Oj herregud, mitt favoritminne... Jaaaa, de måste ju vara 31/7-2004 när vi gifte oss!!

Det var inget överpråligt i lyx osv. Vi vigde oss i Eckerö Kyrka denna varma, sköna sommardag! Mottagningen hölls på prästgården hos mina föräldrar! Det bjöds på hemlagad smörgåstårta, bröllopstårta, champange, rödvin, kaffe och saft! Ceremonin i kyrkan gick jättebra! Jag var inte nervös det minsta lilla, det stog Tom för, han va nervös för oss båda ;) Ika o Seffe hjälpte till i kyrkan med att placera folk på rätt sida! Bäst av allt minns jag kyssen, när prästen säger "Nu får ni försegla äktenskapet med en kyss" Sucken som härdes i kyrkan kunde man ha tagit på, så tung var den =) Det kändes som en rysning genom hela kroppen när jag hörde det där "Aaaawwwwww" Det var stort! Då kändes det på riktigt att detta är det rätta ♥ När det var klart fick vi ju vårt livs överraskning, för när vi kom ut ur kyrkan, så vem stog där då om inte Throttur o Manadis?? Linda o Marica hade fixat Anja att köra ut dem utan att vi visste något =P Dom va blankryktade, sadlade o tränsade. Throttur hade ett vitt lakan över sej o Manadis ett blått =) MEN ja kan lova er, att de va inte lätt att klättra upp på hästryggen men långklänning, lång slöja o  högklackat =P Men de gick!! Linda förklarade bara att "Jaaa men Throttur blev sur när mamma ska gifta sej o han inte va bjuden, så han beslöt sej för att ta sin flickvän o komma ändå" *Hahahaha*

Det som va lite tråkigt var väl att alla hade traskat in redan på prästgården när vi kom så vackert töltande (grisepassande...) i full bröllopsmundering! Men några såg oss komma iaf =)

Stämmningen var på topp! Hela kvällen var mkt lyckad, alla hade riktigt roligt och vi hade jättetrevligt! Efteråt hade vi samling på Park men alla som nu ville haka på å komma med ut =) Vi hade bokat rum där så vi bytte om, myste en stund o sen mötte vi upp med gänget nere i baren! Efter park blev det Blue Bar som det hette på den tiden! Arken va meningen att vi sku till, men kom aldrig så långt... En i vårt gäng slapp int in för han va int 20, men lik förbaskat 5min före insläppet på arken slutade, så for han HEM =( DÅ va vi lite besvikna eftersom de fanns folk som väntade på oss där... Menmen...

Tom o jag drog iväg mot Dixie o käka o sen till Alvas en stund! Nåja, alla ställen vi gick till så slapp vi in gratis på iaf ;) Behövde bara visa ringarna så va de grönt =P

Mot morgontimmarna drog vi oss mot vårt hotellrum, där visade det sej när vi undersökte att nån i Dixiekön hade kletat tuggummi i Toms hår... Shysst =(

Vi sov rätt länge, had en riktigt mysig morgon, badade badkar o myste för oss själva. Minus för några telefonsamtal o att en tjejkompis hade blivit misshandlad av sin karl på natten dock, så man fick vara lite psykolog, men det ställer ja alltid upp på! Självklart!

Summa sumarum var ju då att detta var absolut den bästa dagen i hela mitt liv!! Jag fick mannen jag älskar över allt annat. Nu 8år senare så ser vi tillbaka på vår bröllopsdag som en mycket lyckad tillställning =)

Det var mitt favoritminne! Dessutom, har vi nog tagit orden "i nöd o lust" på stort allvar! Äktenskapet har inte varit någon dans på rosor inte. Långt ifrån! Hade en period för ca 5år sen när vi krisade BIG TIME, då var det inte långt ifrån att det blev separation. Men vi kämpade oss igenom det och fortsatt framåt! Vi har vuxit oss samman på ett sätt som jag inte trodde var möjligt, vi är varandras bästa vänner och verkligen finns för varann i nöd o lust, i vått o torrt, i med och motgång!

Corinne sa ju idag igen nått som verkligen värmer i hjärtat: Ni är ett sånt par som bara SKA vara, ni passar så grymt bra ihop, att jag kan inte ens tänka mej er med någon annan partner, ni är det där paret som är och vara skall helt enkelt! Fatta då att jag är avis på er som har ett så bra förhållande o äktenskap, jag vill me ha de!!

Dom orden värmde gott! Det känns så fint att höra något sånt, för vårt förhållande är långt ifrån "perfekt" bitvis, men emellanåt är det helt underbart!! Fast å andra sidan, vilket förhållande är perfekt hela tiden då?? Om det ALDRIG händer nått, om man ALDRIG strider eller dyl, DÅ måst de ju va nått fel anser jag!

En annan frågade mej hur de kom sej att vi gifte oss så snabbt! VI blev ett apr 2/11-2003, förlovade oss 6/2-2004 å gifte oss 31/7-2004, dvs 8mån efter vi blev ihop. Jag funderade en bra stund på hennes fråga men svarade: När du hittat den rätta, så VET du det. Det är bara en känsla som du får! Det går inte att beskriva eller förklara hur det känns. Du bara VET när HAN står framför dej! Man ska lita på sin magkänsla helt enkelt!

puss o kram