Och int gör vi nått speciellt för det inte =P Jag sitter här vid lilla datorn o Tom♥ sitter o spelar vid stora...

Har suttit o funderat lite på detta med vänner och "vänner" o hur BESVIKEN jag faktiskt är på några som nu kallat sej VÄNNER... Ja menar, ja trodde vänskap gick ut på att ge å ta, men tydligen ska man ge mera än man tar med vissa för att få det att funka =/ Tex en som kallar oss för sina närmsta vänner, men nu ha vi nog fått de bekräftat att de inte är så, ja e så fruktansvärt besviken så de inte är klokt... När h*n ska ha skjuts eller hämtning, då ska man DIREKT ställa upp o vara där... Men om man själv behöver det nån gång, nej de går ju inte alls för sej... Sen bad jag om en gentjänst, ja behövde skjuts till LÄKAREN... Fick int ens svar av h*n... DET sårade... Är det verkligen det ENDA vi duger till?? Att vara fyllechaffisar?? Nej sinni, DÅ får de verkligen vara, de går inte vi med på! Ända sen vi slutade dricka så är vi tydligen inte intressanta att umgås med mera för vissa... Det känns så surt på nått sätt!! Men det är definitivt inte ÄKTA vänskap det... Såna människor klarar man sej bättre utan!! En annan jag är besviken på tar numer inte hänsyn till NÅN annan än sej själv o sina känslor... INGET annat betyder nått för h*n... Så ja, jag skiter nog i det också, de e int heller ÄKTA vänskap... Jag är sååå glad att ja verkligen har mina ÄKTA, RIKTIGA vänner som jag VET finns för mej. Den bästa av dom är ju min underbara älskade Tom♥ , ingen har ställt upp på mej så som han ♥♥

Men sen förståss så nu när det är nån sorts baby boom bland vänner o bekanta, så JAG blir utanför... Allt handlar bara om barnbarnbarn, precis allt!! Jag börjar känna att ja har mindre o mindre gemensamt med dessa småbarnsmammor numera... Sorgligt men sant... Deras liv är ju inte det samma mera när dom skaffat barn, de e ju självklart att ja förstår det... Men ja, jag e en outsider bara nuförtiden... Ja läser på FB hur mkt roligt dom gjort, lunchat, loppisar etc... Jag har inte ens blivit tillfrågad om jag vill komma med och det gör mej ledsen... Det känns som jag inte duger att umgås med mera eftersom JAG inte har barn men det har DOM... Klart att de småbarnsmammorna dras till varann, det förstår ju jag också!! Men det känns som att det inte finns tid över...

Missförstå mej nu inte, tex Mikkiz, ja e jätteglad att du tog dej tid att komma å köra mej till läkaren härom veckan =)

Nåja, ja ska inte sitta här o gnälla... Ja får väl en massa skit igen för detta ändå av sånt som missförstår mej o tolkar mina skrifter HELT som dom själva vill, men de  gratis...

Jag VET att det är en stor förändring i livet att få spädbarn i huset, ja e inte dummare än så, men varför ska jag straffas för det då?? Det känns som jag bara ska sitta snällt o vänta på att DOM har tid för mej! Men om jag inte orkar vänta då?? Nåja, då får ja väl höra då att ja inte är en RIKTIG vän o att de e bara mitt problem om ja inte ids vänta... Men ja trodde o har alltid trott, att vänskap ska vara tvåvägskommunikation, att det ska gå lika mkt på bådas villkor!??! Fast jag kan ju ha missförstått också...

  Sötaste lille Laufa. DU sviker iaf inte mej, du e alltid lika glad o gosig när man kommer till hagen vad man än ska göra... Det är nog det bästa med djur, dem kan man lita på i ALLA väder...

Vänner kommer och vänner går, men kärleken består

Det stämmer nog in hos mej iaf... Men saken är ju ändå den, att jag är den jag är o ja e som ja e, take it or leave it... De flesta i min vänskapskrets borde ju veta det vid det här laget!!

Dessutom tar det så ONT i mej att se dessa glada, lyckliga, nyblivna småbarnsmammor med sina små, söta bebisar... Iaf de dagar ja mår skit... Ja känner mej utanför, ja känner mej onormal, ja känner mej som en dålig fru, eftersom det är väl varje kvinnas högsta önskan att kunna ge sin man en famlij, men jag kanske inte kan det alls... Så innan ni misstolkar det jag skrivit som enbart kritik, tänk på detta! Vi har försökt i 8år nu men inget händer... Vi påbörjade undersökningar men hade inte råd att fortsätta på privatklinik... Vi blev så dåligt behandlade på gyn på ÅHS att dit vill man ju inte gärna fara tillbaka...

Jag missunnar ingen sin lycka, absolut inte!! Det är väl SJÄLVKLART att DU ska njuta o vara lycklig med din fina, lilla bebis, absolut! Det är inte det jag menar att ni INTE sku få vara lyckliga över den lilla människan ni satt till världen =) Ja bara ÖNSKAR att jag skulle få uppleva samma lycka nån gång... Men jag blir ju inte yngre direkt...

Nåja, över till nått annat:

Hade mamma o pappa över hit idag på mat o sen baka vi en drös med kanelbullar!! MUMS va goda de blev =P *SLURP*

Så nu ha vi verkligen FROSSAT i nybakta bullar med mjölk *mmmmm*

Nej nu skiter ja i detta... Nu tar ja kväll!!

puss o kram