Efter att en av mina vänner på fejjan skrivit en status om mobbning så blev ja själv o fundera på saker o ting angående mobbning... Jag var ju själv mobbad från åk 1->8 så jag vet ju precis hur det är =(

Jag var ett lätt offer att ge sej på... Brillor, tjock o med en "konstig" pappa som dessutom va präst! Ja va ju rena drömmobbningsoffret tyvärr.. Till på det så har jag hela mitt liv haft konstiga "ticks" i ansiktet som resultat av mammas starka epilepsi mediciner hon åt under graviditeten... Dom har avtagit med åren, men ja har dem kvar ännu och kan inte göra nått åt det...

Jag minns faktiskt än idag när jag började första klass! OJ vad lucklig jag var =) Hade ny rosa kjol, rosa jumper, fina svarta lackskor, en ny fin röd ryggsäck =)

Dessvärre tog det inte länge förän min lycka byttes ut mot sorg, ångest och förtvivlan...

Jag var ensam mesta tiden... Efter skolan hade jag kompisar, men det var som att ingen ville vara med mej i skolan, där skämdes de över mej...

Jag fann trösten i att efter skolan gå in på kvigbetet som var brevid kyrkan å prata med dem!

Därav öknamnet Kossan...

Jag ca 8-9år ^

Tog mej igenom lågstadiet å tänkte att nu MÅSTE det ju bli bättre när jag kommer till KHS =)

Svar: NEJ....

Det blev bara värre...

Där kom öknamnen Mega-Feta Anna-Greta odyl...

Jag minns en incident, jag gick längs korridoren med min klassföreståndare. Plötsligt hör ja en kille från 9:an vråla efter mej just "MEEEEGA FEEETA ANNA-GREEETA, SPRÄCK INTE BYXORNA NU FLÄSKHÖG"

Min klassföreståndare vände sej om, fnittrade o ropade tillbaka:

"Nämen *** Sådär kan du ju inte hålla på å ropa heller *hihihihi*"

Typ... WHAT??

När jag skulle hitta en plats i ett klassrum så fanns det en bänk ledig brevid en tjej, läraren sa åt mj att gå dit o slå mej ner, när ja närmade mej å nästan var framme förkunnade tjjen högt o tydligt att HON MINSANN skulle sitta ENSAM vid dessa två bänkar. Skulle jag ha den andra fick jag vackert flytta bort den! Denna gamla klasskamrat hälsar förövrigt inte på ännu heller! Fattar inte riktigt VARFÖR hon aldrig tålde mej, men ja kan ju säga att inte lipar ja över det iaf ;) Hon är en riiiktigt snobb som alltid skulle vara störst, bäst o vackrast, synas o höras MEST...

Ett tag var ja såpass mobbad att ja inte ens kunde äta lunch med min egna klass utan ja fann vänner i specialundervisningsklassen som jag sen åt med.

Den vänskapen började lite konstigt också... En av eleverna där va superelak mot mej hela tiden... Satt jag i korridoren o tuggade på ett äppel under lunchen kunde h*n kläcka ur sej ett spydiskt:

"Jahaja, bantar du?? Ja det kan ju DU behöva"

I synnerhet som den andra ja sen började umgås med var MINST lika stor som mej...

Men en dag kom denna person faktiskt fram å frågade mej om vi inte kunde bli vänner, att h*n vill testa sina vänner först (ganska elakt sätt att testa enligt mej men, aja, ja va ju ensam o i desperat behov av NÅGON att vara med!)

Ja minns alla morgnar som jag satt i busskuren o såg skolbussen åka förbi för att sen invänta 10:ans buss o fara till stan o sätta mej på biblioteket o där satt jag hela dagen sen tills det var dags att ta bussen hem...

Nåja, ja fick ju iaf två vänner att umgås md i högstadiet!

Sara o jag bakar på prästgården i 15års ålden

Alla skoldiscon man bara satt brevis o tittade på å hoppades att man en enda gång skulle bli uppbjuden!

Alla man lyssnade på med sina pojkvänsproblem medans man själv bara DRÖMDE om att ens bli kysst...

När det var dags att anmäla luciakandidater från alla klasser så blev JAG vald i våran klass, bara för att jag inte ville... Pratade med läraren så jag slapp vara kandidat, dock var jag tvungen att vara med i tåget o det kunde ja väl hantera då...

I övrigt hände det något sommaren mellan 8:an o 9:an... Jag hade min första riktiga pojkvän som dessutom var 19år(jag 15), träffade en MASSA grymma människor som accepterade o tyckte om MEJ, så som jag VAR!! Jag trodde jag dörmde!! Det var en sån underbar känsla att vara omtyckt, att ha VÄNNER!! Jag kunde ringa dessa vänner på kvällen för att bestämma träff påföljande dag över en kaffe på Marie Bar eller Pub Ettan och de kunde ringa mej, bara för att HÖRA HUR JAG MÅDDE!!

Skolan i sej va fortfarande samma helvete, men nu klarade jag det bättre iaf när jag visste att EFTER skoldagen skulle jag stiga av bussen i stan och sen träffa gänget för en myckt trevlig kaffe- och pratstund!

Jag LEVDE, jag hade VÄNNER, jag mådde BRA!! Vi ordnade fester, hängde på Uncan, for runt på olika Rave fester som ordnades, va ute i svängen, sociala, vi var GÄNGET ;) Vissa "medlemmar" kom o gick, vem som helst passade inte in med oss ska ni tro! Nej då!! Vi var väldigt tighta! Det var VÄNSKAP!

Efter 9:an blev dt Husmodersskolan ett år. Där umgicks jag väldigt mycket med Saltvikarna som bodde där och då i synnerhet Frallan o Ståbban =) Vi vart SUPERBRA kompisar o hade mycket roligt bus på G hela tiden ;) For på som jehun runt i Kvarnbo o hitta på en massa fanstyg! Nattliga nakenbad bland annat =P

Efter det började jag Sjömansskolan på Hotell o Restaurangprogrammet. Såg verkligen fram emot att börja skolan nu! OJ va skoj det skulle bli och dessutom så hamnade jag tillbaka med två av mina gamla klasskamrater i samma klass nu =)

SEN, jag minns så väl den där dagen.

Johanna o jag hade varit ut o rökt. När vi kom in igen så stod några av 2:orna innanför dörrarna. Mitt i allt hör jag n av dem ropa: "MEEGA FEEETA AAANNNNA-GREEETA" efter mej...

Jag blev helt chockad... Pilade iväg till omklädningsrummet och där bröt jag ihop... Vem var denna person att skrika sånt åt mej?? I synnerhet som han själv var omyndigförklarad, dvs var han DEFINITIVT inte som alla andra barn... Visst, han skulle väl göra sej "häftig" för klasskompisarna genom detta agerande, men det resulterade bara i en ytterst förkrossad AG...

Jag var helt förstörd!! Fy FAN vad jag mådde dåligt sen... Han kom nog o bad mej om ursäkt men jag visste inte om han gjorde det för att han VILLE eller för att han MÅSTA! Än idag ser ja RÖTT om ja ser denna människa...

En par veckor in i 2:an av sjömans hoppade jag av... Kockyrket var inget som lockade mej... Inte servitör heller!

Jag var rätt duktig i skolan över lag! Jag har alltid haft lätt för teoretiska ämnen, matte o språk! Jag är faktiskt inget dumhuvvu (Ja lovar, ja ÄR inte så korkad som de kan verka ;) *hahaha* )

Sommaren jag fyllde 18år va ett enda kaos... Mådde så dåligt hela den sommaren så det inte var klokt... Hade levt i ett psykiskt misshandelsförhållande som jag lämnade och röjde SKITEN hela sommaren... Dock var jag tillbaka i det förhållandet igen sen när vintern kom, men det är en annan story...

^Såhär rund o go va jag när ja va 18... Hemska ÖDE hur jag såg ut =P

Till på all mobbning ja fick utstå i skolan så var min far YTTERST krävande... Jag var tvungen att vara med på en MASSA kyrkliga evenemang, alltid uppklädd och väluppfostrad... Jamen självklart var jag det! Inte en gång att jag skulle ha skämt ut min pappa! Däremot gjorde jag revolt som 15åring o började hänga med ett av Ålands dåvarande mest kriminella gäng... Söp o härja på... Även i det gänget var jag rätt utsött men jag VILLE inte förstå det på det sättet... Ja ville ju så desperat passa in nåogonstans!! Jag ville ju så GÄRNA ha någon äkta vän... Detta var före jag fick första pojkvännen o allt det där. Vänner fick jag ju SEN då...

När jag tänker tillbaka på hur olycklig jag var då och hur jag har det nu så har jag nog inget att klaga på!

Jag har VÄNNER som jag verkligen VET att jag kan lita på i alla väder, i alla dar! Jag kan berätta mina djupaste, mörkaste hemligheter utan behöva vara rädd för att dom kommer ut o sprids runt på kobben. ÅKTA vänner som finns för mej lika mkt som jag finns för dem!!

Jag har en underbar, älskande, hårdrockande mak som älskar mej och BARA mej på ett sätt jag förut bara vägat DRÖMMA om... Han är mitt allt i allting! Utan honom vore mitt liv helt meningslöst!

Å sen, såklart, mitt hjärtegryn:

Min fina fina lilla häst! Du är det bästa som finns för mej också! Du och Tom kommer på en bra delad första plats! Er två skulle jag ALDRIG byta ut mot NÅGOT!! Ni ger mej så mkt glädje och lycka i tillvaron och jag älskar er gränslost mycket ♥

Så, INNAN du dömer mej:

Ta på dej mina skor och följ stigen jag gått igenom livet!

Om du klarar det på samma sätt som mej, genom att komma stark ur det,

DÅ kan du döma mej!!

Until Next Time

Fridens

♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HERREGUD va länge sen ja skrivit nått här... Aja, ha väl inte haft den lättaste preioden ett tag så...   27/7 konstaterades att fostret slutat utvecklas i v.6... 31/7 till sjukhuset för förberedelser av medicinsk abort 2/8 in å göra medicinsk...

Ja vad kan man annat säga?? Sist ja skrev va i typ april =P  Ni som kanske hängt med så vet att mitt liv varit gaaaanska så hektiskt den senaste tiden. Den störtsta chocken of them all kom för några veckor sedan när de visade sej att ja var gravid....

Ojsan oj vad inaktiv ja varit här då =P  Men mitt liv har minst sagt varit myyycket rörigt ett tag här nu. Gjorde ju inte saken bättre att min mor pratar om att sälja Pargas, MITT pargas, enda stället ja får sinnesro på å där ja riktigt känner mej ...

Efter att ha varit i Karis nästan en vecka o blivit bortskämd så e man hemma igen å blir bortskämd här med ;) Janne kockar, byker, pysslar, plockar å donar! Men ja klagar inte!! Absolut inte =P    Det som däremot tar lite hårt på mej är när folk ...

... Vi gav det ännu ett försök. Men var det för att VI ville eller för att "alla andra" tyckte att "Jamen klart ni ska försöka"? Ja vet inte riktigt. Men de gick ändå inte vägen. Så snart hör man till statistiken av människor med kraschat äktenskap å...