... förän man förlorat det! Eller som i mitt fall: är fem före att förlora det!

Det har varit en HELVETISKT jobbig period på senaste. Mycket värre än Ni kan tänka er å de mycket för att jag inte berättat nått! Varför kan man undra, nåja, mest för att jag alltid fått lära mej att INTE gnälla i "onödan" man ska inte nojsa med folk, inte ställa till med besvär, inte besvära andra med sina problem!!

Gittis sa så förbaskat gulligt åt mej i telefon: Men jag VILL att du ska besvära mej!!

Det betydde MASSOR att hon sa det ♥

Så kom dagen när ja bestämt mej att nu får det vara NOG! Ja orkar inte leva i ett äktenskap mera där det är jag som kämpar för två i motvind. Där jag gör allt utan att ens få ett enkelt TACK som "lön" Där det bara förväntas att ja ska byka, städa, laga mat, dona o pyssla. Där karln inte bryr sej ett SKIT om vad ja gör eller var ja är! Ja fick ingen hjälp med något, inte heller någon uppskattning!

Jag blev tagen förgivet!

"Ähh, varför sku hon nu gå då, hon e ju alltid här ändå" Tycktes han tänka

Ja ORKADE inte mera...

Ja packade en väska å for till en annan.

En som ja kommit väldigt nära å lärt känna utan o innan. Han är nog den efter Tom som känner MEJ bäst. Vi gjorde det mesta ihop redan! Vi hade roligt. Vi funkade bra! Vi va bästa vänner. Där var JAG medelpunkten! JAG fick uppmärksamhet, JAG fick komplimanger! JAG kunde luta mej tillbaka medans middagen blev lagad!

Under dagen va allt riktigt bra. Tom å ja messade lite å han va till garaget. Ledsna var vi båda två men de e ju klart. Fast det var JAG som valt att gå så var det minst lika tungt för mej! 11år hade vi fått ihop ändå.

När eftermiddagen kom så va ja ner o pratade med Tom. Innan ja krashade så gick ja tillbaka upp till vännen där ja hade en väska kläder redan. Visste inte om ja sku bli där eller gå någon annanstans.

Tom sms:ade mej att han sku föra katterna o sina grejer till syrran sin, sen sku han lämna ön. Han klarade inte av att va kvar här mera.

Då började ja tänka... Min råddiga hjärna arbeta på högvarv... Ja fick panikattack på panikattack. Grät hejdlöst.

Vem försökte ja lura egentligen? Inte ville ju jag lämna Tom inte... Han va ju the love of my life!

Vännen min sa åt mej till sist: Men GÅ hem! Gå till honom, det är ju honom du vill vara med! Inte klarar du av att lämna Tom inte, ja visste det hela tiden!

Så ja tog min väska å gick strumpfota hem.

Fick inte fram nyckeln så ja bankade i panik på dörren,hysteriskt gråtande.

Tom hade inte hunnit fara ännu så han kom kutande såklart å öppnade dörren.

Vem FAN FÖRSÖKTE JA LURA??????? Ja, mej själv antagligen...

Tack å lov insåg ja mitt misstag å va ja höll på att göra innan de va försent!

Ja trodde ja va redo att avsluta de ha hade å påbörja något nytt med en ny person. Men det var ja inte... Det var tydligt!

Det som fick mej att tänka till då på dagen var nog när Tom tittade upp på mej med sina stora, blå, söndergråtna ögon å frågade mej "Är detta slutet nu? Har ja verkligen mistat dej?"

Inte ville ja ju lämna Tom. Ja KAN inte leva utan honom! Min plats är i hans famn. Med hans armar runt mej! Klart ja tycker om uppmärksamhet å komplimanger, men det är av TOM ja vill ha det!!

Vi har bestämt oss för att jobba vidare på äktenskapet nu! Ett äktenskap är inte en dans på rosor. Man måste lägga tid o energi på att värna om det. Ta hand om varandra! Älska varandra! Visa varandra uppskattning o kärlek! Hjälpa varandra! Om det så handlar om att gå till bykstugan så gör det tillsammans!

Så mycket som vi pratat å gjort saker tillsammans den här senaste veckan ha vi nog inte gjort på hur många år som helst!

Men det känns bara såååå bra!!

Det är ju honom jag älskar! MER än något annat! Vi hör ihop! Det SKA vara AG ♥ Tom! Finns inga andra alternativ!

Vi kör nu mer 200% öppna kort! ALLT e ärligt! Även om det tar ont att höra, så säger vi! Bättre på det viset!  

Så lördagskvällen tillbringade vi hos Tarja o Tette. Ja vågade inte vara hemma när ja visste vilket humör han andra va på samt att han hade druckit. Så då valde vi att fara bort.

På söndagen så var vi med Tarja o Tette ti Park på bastu å simma i polen! Fy faaaeeeen va sköööönt de var att basta o SIMMA!! Ja ha ju inte simmat på gud vet HUR länge! De va ett uuunderbart avbrott från vardagen!!

Älskling var i fredags till sjukhuset för att få sjuksrivning för fredagen eftersom han legat å spytt halva tosdagen. Där kollapsa han istället av en panikattack så han blev sjuksriven denna vecka o fick sömntabletter utskrivet... Så denna vecka har vi helt enkelt tagit hand om varandra! Det har varit underbart! Vi ha nu inte gjort så mycket vettigt men det lilla vi nu gjort så ha vi gjort TILLSAMMANS!! Han kommer med mej till stallet när ja ska mata/mocka/Ta in eller ut hästarna, han e med mej på hundpromenader å ja får hjälp i tvättstungan!

I samma olyckliga veva höll ja ju på att mista min bästa vän! Känslor ställer alltid till det mellan folk! Så är det bara! Jag menade verkligen aldrig att göra dej så illa! Ja bara inte förstod att ja du verkligen hyste SÅ starka känslor för mej som du tydligen gjorde/gör! Du betyder så fruktansvärt mycket för mej ännu å ja vill verkligen inte mista dej för allt i världen! Du är min bästa vän som känner mej utan o innan o vet banne mej ALLT om mej...

Ja vet att de inte kommer att bli som förut! Ja e medveten om det. Men en vacker dag så KANSKE vi kan vara lika nära vänner som vi va före denna härva!

Until Next Time

Fridens

It must have been love

But it´s over now

It must have been good

But I lost it somehow

Livet har lärt mej några saker iaf 

* Inget varar förevigt! 

* Allt har ett slut

* Man ska ALDRIG ta något eller någon förgivet för när man minst av allt anar det så kan man i ett ögonblick förlora ALLT.

Livet kan ta helt totalt oanade vändningar. 

När man minst av allt anar det

Until Next Time

Fridens