Med allt vad det innebär! Vackra färger, sval luft, mys inomhus med levande ljus...

Men hösten har även med sej ångest, depression, dåligt mående.

Det blir grått, mörkt å regnigt...

I takt med att solljuset minskar ökar ångesten. Ensamheten. Rastlösheten.

Ja får inget gjort. Ja blir som förlamad o ligger mest i soffan under en filt o har panikattacker.

En svart scarf som drar sej runt min själ, varv på varv, runt runt, tills det mitt i allt dras åt å jag kan inte andas. Det förvarnar aldrig, inga små tecken som säger

"Hello, get ready bitch, my name is anxiety and now I'm here!!"

å så PANG, där va den...

Mr.Ångest

Alltid lika ovälkommen...

Som en stor fet smäll i magen...

Ja försöker vara

Fast ja innerst inne känner mej betydligt mera

Ännu har det inte slagit till med full effekt. Hade en duktig panikattack i lördags men det var framtriggat.

Men jag bara väntar.

Väntar på smällen

På scarfen som snörs runt själen och får mej att hyperventilera och bara känna mej låg. Deppig.

Jag kan inget, vet inget, duger till inget...

Så KÄNNS det när ja mår som sämst...

Då är det underbart med vänner som finns! Även fast ja typ aldrig ändå säger när de e nått, ja tiger o lider, fel ja vet! Men de e inte så lätt att få ur sej saker när man mår skit! Inte för mej iaf...

Så, medan ja väntar på smällen njuter ja ändå lite av höstmörkret

Ja ÄLSKAR värmeljus! Ja helt enkelt ÄLSKAR att tända MASSOR med ljus överallt i lokalen o mysa in under en filt. Det är bland det härligaste ja vet!

När ja MÅR BRA!!

När ja får göra det för att ja VILL, inte för att min ångest tvingar mej ner i soffan in under filten...

Men under tiden så...

Until Next Time

Fridens