Ja vad kan man annat säga?? Sist ja skrev va i typ april =P 

Ni som kanske hängt med så vet att mitt liv varit gaaaanska så hektiskt den senaste tiden. Den störtsta chocken of them all kom för några veckor sedan när de visade sej att ja var gravid... JAG... På smällen liksom... Say wooot??

Ja fick ju för ca 9år sedan höra att ja har endometrios och därför är infertil... Men uppenbarligen inte! Ja menar, tre graviditetstest ljuger väl ändå inte!??!

Då tog nog mitt liv en väldigt oanad vändning och man måsta börja tänka i liiite andra banor...

Tom å jag har ju gjort våra försök, men vi får det helt enkelt inte att fungera! Det känns som att vi SKA försöka gång på gång på gång bara för att liksom, för att vi varit ihop så länge så SKA vi fortsätta vara ett par... Vi älskar varandra djupt och innerligt, men han har för mycket känslor för en annan precis som jag, så det bara inte funkar... Dessutom började vi bara smutskasta varandra å bara stred så... Vill ju kunna sköta detta i lugn å ro utan en massa nojs menmen... 

Ja ska ju liksom tänka på mej själv å magen nu. Har ju ett nytt liv inom mej som ja måste ta hänsyn till! Ganska otroligt egentligen... Ja kan inte fatta det!! 

Ja tänker inte gå in desto mera på något om de som hänt. De som behöver veta något vet å de som inte har något att göra med saken vet tydligen sin egen variant ;)

Men ja vill bara klargöra EN sak: I'm not the ONLY bad guy here!!

Vi gjorde båda tonvis med fel, vi gjorde varandra en massa illa, tävlade om vem som kunde såra den andre mest... Typ så...

Nåja, de e vad det är!

Nu ser ja fram emot ultraljudet 27/7 =D

Until Next Time!

Fridens