... brukar det ju oftast heta ;)

Ja lärde mej igår iaf en sak o de e att jag insåg VARFÖR jag aldrig berättar när ja mår skit... Lite sårande, men fakta kvarstår, lika bra att bara knipa o tiga o lida...

Va på förmiddagen ut å rida med Micaela o Mikkiz, då blev Farbror Frej tuktad, jösses va bra han gick =) De va riktigt skoj o nu fick Micaela SE när han dundrade iväg i ökad tölt, hon ha ju fått åka med, men aldrig sett hut de ser ut =)

Sen va de lite hästlastning som stog på shemat, efter de bäddade ja ner mej o väntade på älskling...

Efter en lång ventilering oss emellan lättade allt igen, kändes riktigt bra efteråt. Första gången på många år hade jag känslan igår att ja va beredd på att ge upp oss, men insåg sen efter vi pratat VARFÖR jag inte gjort det! För jag finner ingen annan som är som Tom, det är helt enkelt VI tills döden skiljer oss oss, som vi lovade framför altaret...

På eftermiddagen va Petra o ja ut me flickorna, både Laufa o Ljúva va rätt pigga, Ljúva lite mera galen dock =P det bockades o brallades o busades lite ;) Laufa sökte mest spöken överallt, knasponny ;)

Idag ska JAG rida Ljúva... Se OM ja får nån tölt på märren ;) Spännande!!

Nu ska ja dricka mitt kaff, glo på TV lite o sen ta itu med lite hushållssysslor!!

puss o kram