Kunde inte somna om imorse efter att Tom stigit upp, min hjärna gick på högvarv o gav mej ingen rast eller ro, försökte lyssna på radio X3M för stt skingra tankarna med hjälp av Janne o Ted, men inte ens det hjälpte...

Har haft återkommande, otäcka mardrömmar som med jämna mellanrum kommer...

Den ena e att jag ligger i sängen, som vanligt, på natten, brevid Tom, jag ska vända mej mot honom med KAN inte... En osynlig kraft, någon, något, håller mej i järngrepp o trycker mej mot madrassen så ja kan inte röra en fena. Jag hör Tom sova tryggt brevid mej o vill bara kunna krama om honom. Jag försöker skrika men då håller detta någon/något nånting mot min mun så ja inte får fram ett ljud... Så jag ligger bara där o känner paniken stiga för varje sekund... När ja sen väl vaknar har jag sån panikkänsla i kroppen att det står härliga till!! Inte ovanligt att ja verkligen kryper in bakom Tom o bara gråter o kramar honom hårthårthårt...

Han är min tryghet, min tröst o mitt allt...

Den andra är liknande, men då går ja omkring i huset, men på en fläck i hallen så blir jag fast. Det är igen det där någon/något som håller mej i ett järngrepp. Jag försöker ta mej därifrån, ja kämpar för mitt LIV men det är som att springa i kvicksand, ju mer ja kämpar desto hårdare håller detta någon/något i mej, igen försöker jag skrika på hjälp men ja får inte fram ett ljud. Jag hör Tom i köket, men KAN inte ropa på hjälp, jag kämpar o kämpar... Återigen vaknar jag i fullstädig PANIK o stortjuter...

Det värsta är ju att dessa två drömmar har jag haft flera gånger och jag minns dem så tydligt! Samt paniken, jag har absolut sån GRYM panik när ja till sist vaknar att det är något hemskt... Hela kroppen skakar o jag gråter hejdlöst...

Detta hus är inte ens otäckt! Det finns inga onda energier eller något sådant här. Det är ett lugnt o tryggt ställe och djuren är helt trygga o lugna här också! Så vad det beror på kan ja inte begripa...

Något i mitt undermedvetna som försöker säga något??

Brukar det inte vara så att om man drömmer något negativt så har det positiv betydelse i verkliga livet??

Eller det kanske bara gäller vissa saker...

Så snajja sen att ja inte kan koppla av o somna om... jag HATAR kvällarna när det är läggdags eftersom jag VET att Tom somnar på tre röda och jag ligger där o grubblar, tänker, funderar... Hjärnan går på högvarv och ena tanken leder till den andra o sen e de fullt kaos i mitt inre... Vill ju också bara kunna somna helt bekymmerslöst o sova tungt o skönt o vakna utvilad! Som det är nu e ja nästan aldrig helt utvilad när ja vaknar...

Börjar bli fruktansvärt jobbigt att inte kunna sova en HEL natt i lugn o ro...

Inte undra på att man e som en zombie helt tiden typ =P

Until Next Time

Fridens

♥

Bara för att ja kände för det =) Och för att ja kan ;)

Har haft en aktiv söndag idag faktiskt, det kan man INTE säga om hästarna direkt:

Gänget ligger o vilar på maten =P Snacka om att känna sej trygga!!

Hästen är ju ett flyktdjur, så att hela flocken ligger såhär o sover är en rätt ovanlig syn, till på det så hade vi hundarna ute, i hästens värld är hunden ett rovdjur, men det bekom inte dessa damer! Tom höl på i bussen i väsnades tillika, det är jakt på G så dom e i skogen bakom huset o pangar samt att de e en massa skogsmaskiner o gräver o fäller träd o tjosar på bakom gården... Bekommer inte dessa tjejer ett DUGG ens =P Det är en underbar syn att se hur trygga dessa tjejer är hos oss ♥

Städat stallet idag, skruvat upp hållare för sopkvastar o grepar, skruvat upp lite annat också i samma veva samt att ja påbörjade nerplockningen av hagen vid grannen. Darling ha tjosat på med bilarna på gården och faktiskt så knackade chevan igång!! Helt otroligt! Det trodde nog ingen =P Lite starthjälp bara o en slukt soppa o förgasaren så knattrade hon igång =)

Passade även på att riva att ett dressyrpass nere på ridbanan med Laufan! Hon va SUPER duktig!! Återigen så tog vi oss ENSAMNA ner till plan!! Ja hoppade upp å hon knatade iväg med långa, raska steg =D ♥ GULLEPONNIN ♥ Bara att slippa ut från gården ensam känns som en lottovinst för mej med tanke på alla strider vi haft tidigare om att komma ut från backen =) VI jobbade ca 30-45 minuter där nere, sen tölttränade vi på vägen hemåt och tog en galopp uppför backen till gården =)

Har knappt hunnit va inne alls å göra nått... Jo två maskiner byk ha ja avverkat så nu har darling rena arbetskläder!

Småningom flyttar en gammal bekanting tillbaka hit till Tallkulla!! Ska bli riktigt roligt att få tillbaka Freyr på gården =D C.L vart väl INTE så glad när Jennifer meddelade detta o i synnerhet när hon sa VART han sku =P Ja FATTAR inte va hon ska ha emot mej?? Ja menar, det var ju HON som hängde ut mej o mitt privatliv på BUKEFALOS, de e HON som går omkring o säger att hon minsann inte fattar att folk vill varken ha hästen inhyrd hos mej eller ens rida min "sönderskenade" hästar... VARFÖR??? Fattar inte över huvudtaget inte vad jag gjort henne... =(

MEN, ja kan ju inte påstå att ja sku lida så hemskt mkt av att inte vara kompis me henne!! Klarar mej RYSLIGT bra ändå ;)

Skrattade lite igår kväll här.

VIssa far ut o festar o super en lördagsnatt!! Men vi på Tallkulla, vad gör vi??

Jo vi skor hästar till kl.01.30 vi!! Marica kom vid 22 o skodde alla tre =D Gick riktigt bra med Freja, lite tjafsigare än första gången men det var som hon sa: nu sku dom gamla skorna AV först o sen nya på!! Men oj va fina fötter hon hade nu =) Hårda o fina hovar!! Det var skönt att få både Laufa o Freja skodda samtidigt så e de lättare att hålla koll sen!

Tror ja måst ut o rida henne imorgon o testa de nya fötterna ;)

Hon e riktigt fin Frejan =) o helt full av må-bra-bollar i pälsen =) Fast de har båda Ljúfa o Laufa också ;)

Until Next Time!
Fridens

♥

Hade en chattdiskussion med en vän nyligen på FB om detta med att växa upp å mogna o sånt... Men vi kom rätt fort fram till att nääää, vi kommer nog aaaldrig att växa upp ifrån kiss o bajs humorn =P

Ikväll lät Darlings o min diskussion såhär:

T: Gå å bajsa

AG: Men ja e inte nödig

T: Joojoo, TÄNK nu hur nödig du egentligen e

AG: Men näää, ja vill ju inga deeeee

T: Nåmen joojoo, gå nu, nog e du egentligen lite bajsnödig

AG: Nämen inga ids ja ju sitta där inga när de ändå int kommer någgi

T: Jamen du LÅTSAS att du bajsar!! Du sitter där o klämmen å så ropar du "PLUMS" så ha du bajsat!!

AG: Janåmen DET låter ju riiktigt intelligent det hörddu!!

T: Vem fan ha sagt nått som att vara intelligent då??

*gör en ful kaninmin o förvrider hela nyllet*

AG: Janå, slår man upp ordet INTELLIGEN så inte kommer ju DITT namn där som först iaf inte!!

Så, jaa... Behöver ja säga nått mera??

*HAHAHAHAHAHAHAAH*

Men roligt har vi ju iaf!!

Idag for Gittis o ja ut på en ridtur med en överpigg Nobbe o en relativt pigg Laufa =) Men GUUUUD va härligt det var!! Solen sken, lagom svalt, underbart höstväder, pigga hästar o glada ryttare! Kan det bli så mkt bättre?? Ja tror inte det faktiskt...

Gittis hade runkeepern på igen så den måttade vår ridtur o denna gång blev den EXAKT 10,0km å tog 1:52h! Men så tog vi det superlugnt också å skrittade massor!! JÄTTEBRA träning även för Laufan att INTE få fräsa iväg nu som då utan faktiskt JOBBA lugnt!! Så vi har både travat, töltat o grisepassat i perfekt form =) Jag har blivit JÄTTEPETIG med att jobba henne RÄTT!! Så att hon riktigt ska samla sej o jobba korrekt med ryggen!! Inbillar mej att det kommer att hjälpa henne när hon blir högdräktig om hon har ryggmusklerna på grej nämligen!! Fast alla jag pratat med har tyckt att jag tänker helt vettigt i det sammanhanget! Får jag henne musklad, stark o i kondis nu så kommer hon att ha det mkt lättare sen när magen växer o blir stor än om hon skulle vara helt ut form! Det mästa ju vara som det är för människor: Om du är fit, tränad o musklad så blir din graviditet lättare så tillvida att du har lättare att bär upp magen än vad någon som är en soffpotatis skulle ha det! Sen såklart om du får foglossningar odyl så spelar det säkert ingen roll hur tränad o musklad du än må vara!

ELLER??

Någon som vet?? Som kan berätta för mej hur det ligger till??

Hur som helst så blev det massor av klättring o skrittjobb! Red genom skogen bakom huset, mot motionsslingorna förbi torken, mördarbacken ner, riddarklint åt "fel" håll å så genom skogen o hem! Båda hästarna var riktigt nöjda o Nobbe tyckte det var bara sååååå roligt med sällskap ut!! Hon har ju mest ridit ensam bara. Själv  ja så bortskämd med sällskap så jag absolut HATAR att rida själv... Eller nä, hatar e fel ord, för ibland är det faktiskt skönt att va ut ensam, bara jag o hästen o rensa tankarna! Men oftast vill ja nog ha sällis ;)

Medans vi skrittjobbade så joggade Nobbe, när vi töltade travade dom! När vi travade LUGNT så fick han trava fullt o när vi sen ökade på traven lite grann så måsta Nobbe galoppera =P Hon har en sjujäkla trav min lilla ponni!! den ha ja fått känna på några gånger riktigt rejält!! Hon e så duktig då, går ner i form, mjuk, lös o fin i kroppen, trampar under sej så det heter du, sträcker ut i en ENORM trav, kastar fram frambenen som hon sku försöka sparka bort både skor o hovar o  skjuter på bakifrån som ett jag-vet-inte-vad =) Dom gånger man får till den traven är det så härligt!! Det är en fantastiskt känsla att sitta på en sån liten häst när den riktigt tar i för president o fosterland för att prestrera!! Hon e riktigt flott, min lilla hoppe, när hon känner för det ;) OBS: när HON känner för DET =P Märror you know ;)

Min fina fina älskade lilla princessa ♥ Hon gick så fint idag så nu e ja lite extra kär i min ponni igen ;)

Imorgon ska Petra o ja ut på tur!! Får se bara OM Såkken kommer me o rida Freja eller inte! På söndag är det dags för pedikyr för tjejerna också! Fint fint... =P

Har funnit en alldeles UNDERBAR grupp på fejjan också som jag är med i!! Tänker inte nämna namnet men i den gruppen lider alla medlemmar av någon sorts panikångest/depressison av olika slag! Det är så fantastiskt härligt att prata/chatta med likasinnade som man själv är!! De FÖRSTÅR verkligen vad man pratar om o hur man mår!! Känns så grymt fint att bli förstådd o upptäcka hur många som egentligen lider av dtta av olika slag! För som jag tidigare sagt:

-ALLA kan säga att man känner sej lite deppig eller nere, men framtills dess att du faktiskt blir medicinerad pga depression, så har du INGEN ANING om vad du pratar om eller vad det faktiskt innebär att vara DEPRIMERAD!! Du har då verkligen INTE varit deppig om du inte gått till psykolog o fått mediciner, SEN kan du säga att du är nere!!

Jag åt ju själv antidepressiva i många år, men sen blev det ju bara så, att eftersom min psyk kontakt va i samband med A-kliniken och jag nu ansåg att vi INTE mera tillhörde a-klniks klienter så rann det bara ut i sanden hela grejen.. Än så länge går det bra!! Visst har jag humörsvängningar, men hey, vem har inte det då?? ;)

Men nu är klockan snart 02 å det är verkligen dags att ta min undrbara älskade långhåriga hårdrockare med mej o dra mej uppåt mot sängkammaren!!

Until Next Time

Fridens

♥

Vi har ju liksom varit tillsammans i 9år 11mån 7daga idag, men ändå med jämna mellanrum så går vi in i nykära stadiet igen! Båda två faktiskt! Fast ja e nog snäppet värre ändå ;)

Så fort han ger mej en puss eller kram så pirrar det i hela kroppen, ja blir knäsvag å fnittrig! Kan inte hålla fingrarna i styr o hämderna bort från honom! Vi messar söta sms om dagarna... Allt som man gör när man e nykär helt enkelt!

Det är bara så gudomligt härligt, att man fortfarande efter dessa år ilag, kommer in i dessa perioder med jämna mellanrum! Det värsta som finns är när ett förhållande bara börjar gå slentriant, allt går hela tiden på rutin o man nästa tar varandra förgivet!

Missförstå mej inte nu, rutiner är jättebra! Men ibland vill man ha lite spontanitet i det hela också ;)

För allmännheten är han väl inte perfekt, men för mej är han det mest perfekt som finns!!

I mina ögon är Du det vackraste i denna värld! Du är det finaste, sexigaste, attraktivaste som exicterar!

Du är mitt allt här i världen och jag är så lycklig att vara din!

Jag är stolt över att vara din fru! Stolt över att ha dej som make! Du är förutom min make även min bästa vän o tvillingsjäl! Med dig kan jag prata om ALLT, du stöttar mej alltid i vått och torrt, i med och motgång, i nöd och lust!

När jag läser/hör om olycklig kärlek, hur vissa fortfarande letar, ha avverkat många förhållanden inom en kort tid, då inser jag hur BRA jag har det egentligen!! Jag vet ju att du ALDRIG skulle svika mej på något sätt!! Du ställer upp på mej som ingen annan aldrig gjort! När jag chattar med någon som behöver tips å råd för h*n har problem med någon potentiell partner så blir jag ställd, JAG kan inte tipsa om saker o ting!! Ja vet vad som funkar för oss och hur VI håller romantiken vid liv, men om de funkar för andra kan inte jag säga!! Dessutom så händer det både en å två ggr att den som bett om tips o jag gett dem ändå inte tycker det låter bra, men va fan, VARFÖR ens fråga då??

Jag har lärt mej leva med dina fel o brister! Jag älskar hela dej precis som du är! Jag kunde inte ha funnit en bättre karl åt mej! Jag har fått frågan hur vi gifte oss så fort! Vi blev ihop liksom 2/11-2003, 6/2-2004 friade du o 31/7-2004 stog vi framför altaret! Dvs 8mån senare ;) Jag brukar säga att:

-När du funnit den rätte då VET du!! Det är en känsla man får bara att det är såhär det är o vara skall! Det går inte att förklara med ord, man MÅSTE känna det!! Jag kände direkt med dej att vi hade kemi! Vi blev så bra vänner på en gång! Sen ledde det ena till det andra men det var ju bara en bonus =)

Jag kan nog med säkerthet säga:

Anna-Greta

♥

Tom

Now and forever!!

Finns nog inte mkt som skulle kunna sära oss två åt! Gick vi inte skilda vägar då när vi hade kris i Svensböle så då kommer vi inte att skiljas för det minsta lilla!
Då, när vi krisade som värst, så även om allt kändes bara SKIT så var det en liten röst i bakhuvudet somk sa "Ge inte upp! Det kommer att vara värt det! Kämpa för helvete, KÄMPA!!" och vi kämpade!! Vi kom ur det starkare än tidigare och vi har ett så starkt band att det GÅR inte att sära oss åt helt enkelt!! Finns de som provat, tro mej, men dom ha INTE lyckats!!

Jag älskar dej min underbara älskade långhåriga hårdrockare!

Today Tomorrow Forever

Until Next Time

Fridens

♥

Jag måste ju säga att jag blev GLATT överraskad av alla kommentarer på fejjan efter förra inlägget =) Mobbning ÄR tyvärr ett stort problem o hur mkt man än må jobba emot det med olika vänner grupper odyl så kommer det ALLTID att finnas!!

Jag gick ut 9:an 1996... Alltså 17år sedan, men jag har sviter kvar än idag som sitter så etsade fast i huvudet av mobbningen så jag lider av det fortfarande!!

Bla så efter alla år som överviktig, ja, jag var bussigt FET då, så fortfarande än idag, så ser jag den där klunsen på 120kg stirra tillbaka mot mej i spegeln. Den som inte kunde ha några snygga kläder, som va för fet för att passa i något alls, som var som en stor, pratande degklump... Fast jag VET att jag inte är det mera idag, så sitter den bilden så hårt fast på mina näthinnor, att det är obehagligt...

Något annat jag har svårt med än idag är stora grupper av ungdomar... Tex om det sitter en grupp av 10pers utanför en grill så undviker jag helst att gå in där för jag PALLAR inte gå förbi dem... Står de å viskar o skrattar om något så e ja helt övertygad om att det är min feta röv eller fula frilla som är fnissobjektet!! Eller varför inte hela jag på en gång?? En så ful o fet person som jag är förtjänar ju bara att hånas! Eller??

Detta har även blivit efter en gång när jag var 19 tror jag gick förbi ÖHS på väg ner mot stan, där va alla ungar på rast just då å ett tu tre hör jag det välbekanta "MEGA FETA ANNA GRETA" ljuda över skolgården... Det riktigt HÖGG i hjärtat... Inte ens DÅ fick jag vara i fred...

Jag skriver inte detta för att någon skulle tycka synd om mej, jag skriver för att få detta UR mej och för att berätta min syn på mobbning! Hur jag upplevde det då på -90 talet!

Det absolut VÄRSTA som finns måste ju vara att vara ENSAM!! Jag minns så väl alla gånger jag kände mej så, bara så fruktansvärt ensam o utanför! Jag såg på kompisgrupper som satt med huvudena tätt ihop och viskade o skrattade. Dt skar i hjärtat riktigt =(

Visst hade jag någon vän, inte var jag helt ensam, men hon gick i min paralellklass så vi sågs på rasterna bara, ja o satt tillsammans i bussen såklart. I min egna klass fanns det perioder då jag inte hade NÅN alls... Jag blev sist vald till grupparbeten och blev ändå utanför sen i själva gruppen när vi sku jobba. Ingen fråga mej aldrig om min åsikt eller om jag ville/kunde göra nått...

Mina saker i väskan o skåpet blev förstörda många gånger... Tex så hade nån sprutat parfym på alla mina cigaretter i hela asken, nästa gång hade dom målat alla filter med sprittusch... Mina pengar blev stulna som jag skulle köpa något till skolan för... Häften revs i bitar, det klottrades en massa slagord på mitt skåp... Skorna o jackan gömdes... Hittade min penal nere i toastolen helt dyngsur... Jag blev mådad på vintern och påkastad med snö/isbollar som var stenhårda,  En massa sånt därnt dorg... Inte så konstigt sen att jag började skolka!!

På gympan kunde jag inte ens byta om i samma omklädningsrum med resten, jag fick låna lärarens omklädningsrum för att få vara i fred, annars skreks o gapades det en massa skit om hur fet o ful jag var o hur fula kläder jag hade... Inte för att jag nu alltid fick vara i fred ändå. Det fanns gånger när dörren kunde slitas upp mitt i allt när ja höll på att byta om å såna grejer...

Mina betyg blev allt sämre och frånvarotimmarna ökade... Jag gick ut 9:an med 6,0 i medeltal... INGET att hurra över direkt =( Men det blev ju så, tyvärr...

Det heter ju att "Det som inte dödar det härdar dej" men jag undrar nog riktigt om det sämmer??

Fast kanske ändå att jag blivit starkare med åren! Jag har ju många gånger fått höra att sen jag började umgås med Catta ha jag bara blivit kaxig o stor i käften =P Men efter alla år som nertryckt så ser jag inget fel med det!! Jag ÄR INTE kaxig eller stor i truten! Jag vägrar ta nån skit bara!! Eller ja, det där kan tolkas lite olika, prata skit om mej, det bryr ja mej inte om! Men gå TAMEJSATAN INTE PÅ MIN FAMILJ ELLER NÄRMASTE VÄNNER!!! För DÅ jävlar!!

Det ör verkligen inte ofta som JAG blir rabiat, men när ja väl blir det, så då är det på allvar!!

Eftersom jag är den sorten av person som bara tar o tar o tar en massa skit, ja säger aldrig något emot, förutom om det kommer något om tex Tom, DÅ jävlar kommer det svar direkt. Så jag samlar ju på mej inombords hur mkt som helst. SEN när det väl ska ut, ja då exploderar det!! Det är ju inte så bra det heller eftersom det då lätt blir att jag slänger ur mej saker som jag inte borde säga eller vill, men jag är så ARG, att jag inte kan helt enkelt kontrollera mej själv...

Det som jag avskyr alldra mest är ju helt klart om någon säger nått illa om Tom åt mej... DÅ JÄVLAR!! Varför ska man måsta prata skit om någons partner ÅT dem?? Jag menar, är man vänner så ska man va ärlig, ja, men om det sårar i onödan, e de inte bättre att bara hålla tyst då?? JAG gör det iaf för jag hatar att såra folk, ibland händer det ändå, oftast omedvetet, men om ja vet att det jag tycker kommer att såra människan i fråga oerhört mycket, så då föredrar jag faktiskt att knipa käft!!

Om jag är bästa vän med Vera med avskyr hennes kille Göran, så inte säger ja åt Vera då något som

"Ja, vet du, du skulle ha det så mkt bättre utan Göran"

VARFÖR skulle jag göra det o riskera vår vänskap??

Det är ju inte JAG som ska leva o vara med Göran, det är Vera, och så länge hon e nöjd o glad o lycklig så är jag ju GLAD för hennes skull!! ALLA människor förtjänar att någon gång i livet få uppleva den totala lyckan!

Mitt självförtroende är väl inte på topp, fortfarande, där ser man lite av ärren från mobbningen! Men samtidigt så är jag nog mej själv! Klär mej som jag vill och är som jag är helt enkelt!! Take it or leave it liksom ;)

Dock kan jag ju bli lite fundersam om jag kommer klädd i shorts, leggings och linne om någon överviktig som klämt nej sej i en tight klänning börjar syna MEJ från topp till tå å tittar äcklat på MEJ ;) Det  har nog hänt... Men, aja! Blidde den personen lyckligare av det så varsågod!!

Och NEJ jag har inget emot kraftiga folk, har ju själv varit det! Jag tycker bara att det är lite humor att en som absolut inte klätt sej passande sin kropp dömer MEJ som trots alls KAN ha såna kläder...

Nu vart det lite väl svamligt här på slutet tycker jag dock ;)

Men nu har ni fått läsa om min syn på mobbning och jag HATAR det!! Jag HATAR det faktum att det finns många små flickor o pojkar som får gå igenom skoltiden ensamna utan vänner...

Det krossar mitt hjärta!!

Until Next Time

Fridens

♥

Efter att en av mina vänner på fejjan skrivit en status om mobbning så blev ja själv o fundera på saker o ting angående mobbning... Jag var ju själv mobbad från åk 1->8 så jag vet ju precis hur det är =(

Jag var ett lätt offer att ge sej på... Brillor, tjock o med en "konstig" pappa som dessutom va präst! Ja va ju rena drömmobbningsoffret tyvärr.. Till på det så har jag hela mitt liv haft konstiga "ticks" i ansiktet som resultat av mammas starka epilepsi mediciner hon åt under graviditeten... Dom har avtagit med åren, men ja har dem kvar ännu och kan inte göra nått åt det...

Jag minns faktiskt än idag när jag började första klass! OJ vad lucklig jag var =) Hade ny rosa kjol, rosa jumper, fina svarta lackskor, en ny fin röd ryggsäck =)

Dessvärre tog det inte länge förän min lycka byttes ut mot sorg, ångest och förtvivlan...

Jag var ensam mesta tiden... Efter skolan hade jag kompisar, men det var som att ingen ville vara med mej i skolan, där skämdes de över mej...

Jag fann trösten i att efter skolan gå in på kvigbetet som var brevid kyrkan å prata med dem!

Därav öknamnet Kossan...

Jag ca 8-9år ^

Tog mej igenom lågstadiet å tänkte att nu MÅSTE det ju bli bättre när jag kommer till KHS =)

Svar: NEJ....

Det blev bara värre...

Där kom öknamnen Mega-Feta Anna-Greta odyl...

Jag minns en incident, jag gick längs korridoren med min klassföreståndare. Plötsligt hör ja en kille från 9:an vråla efter mej just "MEEEEGA FEEETA ANNA-GREEETA, SPRÄCK INTE BYXORNA NU FLÄSKHÖG"

Min klassföreståndare vände sej om, fnittrade o ropade tillbaka:

"Nämen *** Sådär kan du ju inte hålla på å ropa heller *hihihihi*"

Typ... WHAT??

När jag skulle hitta en plats i ett klassrum så fanns det en bänk ledig brevid en tjej, läraren sa åt mj att gå dit o slå mej ner, när ja närmade mej å nästan var framme förkunnade tjjen högt o tydligt att HON MINSANN skulle sitta ENSAM vid dessa två bänkar. Skulle jag ha den andra fick jag vackert flytta bort den! Denna gamla klasskamrat hälsar förövrigt inte på ännu heller! Fattar inte riktigt VARFÖR hon aldrig tålde mej, men ja kan ju säga att inte lipar ja över det iaf ;) Hon är en riiiktigt snobb som alltid skulle vara störst, bäst o vackrast, synas o höras MEST...

Ett tag var ja såpass mobbad att ja inte ens kunde äta lunch med min egna klass utan ja fann vänner i specialundervisningsklassen som jag sen åt med.

Den vänskapen började lite konstigt också... En av eleverna där va superelak mot mej hela tiden... Satt jag i korridoren o tuggade på ett äppel under lunchen kunde h*n kläcka ur sej ett spydiskt:

"Jahaja, bantar du?? Ja det kan ju DU behöva"

I synnerhet som den andra ja sen började umgås med var MINST lika stor som mej...

Men en dag kom denna person faktiskt fram å frågade mej om vi inte kunde bli vänner, att h*n vill testa sina vänner först (ganska elakt sätt att testa enligt mej men, aja, ja va ju ensam o i desperat behov av NÅGON att vara med!)

Ja minns alla morgnar som jag satt i busskuren o såg skolbussen åka förbi för att sen invänta 10:ans buss o fara till stan o sätta mej på biblioteket o där satt jag hela dagen sen tills det var dags att ta bussen hem...

Nåja, ja fick ju iaf två vänner att umgås md i högstadiet!

Sara o jag bakar på prästgården i 15års ålden

Alla skoldiscon man bara satt brevis o tittade på å hoppades att man en enda gång skulle bli uppbjuden!

Alla man lyssnade på med sina pojkvänsproblem medans man själv bara DRÖMDE om att ens bli kysst...

När det var dags att anmäla luciakandidater från alla klasser så blev JAG vald i våran klass, bara för att jag inte ville... Pratade med läraren så jag slapp vara kandidat, dock var jag tvungen att vara med i tåget o det kunde ja väl hantera då...

I övrigt hände det något sommaren mellan 8:an o 9:an... Jag hade min första riktiga pojkvän som dessutom var 19år(jag 15), träffade en MASSA grymma människor som accepterade o tyckte om MEJ, så som jag VAR!! Jag trodde jag dörmde!! Det var en sån underbar känsla att vara omtyckt, att ha VÄNNER!! Jag kunde ringa dessa vänner på kvällen för att bestämma träff påföljande dag över en kaffe på Marie Bar eller Pub Ettan och de kunde ringa mej, bara för att HÖRA HUR JAG MÅDDE!!

Skolan i sej va fortfarande samma helvete, men nu klarade jag det bättre iaf när jag visste att EFTER skoldagen skulle jag stiga av bussen i stan och sen träffa gänget för en myckt trevlig kaffe- och pratstund!

Jag LEVDE, jag hade VÄNNER, jag mådde BRA!! Vi ordnade fester, hängde på Uncan, for runt på olika Rave fester som ordnades, va ute i svängen, sociala, vi var GÄNGET ;) Vissa "medlemmar" kom o gick, vem som helst passade inte in med oss ska ni tro! Nej då!! Vi var väldigt tighta! Det var VÄNSKAP!

Efter 9:an blev dt Husmodersskolan ett år. Där umgicks jag väldigt mycket med Saltvikarna som bodde där och då i synnerhet Frallan o Ståbban =) Vi vart SUPERBRA kompisar o hade mycket roligt bus på G hela tiden ;) For på som jehun runt i Kvarnbo o hitta på en massa fanstyg! Nattliga nakenbad bland annat =P

Efter det började jag Sjömansskolan på Hotell o Restaurangprogrammet. Såg verkligen fram emot att börja skolan nu! OJ va skoj det skulle bli och dessutom så hamnade jag tillbaka med två av mina gamla klasskamrater i samma klass nu =)

SEN, jag minns så väl den där dagen.

Johanna o jag hade varit ut o rökt. När vi kom in igen så stod några av 2:orna innanför dörrarna. Mitt i allt hör jag n av dem ropa: "MEEGA FEEETA AAANNNNA-GREEETA" efter mej...

Jag blev helt chockad... Pilade iväg till omklädningsrummet och där bröt jag ihop... Vem var denna person att skrika sånt åt mej?? I synnerhet som han själv var omyndigförklarad, dvs var han DEFINITIVT inte som alla andra barn... Visst, han skulle väl göra sej "häftig" för klasskompisarna genom detta agerande, men det resulterade bara i en ytterst förkrossad AG...

Jag var helt förstörd!! Fy FAN vad jag mådde dåligt sen... Han kom nog o bad mej om ursäkt men jag visste inte om han gjorde det för att han VILLE eller för att han MÅSTA! Än idag ser ja RÖTT om ja ser denna människa...

En par veckor in i 2:an av sjömans hoppade jag av... Kockyrket var inget som lockade mej... Inte servitör heller!

Jag var rätt duktig i skolan över lag! Jag har alltid haft lätt för teoretiska ämnen, matte o språk! Jag är faktiskt inget dumhuvvu (Ja lovar, ja ÄR inte så korkad som de kan verka ;) *hahaha* )

Sommaren jag fyllde 18år va ett enda kaos... Mådde så dåligt hela den sommaren så det inte var klokt... Hade levt i ett psykiskt misshandelsförhållande som jag lämnade och röjde SKITEN hela sommaren... Dock var jag tillbaka i det förhållandet igen sen när vintern kom, men det är en annan story...

^Såhär rund o go va jag när ja va 18... Hemska ÖDE hur jag såg ut =P

Till på all mobbning ja fick utstå i skolan så var min far YTTERST krävande... Jag var tvungen att vara med på en MASSA kyrkliga evenemang, alltid uppklädd och väluppfostrad... Jamen självklart var jag det! Inte en gång att jag skulle ha skämt ut min pappa! Däremot gjorde jag revolt som 15åring o började hänga med ett av Ålands dåvarande mest kriminella gäng... Söp o härja på... Även i det gänget var jag rätt utsött men jag VILLE inte förstå det på det sättet... Ja ville ju så desperat passa in nåogonstans!! Jag ville ju så GÄRNA ha någon äkta vän... Detta var före jag fick första pojkvännen o allt det där. Vänner fick jag ju SEN då...

När jag tänker tillbaka på hur olycklig jag var då och hur jag har det nu så har jag nog inget att klaga på!

Jag har VÄNNER som jag verkligen VET att jag kan lita på i alla väder, i alla dar! Jag kan berätta mina djupaste, mörkaste hemligheter utan behöva vara rädd för att dom kommer ut o sprids runt på kobben. ÅKTA vänner som finns för mej lika mkt som jag finns för dem!!

Jag har en underbar, älskande, hårdrockande mak som älskar mej och BARA mej på ett sätt jag förut bara vägat DRÖMMA om... Han är mitt allt i allting! Utan honom vore mitt liv helt meningslöst!

Å sen, såklart, mitt hjärtegryn:

Min fina fina lilla häst! Du är det bästa som finns för mej också! Du och Tom kommer på en bra delad första plats! Er två skulle jag ALDRIG byta ut mot NÅGOT!! Ni ger mej så mkt glädje och lycka i tillvaron och jag älskar er gränslost mycket ♥

Så, INNAN du dömer mej:

Ta på dej mina skor och följ stigen jag gått igenom livet!

Om du klarar det på samma sätt som mej, genom att komma stark ur det,

DÅ kan du döma mej!!

Until Next Time

Fridens

♥

Eller nått ja =P

Träffade äntligen Jennifer igår å fick bilderna från isisuppvisningen i Haddnäs. TUSANS vilka fina bilder hon tagit!! De e så roligt att få rediga bilder på sej o sitt hjärtegryn =)

Här kommer det en lunta:

Om inte annat så e de fruktansvärt underhållande att se på sina egna miner =P *HAHAHAHA*

I lördags ja, då hade jag lånat ut Laufa till ponnyridning på Petras sons kalas =) Hon hade tydligen skött sej exemplariskt fint!! Alla ungar stod i kö för att få rida "den lille indianhästen med den roliga gångarten" ;) Petra fick henne alltså att tölta vid hand så ungarna fick känna på det =) När ja kom dit så var kalaset över men alla ungar inte farit hem ännu, fick förfrågan av tre mammor som ville att deras barn sku få komma å prova på att rida lite =) De va lite humor tycker ja ;) Men ingen ha tagit nästa steg o faktiskt tagit kontakt för att komma hit... Nåja, vi får väl vänta å se bara =)

Dagens gjort:

Fått klart hagen hos grannen o flyttat ner flickorna dit

Städat ut all metallskrot o plåtskrot ur uteboxen, så nu e de bara att lasta in halmen dit =) Skönt att ha det gjort så allt får vara på sina bestämda platser ;) Hoppas nu bara att Darling får tummen ur o kör bort all metallskrot snarast möjligt också!! Ser ju inte sååå fint ut med en massa plåtdorg liggandes på backen... Husvagnen måste flyttas också för snart e de dags att köpa å ta hem hö inför vintern! Finns nog inte så mkt mera bete att ta till nu mera, börjar bli dåligt med det. Snart måste pojkarna hem igen också å dom vill nog ha nått att äta så... Aja, bara att sätta igång å worka =P

Ikväll e Darling o leker med kompisarna, så då passar jag på att titta på såna program på katsomo eller ruutu.fi som inte han gillar ;) Som Kändis Big Brother FInland!

Samt att jag har suttit o funderat lite på min tillvaro o kommit fram till att jag nog inte har NÅTT att klaga på =P Jag har det egentligen GRYMT bra! JAg har en UNDERBAR make som älskar mej och BARA mej över allt annat, jag har tak över huvudet o mat på bordet, jag har några nära, ÄKTA vänner som jag VET att finns för mej precis när som jag bara behöver det, jag har mina underbara djur som ger mej sååå mkt lycka o glädje ♥

Så, vad mera behöver jag??

Janå, en stabil ekonomi skulle ju inte vara helt fel då... Just nu vänder man på alla slantar å lever för dagen. Går inte att planera några göromål om en vecka eller nått sånt eftrsom man ALDRIG vet huruvida vi har råd då eller inte... Vissa dagar har vi inte ens råd att köpa hem en burk mjölk så...

Men ändå bråkar vi nästan aldrig om pengar!! Det var en som sa åt mej en gång:

"Gräl om pengar brukar ofta vara en stor anledning till skilsmässor, men ni har dålig ekonomi men ni grälar inte om det"

Nä, för inte faen blir ekonomin BÄTTRE iaf för att man grälar om det =P Så varför sku vi då bråka om pengar?? Finns ju nog viktigare saker i livet än gräla i onödan om saker som ändå inte blir bättre ;)

Nu e vi mitt uppe i en RYSLIGT bra period med Darling ♥ Massor med mys o kel! Vi har det KANONBRA =) Älskar som aldrig förr, skojar o skämtar med varann hela tiden, busar i massor, ja e så lycklig =) Ja e så KÄR ♥ För varje dag som går inser ja hur mkt jag verkligen älskar min finaste Tom♥ Han ÄR verkligen allt jag någonsin drömt om o letat efter i en man o lite därtill ;) Vi är verkligen som två pusselbitar som hör ihop! Ler o långhalm! Handen i handsken!

Jämförelserna e många!

Perfect match ♥

Kunde inte fått mej en bättre partner! Han finns för mej i vått o torrt, INGEN har nåogonsin ställt upp på mej så som han gjort genom åren =)

Att vi snart firar 10år ihop är  helt otroligt! Imorgon redan är det 9år o 11mån!

Dessutom har jag faktiskt lärt mej nu att faktiskt NJUTA när vi har det bra! Inte bara tänka som förut att

"jaha, hur länge tar det innan nästa krash då månne??"

Nej, nu går jag omkring på små, fluffiga, rosa moln när vi har det bra o jag MÅR så himla fint =)

Until Next Time

Fridens

♥