motvind. Där jag gör allt utan att ens få ett enkelt TACK som "lön" Där det bara förväntas att ja ska byka, städa, laga mat, dona o pyssla. Där karln inte bryr sej ett SKIT om vad ja gör eller var ja är! Ja fick ingen hjälp med något, inte heller någon uppskattning!

Jag blev tagen förgivet!

"Ähh, varför sku hon nu gå då, hon e ju alltid här ändå" Tycktes han tänka

Ja ORKADE inte mera...

Ja packade en väska å for till en annan.

En som ja kommit väldigt nära å lärt känna utan o innan. Han är nog den efter Tom som känner MEJ bäst. Vi gjorde det mesta ihop redan! Vi hade roligt. Vi funkade bra! Vi va bästa vänner. Där var JAG medelpunkten! JAG fick uppmärksamhet, JAG fick komplimanger! JAG kunde luta mej tillbaka medans middagen blev lagad!

Under dagen va allt riktigt bra. Tom å ja messade lite å han va till garaget. Ledsna var vi båda två men de e ju klart. Fast det var JAG som valt att gå så var det minst lika tungt för mej! 11år hade vi fått ihop ändå.

När eftermiddagen kom så va ja ner o pratade med Tom. Innan ja krashade så gick ja tillbaka upp till vännen där ja hade en väska kläder redan. Visste inte om ja sku bli där eller gå någon annanstans.

Tom sms:ade mej att han sku föra katterna o sina grejer till syrran sin, sen sku han lämna ön. Han klarade inte av att va kvar här mera.

Då började ja tänka... Min råddiga hjärna arbeta på högvarv... Ja fick panikattack på panikattack. Grät hejdlöst.

Vem försökte ja lura egentligen? Inte ville ju jag lämna Tom inte... Han va ju the love of my life!

Vännen min sa åt mej till sist: Men GÅ hem! Gå till honom, det är ju honom du vill vara med! Inte klarar du av att lämna Tom inte, ja visste det hela tiden!

Så ja tog min väska å gick strumpfota hem.

Fick inte fram nyckeln så ja bankade i panik på dörren,hysteriskt gråtande.

Tom hade inte hunnit fara ännu så han kom kutande såklart å öppnade dörren.

Vem FAN FÖRSÖKTE JA LURA??????? Ja, mej själv antagligen...

Tack å lov insåg ja mitt misstag å va ja höll på att göra innan de va försent!

Ja trodde ja va redo att avsluta de ha hade å påbörja något nytt med en ny person. Men det var ja inte... Det var tydligt!

Det som fick mej att tänka till då på dagen var nog när Tom tittade upp på mej med sina stora, blå, söndergråtna ögon å frågade mej "Är detta slutet nu? Har ja verkligen mistat dej?"

Inte ville ja ju lämna Tom. Ja KAN inte leva utan honom! Min plats är i hans famn. Med hans armar runt mej! Klart ja tycker om uppmärksamhet å komplimanger, men det är av TOM ja vill ha det!!

Vi har bestämt oss för att jobba vidare på äktenskapet nu! Ett äktenskap är inte en dans på rosor. Man måste lägga tid o energi på att värna om det. Ta hand om varandra! Älska varandra! Visa varandra uppskattning o kärlek! Hjälpa varandra! Om det så handlar om att gå till bykstugan så gör det tillsammans!

Så mycket som vi pratat å gjort saker tillsammans den här senaste veckan ha vi nog inte gjort på hur många år som helst!

Men det känns bara såååå bra!!

Det är ju honom jag älskar! MER än något annat! Vi hör ihop! Det SKA vara AG ♥ Tom! Finns inga andra alternativ!

Vi kör nu mer 200% öppna kort! ALLT e ärligt! Även om det tar ont att höra, så säger vi! Bättre på det viset!  

Så lördagskvällen tillbringade vi hos Tarja o Tette. Ja vågade inte vara hemma när ja visste vilket humör han andra va på samt att han hade druckit. Så då valde vi att fara bort.

På söndagen så var vi med Tarja o Tette ti Park på bastu å simma i polen! Fy faaaeeeen va sköööönt de var att basta o SIMMA!! Ja ha ju inte simmat på gud vet HUR länge! De va ett uuunderbart avbrott från vardagen!!

Älskling var i fredags till sjukhuset för att få sjuksrivning för fredagen eftersom han legat å spytt halva tosdagen. Där kollapsa han istället av en panikattack så han blev sjuksriven denna vecka o fick sömntabletter utskrivet... Så denna vecka har vi helt enkelt tagit hand om varandra! Det har varit underbart! Vi ha nu inte gjort så mycket vettigt men det lilla vi nu gjort så ha vi gjort TILLSAMMANS!! Han kommer med mej till stallet när ja ska mata/mocka/Ta in eller ut hästarna, han e med mej på hundpromenader å ja får hjälp i tvättstungan!

I samma olyckliga veva höll ja ju på att mista min bästa vän! Känslor ställer alltid till det mellan folk! Så är det bara! Jag menade verkligen aldrig att göra dej så illa! Ja bara inte förstod att ja du verkligen hyste SÅ starka känslor för mej som du tydligen gjorde/gör! Du betyder så fruktansvärt mycket för mej ännu å ja vill verkligen inte mista dej för allt i världen! Du är min bästa vän som känner mej utan o innan o vet banne mej ALLT om mej...

Ja vet att de inte kommer att bli som förut! Ja e medveten om det. Men en vacker dag så KANSKE vi kan vara lika nära vänner som vi va före denna härva!

Until Next Time

Fridens

It must have been love

But it´s over now

It must have been good

But I lost it somehow

Livet har lärt mej några saker iaf 

* Inget varar förevigt! 

* Allt har ett slut

* Man ska ALDRIG ta något eller någon förgivet för när man minst av allt anar det så kan man i ett ögonblick förlora ALLT.

Livet kan ta helt totalt oanade vändningar. 

När man minst av allt anar det

Until Next Time

Fridens