HERREGUD va länge sen ja skrivit nått här... Aja, ha väl inte haft den lättaste preioden ett tag så...

27/7 konstaterades att fostret slutat utvecklas i v.6

31/7 till sjukhuset för förberedelser av medicinsk abort

2/8 in å göra medicinsk abort...

Det var det absolut VÄRSTA ja nånsin gjort i HELA mitt liv...

JA som inte ens trodde att ja KUNDE bli gravid, så händer detta =( Ja hade konstant smärtor i fem dagar... Mensvärken kan slänga sej i väggen, de är INGET jämfört med denna smärta...

Alla som skulle komma med "uppmuntrande ord" då...

-Jamen tänk POSITIVT att du KAN bli gravid!!

Tänk positivt?? Dagen efter ja fått missfallet konstaterat?? E NI DUMMA I HUVUDET?? Hur FAN sku ja kunna tänka positivt då?? Min värld RASADE!!

Den 27 va en måndag. På tisdagen fick ja INGET gjort... Ja låg i sängen HELA dagen... Ibland låg Zoya där me mej, emellanåt Chico å sen vissa stunder låg båda. Dom lämnade mej inte oövervakad för en sekund. Va knappt så Han fick båda med sej på prommis för dom sku hem till mej...

Mycket annat har hänt hät på vägen också.

Men summa sumarum:

Tom o ja gör ett sista försök att få detta å funka. Vi har hittat ett nytt hus åt oss som vi ska hyra oxå!

Until Next Time

Fridens