Jag måste ju säga att jag blev GLATT överraskad av alla kommentarer på fejjan efter förra inlägget =) Mobbning ÄR tyvärr ett stort problem o hur mkt man än må jobba emot det med olika vänner grupper odyl så kommer det ALLTID att finnas!!

Jag gick ut 9:an 1996... Alltså 17år sedan, men jag har sviter kvar än idag som sitter så etsade fast i huvudet av mobbningen så jag lider av det fortfarande!!

Bla så efter alla år som överviktig, ja, jag var bussigt FET då, så fortfarande än idag, så ser jag den där klunsen på 120kg stirra tillbaka mot mej i spegeln. Den som inte kunde ha några snygga kläder, som va för fet för att passa i något alls, som var som en stor, pratande degklump... Fast jag VET att jag inte är det mera idag, så sitter den bilden så hårt fast på mina näthinnor, att det är obehagligt...

Något annat jag har svårt med än idag är stora grupper av ungdomar... Tex om det sitter en grupp av 10pers utanför en grill så undviker jag helst att gå in där för jag PALLAR inte gå förbi dem... Står de å viskar o skrattar om något så e ja helt övertygad om att det är min feta röv eller fula frilla som är fnissobjektet!! Eller varför inte hela jag på en gång?? En så ful o fet person som jag är förtjänar ju bara att hånas! Eller??

Detta har även blivit efter en gång när jag var 19 tror jag gick förbi ÖHS på väg ner mot stan, där va alla ungar på rast just då å ett tu tre hör jag det välbekanta "MEGA FETA ANNA GRETA" ljuda över skolgården... Det riktigt HÖGG i hjärtat... Inte ens DÅ fick jag vara i fred...

Jag skriver inte detta för att någon skulle tycka synd om mej, jag skriver för att få detta UR mej och för att berätta min syn på mobbning! Hur jag upplevde det då på -90 talet!

Det absolut VÄRSTA som finns måste ju vara att vara ENSAM!! Jag minns så väl alla gånger jag kände mej så, bara så fruktansvärt ensam o utanför! Jag såg på kompisgrupper som satt med huvudena tätt ihop och viskade o skrattade. Dt skar i hjärtat riktigt =(

Visst hade jag någon vän, inte var jag helt ensam, men hon gick i min paralellklass så vi sågs på rasterna bara, ja o satt tillsammans i bussen såklart. I min egna klass fanns det perioder då jag inte hade NÅN alls... Jag blev sist vald till grupparbeten och blev ändå utanför sen i själva gruppen när vi sku jobba. Ingen fråga mej aldrig om min åsikt eller om jag ville/kunde göra nått...

Mina saker i väskan o skåpet blev förstörda många gånger... Tex så hade nån sprutat parfym på alla mina cigaretter i hela asken, nästa gång hade dom målat alla filter med sprittusch... Mina pengar blev stulna som jag skulle köpa något till skolan för... Häften revs i bitar, det klottrades en massa slagord på mitt skåp... Skorna o jackan gömdes... Hittade min penal nere i toastolen helt dyngsur... Jag blev mådad på vintern och påkastad med snö/isbollar som var stenhårda,  En massa sånt därnt dorg... Inte så konstigt sen att jag började skolka!!

På gympan kunde jag inte ens byta om i samma omklädningsrum med resten, jag fick låna lärarens omklädningsrum för att få vara i fred, annars skreks o gapades det en massa skit om hur fet o ful jag var o hur fula kläder jag hade... Inte för att jag nu alltid fick vara i fred ändå. Det fanns gånger när dörren kunde slitas upp mitt i allt när ja höll på att byta om å såna grejer...

Mina betyg blev allt sämre och frånvarotimmarna ökade... Jag gick ut 9:an med 6,0 i medeltal... INGET att hurra över direkt =( Men det blev ju så, tyvärr...

Det heter ju att "Det som inte dödar det härdar dej" men jag undrar nog riktigt om det sämmer??

Fast kanske ändå att jag blivit starkare med åren! Jag har ju många gånger fått höra att sen jag började umgås med Catta ha jag bara blivit kaxig o stor i käften =P Men efter alla år som nertryckt så ser jag inget fel med det!! Jag ÄR INTE kaxig eller stor i truten! Jag vägrar ta nån skit bara!! Eller ja, det där kan tolkas lite olika, prata skit om mej, det bryr ja mej inte om! Men gå TAMEJSATAN INTE PÅ MIN FAMILJ ELLER NÄRMASTE VÄNNER!!! För DÅ jävlar!!

Det ör verkligen inte ofta som JAG blir rabiat, men när ja väl blir det, så då är det på allvar!!

Eftersom jag är den sorten av person som bara tar o tar o tar en massa skit, ja säger aldrig något emot, förutom om det kommer något om tex Tom, DÅ jävlar kommer det svar direkt. Så jag samlar ju på mej inombords hur mkt som helst. SEN när det väl ska ut, ja då exploderar det!! Det är ju inte så bra det heller eftersom det då lätt blir att jag slänger ur mej saker som jag inte borde säga eller vill, men jag är så ARG, att jag inte kan helt enkelt kontrollera mej själv...

Det som jag avskyr alldra mest är ju helt klart om någon säger nått illa om Tom åt mej... DÅ JÄVLAR!! Varför ska man måsta prata skit om någons partner ÅT dem?? Jag menar, är man vänner så ska man va ärlig, ja, men om det sårar i onödan, e de inte bättre att bara hålla tyst då?? JAG gör det iaf för jag hatar att såra folk, ibland händer det ändå, oftast omedvetet, men om ja vet att det jag tycker kommer att såra människan i fråga oerhört mycket, så då föredrar jag faktiskt att knipa käft!!

Om jag är bästa vän med Vera med avskyr hennes kille Göran, så inte säger ja åt Vera då något som

"Ja, vet du, du skulle ha det så mkt bättre utan Göran"

VARFÖR skulle jag göra det o riskera vår vänskap??

Det är ju inte JAG som ska leva o vara med Göran, det är Vera, och så länge hon e nöjd o glad o lycklig så är jag ju GLAD för hennes skull!! ALLA människor förtjänar att någon gång i livet få uppleva den totala lyckan!

Mitt självförtroende är väl inte på topp, fortfarande, där ser man lite av ärren från mobbningen! Men samtidigt så är jag nog mej själv! Klär mej som jag vill och är som jag är helt enkelt!! Take it or leave it liksom ;)

Dock kan jag ju bli lite fundersam om jag kommer klädd i shorts, leggings och linne om någon överviktig som klämt nej sej i en tight klänning börjar syna MEJ från topp till tå å tittar äcklat på MEJ ;) Det  har nog hänt... Men, aja! Blidde den personen lyckligare av det så varsågod!!

Och NEJ jag har inget emot kraftiga folk, har ju själv varit det! Jag tycker bara att det är lite humor att en som absolut inte klätt sej passande sin kropp dömer MEJ som trots alls KAN ha såna kläder...

Nu vart det lite väl svamligt här på slutet tycker jag dock ;)

Men nu har ni fått läsa om min syn på mobbning och jag HATAR det!! Jag HATAR det faktum att det finns många små flickor o pojkar som får gå igenom skoltiden ensamna utan vänner...

Det krossar mitt hjärta!!

Until Next Time

Fridens

♥