Vet int varför, men känner mej på riktigt bra humör idag =) KAN vara för att ridningen med turbo-töfsan o farbror frej gick så bra igår! Snacka taggade hästar =P Båda va pigga som 7 nödår! Testade även bromsarnas kapacitet och dom var utmärkta!! Tror inte ja ids skriva här var vi galopperade för att testa dem, folk kommer tycka vi e helt galna då ;) *hahahaha* MEN jag LITAR på Laufan, hon stannar alltid när ja vill, visst kan hon ibland ifrågasätta mina val, men stannar, det gör hon!! Finfina ponnin♥♥ Idag ska Corinne o ja va hurtiga o fixa 4 hästar ha vi tänkt! Börjar me Lövet o Gunde, sen tar vi farbror frej o Glassen! Blir nog bra detta =) Ska just igång med att käka frukost, smörgås med kokt ägg å skagenröra *mmmmmm*

Sovit gott o inte ens ett halvsurt mess i morse kunde rubba mitt humör!! T.om att ryggen känns rätt OK, än så länge... Brukar få ont i den sen när ja ridit Freips... Aja, får se hur de går!!

Min hundar har dock inte behagat mej med en blick heller ännu!! Väääldigt trötta zoier i detta hur =P fast katterna ligger o sover på sina håll också. Undrar vad dom rejsat med inatt när dom e så slöa =P

puss o kram

Ja, det är väl inte så svårt uträknat vad jag kommer att skriva om!! ♥ MORMOR ♥

Finns INGET jag saknar som jag saknar henne... Det känns fortfarande som att "alla andra" sörjt färdigt o nu lagt locket på! Tanten e död o begraven, let´s move on!!

NEJNEJNEJNEJNEJ!!!

JAG KAN INTE DET!!!!
Hon va min MORMOR, hon var mitt ALLT. Vi stog varandra så grymt nära. Jag saknar henne varje dag. Det går faktiskt inte en enda dag att jag inte tänker på henne alls. Varje kväll tänder jag ljus vid hennes o Eeros bilder. Bara för att det känns bra!! Jag kommer aldrig att sluta sörja, tänka, fundera, sakna...

Därför älskar jag att vara i Pargas, där finns du med mej ännu!! Jag känner att du finns kvar där! När jag ser på "Det okända" och mediet berättar för någon i huset att "Det är din mormor/farmor som är här och bara vill se att du har det bra" så kan jag sitta och önska att mormor finns här hos mej ännu också...

puss o kram

utan tvekan: STUGAN I PARGAS!!! Inget snack om saken!! Där e ja som hemma, där får själen ro. Där kan ja slappna av o koppla bort alla måsten å krav som finns här hemma!! Det är precis som folk säger: man MÅSTE resa bort för att kunna koppla av! När vi va på stugan i somras kunde en dag se ut som så att först satt man uppe till 4-5 på morgonen å såg på TV, bara för att!! Sov till 11-12, drack morgonkaffe o satt på altan å njöt av utsikten o lugnet. Vid 14-15 kanske man blev lite trött igen så kunde man gå å kasta sej på rygg en stund å vila! Helt underbart!! Ja menar, hur kan man INTE älska detta ställe:

Absolut finaste platsen som finns för mej =)

puss o kram

Min absolut största SKRÄCK här i livet är att bli lämnad ensam... Ensamheten skrämmer mej kolossalt mkt!! Att Tom♥ skulle plötsligt lämna mej av någon anledning...Det är absolut min värsta mardröm!! Jag funkar inte ensam... På 13år har jag varit singel 1månad! Jag är bara helt enkelt en sån människa som ska vara med någon! Inte så att någon måste ta hand om mej, helt hjälplös är ja väl inte. Det har nog både Catta o Linda sett till att uppfostra mej till ;)

En annan rädsla är ju såklart att det ska hända något åt någon av mina närmaste! Tex så om jag vet att Tom slutar kl.16, klockan närmar sej 17 o jag inte hört ett ljud eller får tag på honom. DÅ börjar tankarna springa iväg med mej o fantasin sätter fart... Sen e ja så uppjagad när han väl stiger in genom dörren att ja snudd på skäller ut honom först innan ja kramar om honom... Det är för att då har ja hunnit bli så RÄDD att de hänt nått allvarligt. Därför är jag mkt noga med att när han vaknar på morgonen å stiger upp för å fara på jobb, att han väcker mej, ger mej en puss å säger "jag älskar dej" för man vet ALDRIG när de e sista gången man ses... Så är det ju bara!!

Klart jag är rädd att något hemskt ska hända mina föräldrar också!! När min pappa en gång blev överfallen å rånad i en park i Tallinn höll jag absolut på att stressa ihjäl mej =( Stackars pappa... Han hade inte ens mobil mera då för den tog dom så ja kunde inte ringa honom!! När han väl ringde mej sej så blev jag så lättad att ja bara grät...

Samma den sommaren när mamma hade fel med medicineringarna. Först tog hon en tablett för mkt, gången därpå tog hon en hel DOS för mkt av sina starka epilepsimediciner... De kunde ha slutat illa!! DÅ var jag också rädd... Ingen vill ju att dens föräldrar ska gå bort!! Nej mamma o pappa SKA finnas där. ALLTID!!! Men tyvärr är det  ju inte så......

Att det ska hända något hemskt med djuren är jag såklart också rädd för!! Man vill ju inte att NÅT ska hända ens hjärtegryn!!

Jag är en väldigt orolig person av mej... TYVÄRR måste ja nog säga för de e f*n inte roligt att gå runt å oroa sej o grubbla på allt jämt... Det stressar sönder mej totalt =(

Det är skönt att ja har så fina vänner runt omkring mej som får mej på andra tankar!! Ni är guld värda♥♥

Bjussar på denna skiiiiitsnygga bild på Corinne å mej idag =P

Såhär snygga var vi när vi for ut å rida idag ;) *Wuuhuuu*

Tom ♥ Anna

Du är allt jag någonsin önskat

Du är allt jag någonsin drömt

Du är den som får mig minnas

Alla drömmar jag har glömt

Och du är den som får mig hoppas

Du är den som får mig le

All min kärlek får du bära

Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig

Du är där när stormen yr

Du är där när natten skrämmer

Och du är där när dagen gryr

Och jag vill alltid ha dig nära

När som åren läggs till år

Och vad livet vill oss lära

Är att framtiden är vår

När som klockorna har stannat

Och tiden tycks stå still

Och man inte vågar säga

Det som längst i hjärtat vill

Då ska vi ta varandras händer

Då ska vi minnas denna dag

Och förstå vad som än händer

Är det alltid du och jag

puss o kram

jaaahaaaa, en första gång för vad??? *funderar* JA, min första TÄVLING!!

Första tävlingen med Throttur som jag någonsin var med i var Åländska Mästerskapen i lätt fyrgång senior! På den tiden var det ju alltså MÅSSOR med tävlande ekipage! Inte alls så som det är numera med knappt 15 ekipage =( Men iaf, tillbaka till berättelsen!!

Catta agerade chaffis å mentor, de var nog lika bra, jag var så nervös att ja absolut kunde ha DÖTT... Tror det gick 1pkt cigg på typ 1 timme eller nått sånt... Throttur o jag hade ju rätt nyligen lärt oss tölta tex(JAG hade lärt mej, HAN kunde nog redan =P )

Dags för uttagningar, ja gick igenom programmet om o om o om igen i mitt huvuvd. Livrädd att glömma bort något! Då kan ja ju bara berätta, att islandshästtävlingar är mkt enklare så till vida, än någon hopptävling eller dressyr, att du behöver bara komma ihåg att hälsa på domaren å var du ska byta gångart, vilket är mitt på kortsidan! 1 varv tölt, 1 varv trav, ½ varv skritt å 1 varv galopp. Svårare än så är det inte. Nåja, ja red in på banan å gjorde det jag skulle iaf! Fick poängen upplästa och de lät ju helt bra! Minns inte mera vad jag fick, men ja va nöjd!! I pausen gick jag o min hejarklack (Catta, Emma o Elin om ja inte minns helt fel) för att titta på resultatlistorna å fika, hör å häpna, jag hade kommit med i A-FINAL!!!! Jösses anamma!! OJ va överraskade vi blev o ja blev igen så nervös att ja kunde ha spytt... Herregud!! Rida FINAL!??! JAG???? Mamma mia... I finalerna rider man flera på banan å på speakerns kommando. Aja, de va bara å ta hand om hästen för natten o åka hem själv å försöka sova lite! Finaldags var på söndagen, Throttur hade nog sovit gott på travbanan å ja va sååå nervös att hohoh...

Finaldags, nervös så ja skakade, minns inte vilken i ordningen ja va in på banan men vi va 5 eller 6 ekipage iaf! Så var det bara att sätta igång att rida!! Jättekul var det o vi körde så det rykte!! OJ va pigg min häst blev med flera andra isisar brevid sej på banan =P När finalen väl var färdigt riden så samlades alla ekipagen utanför banan för utrustningskontroll samt att poängen skulle räknas ihop. När allt va kollat å räknat så började det ropas in placeringar så vi satt upp alla igen då. På femte plats... På fjärde plats... På tredje plats... Anna-Greta och Throttur!! WHAT????? JAG??? TREA???? Ja blev fundersam när ja varken va 5:a eller 4:a redan, 3:a va ju så mkt bättre än ja nånsin kunnat ens hoppas på!! Catta stog vid prisutdelningen med tårarna rinnande "Nu lipar jag för din skul AG" å då började även jag lipa =P

Visst, de var lätt 4 gång o ja kom trea, men ja hade nog aldrig ens kunnat DRÖMMA om att de sku gå så bra!! Den fina vita rosetten hänger på min vägg än i dagens läge!! Det var en dag jag aldrig kommer att glömma =)

Bilden är dock från V1 några år senare. Har inga bilder från första tävlingen på datorn så...

puss o kram

och så dagens:

Oj, det är mkt som får mej att gråta...

Ibland när jag tittar på "Det Okända" och mediumet berättar åt husägaren att "Det är din farmor/mormor/morfar/farfar som är här och bara vill se att du har det bra i ditt liv" så blir jag att titta på bilden av mormor och sen kan jag ligga o gråta hejvilt en stund... Hoppas att hon är hos mej och vakar över mej!! Jag saknar henne något så grymt mycket att de inte finns ord! Men sorgen har blivit lite bättre nu än vad det varit...

Tanken på att förlora någon av mina närmaste får mej att gråta... Jag vaknade upp en natt av att jag storgrät i sömnen, hade drömt om att Tom hade gått bort... Kröp intill honom, kramade honom hårt å bara låg där tills jag lugnat ner mej... Det kändes så verkligt på något sett den drömmen!!

När jag läser om djur som far illa kan jag också gråta!! Jag blir så ledsen och ARG på människor som inte tar hand om sina djur! Sen att höra deras historier i tex Animal Cops när polisen beslagtagit en häst som varit mager och med invuxen grimma samt för långa hovar "Jamen, den såg int ut sådär 3 dagar tidigare" NÄHÄ??? Nej sånt därnt händer ju över en natt!! Eller hur... =/

Att titta på Extrem Home Makeover får mej också att gråta när man ser lyckan hos famlijen som får sitt nya hem!! Det är så roligt =)

Råkar jag se en förlossning på TV så börjar jag gråta, mest av den tomma känslan jag får av att aldrig själv få uppleva det =(

puss o kram

Och så såklart en dagens: 

jaa, de e ju oftast de små sakerna i livet som gör MEJ lycklig iaf! Och att må bra!! En riktigt lyckad ridtur med hästen är ju något som VERKLIGEN får en att må bra!! När man känner det där samspelet mellan människa o djur, hästen är lyhörd, lyssnar på min allra minsta sigal och gör därefter, jag behöver bara tänka vad vi ska göra så gör den det! Hästen är glad och avslappnad, arbetsvillig och lydig! DET gör mej lycklig =)

Ett gulligt sms av älskling är ju också något som verkligen kan göra att man mår bra resten av dagen =) Jag gillar verkligen att få spontana gulliga mess mitt i plötsligt ;) Det kan stå allt från bara ett "Älskar dej min finaste Puss" till ett 3-4 länkat mess där de står en MASSA gulligt =) det får en att känna sej älskad och omtyckt =) Tom vet nog iaf NÄR han ska skicka sånt =P kommer oftast när han vet att ja mår dåligt å e lite deppig, då piggar det upp att få svart på vitt att NÅN älskar en som man är =)

Plötsliga ekonomiska inkomster gör ju att man blir glad också!! Vi lever nog under exictens minimum så plötsliga överraskningar som gör att man kan tanka upp bilen (som ex) är GULD värda! Det finns vissa som kan undra hur JAG har råd med häst, men ja kan ju säga att de kostar mej INGET förutom skoning, eftersom dom går utan ström på bete ännu o kommer nog att göra det BRA länge till, finns nog mat här hemma så de inte behöver stödutfodras nått på ett bra tag! Janå, en saltsten eller mineralslickfat nu å då förståss, men de e inga stora pengar!!

Uppskattning helt enkelt! En klapp på kinden, puss i nacken, en spontankram när han går förbi! Sånt får en ju att må rysligt bra! Samtidigt som det får en att känna sej älskad och omtyckt =)

Där har vi det ;)

puss o kram

Jaaaa, det är nog en hel del som gör mej mer eller mindre upprörd på olika plan... Men det har vi väl alla??

Men en sak ja kommer på direkt såhär som gör mej förbannad är att bli tagen förgiven!! ja absolut AVSKYR det =( de e lätt att man blir sån, ja vet det själv. Tex just i ett långt förhållande är de lätt att man tar varann förgivna, den andre ha ju varit där hela tiden, den kommer nog alltid att vara där o fortsättningen med! Men det är faktiskt värre när vänner tar en förgivet! Jag känner att jag alltid är tvungen att släppa allt å fara och om ja säger att ja behöver en stund på mej att tex.vakna, dricka kaffe eller nått sånt, då blir de livat... Det känns som att folk inte tror att man har ett liv bara för att man är arbetslös! Men ja gillar att planera mina dagar ändå. Dessutom MÅSTE jag göra det... Ja sitter här ute med dåliga bussförbindelser o ska ja bil att ja måste fara nånstans så måste ja veta dagen före så ja kan fara med Tom på morgonen å ta bilen. Vi har ju bara en brummbrumm...

Jag blir även upprörd av visst skitsnack!! Prata skit om mej, hur mkt ni bara vill, orkar o kan, men GE FAN i mina nära o kära!! Ett ont ord om Tom, mina föräldrar eller närmaste vänner får mej att se RÖTT o då e du inte mkt värd i mina ögon. Det fick H en gång bevis på när han skull börja snacka skit om Sara åt mej, men ja gjorde nog väldigt klart för honom att de inte är värt något!! Ska HAN försöka berätta nått om HENNE åt MEJ?? Ja ha kännt henne i... *funderar* typ 23år... Nää, de gick inte hem!!

Vissa påståenden gör mej skitförbannad också!! Som att jag inte skulle ta hand om mina djur... HERRGUD!! ALLA vet, att hur vi än haft det, hur nersupna vi än må ha varit, så ha djuren ALLTID haft det dom behöver!! Ja lever för mina hästar o hundar! Ja, katterna e ju också med på ett hörn, men för mej så är dom såpass mkt mer självstädiga o kräver inte lika mkt som hundarna ;) Så ja går nog över glödande kol och döda lik för mina djur och det finns flera som sett tex nu med Laufa o Freyr positiva resultat i deras mående! Så då kan ja ju inte ta hand om dem alltför illa!! Däremot folk som bara skaffar djur men inte tar ansvar för dem gör mej rabiat!! Det är ju trots allt DU som valt djuret, inte djuret som valt dej. Då är det på DITT ansvar att ta hand om ditt djur på bästa möjliga sätt!! Ja misstänker att det som kan göra vissa lite sura e ju att man ser inte upp hit på gården nerifrån vägen, du måste upp hit å vända för att se hur hästarna o hundarna har det ;) Det är sånt sen som leder till nyfikna frågor å påståenden!! Aja, men mår ni bättre av det så be my guests!! Annars e de ju bara att komma hit då om ni vill tryna!! Säg till bara, ja bjuder på kaffe ;) För jag har INGET att dölja! Hästägarna o hundarnas uppfödare är mkr nöjda med djuren, det räcker för mej! Sen vad vissa pippinetta fjollor tycker så e deras bekymmer. MEN, om det är djurplågeri att INTE stödutfodra i augusti, INTE ha täcken på från september o låta hästn stå ute i regn på sommaren, så är det nog inte bara jag som är djurplågare ;)

Så sånt som gör mj pissed off är alltså skitsnack, påståenden o lögner om

Tom ♥ mor o far ♥ mina närmaste vänner ♥ min djur

Sen e de ju SJÄLVKLART att ja reagerar negativt när/om jag läser om barn som far illa! Det säger ju sej självt!! Där är det ju lite samma som med djur, ett litet barn kan inte försvara sej själv utan litar på dej som förälder/närastånde att vara dess röst! Dock har vi inte egna, och vissa kommentarer kan såra, som när en sa åt Tom att "ja, va glada så länge ni INTE har barn" men det är ju liksom inte självvalt! Vi har int valt att vara barnlösa, vi är bara inte såpass lycklig lottade som vissa att jag blir bara gravid sådär utan större ansträngningar! Var/hos vem felet sen ligger vet vi inte...

puss o kram