Vila I Frid min älskade

♥ Ioreks Poison ♥

aka. Sweet ♥

Vi märkte i fredags att du börjat äta dåligt och var orolig och gnällig. Vi tänkte att du antagligen skulle till att löpa snart, då blev du alltid sådan. Men när du bara tunnade ur och inte ville äta NÅGOT började vi ana onåd... Du tunnade ur och blev svag, så på onsdag morgon ringde Tom och fick tid till veterinär samma dag. Så bar det av till läkaren med dej... Det undersöktes och när veterinären tryckte dej på magen sa du ifrån, det togs blodprov och röntgades.

Jag satt ute i väntsalen med Jenny som var snäll och följde med som "barnvakt" åt Zoya när veterinären kom

"Följ med mej in på rummet här" sa hon och tittade på mej med allvarlig blick... Jag kände hur hjärtat stannade och mitt inre frös till is...

"Ja, jag har alla resultaten här och tyvärr ser det inte så bra ut" sa hon, då började mina tårar rinna...

DU hade förstorad lever som i sin tur knuffat undan magsäcken o tarmarna så de låg helt på fel, till på det hade du en tumör i magen...

Jag visste inte vad jag skulle göra.... Hur jag skulle regaera...

Älskade älskade hunden min.... GUUUUD vad jag kände mej olycklig....

Man kunde ha inlett en långdragen, dyr, behandlingsprocess, men det fanns ändå inga garantier att du skulle bli 100% frisk...

Vi satte oss ner, Tom och jag på kvällen och pratade.

Vi beslöt oss för att göra det ända rätta mot dej, att låta dej få den sista vilan... Du hade börjat bli så svag när du tappat vikt. En borzoi har ändå inte mkt fett att ta av och du hade gått ner redan 3-4kg vilket syntes massor.... Dessutom hade du så ont, så det fanns eg inget alternativ...

Torsdag morgon ringde jag DET samtalet... När jag lagt på så bröt jag ihop TOTALT, det blev så verkligt nu när det var bokat tid...

När jag kom hem från jobb kom du din vana trogen mej i möte i dörren! Både du och Zoya viftade glatt på svansarna och du tittade på mej med dina stora, kloka ögon...

Du visste redan då vad som skulle hända...

Jag släppte ut er och du hade jättesvårt att gå eftersom du var så svag i bakbenen...

Pratade med Linda och hon beslöt sej för att komma med när det var dags...

Så bar det av....

Du tog ut din sista energi när du travade glatt mot bilen med svansen svajande, du hoppade graciöst och utan en tvekan in i bilen.

Vi for efter Linda och sen for vi till Godby.... Ju närmare vi kom desto tyngre kändes mitt inre...

Vi tog några bilden utanför, sen gick vi in, allihopa...

Blev visade till rum 3, där tog jag av koppel å halsband så du fick gå omkring å titta fritt.

Veterinären kom in och pratade med oss, hon tyckte också att vi gjort det absolut rätta valet med tanke på hunden, det är inte shysst att låta henne ha ont bara för att vi ska ha henne kvar, eller att börja med den där behandlingsprocessen som ändå inte kunde garantera nått...

Linda och jag satt hos dej när du fick den lugnande sprutan, jag satt på golvet med ditt huvud i mina händer och ansiktet borrat i din mjuka päls tills du somnade... Då lämnade vi dej...

Det var mitt livs tyngsta dag...

Så vila i frid nu min vackra älskling! Nu slipper du lida mera av smärtor, nu får du springa o leka med Bamse, Ladde, Tiia, Lady, Penny, Rocky, Nikki, Basse och alla andra hundar som våra nära och kära förlorat på ett eller annat sätt...

När jag kom hem så var Zoya jätteglad, jag släppte ut henne och hon hoppade ner för trappan, ställde sej mitt på gården och tittade förvånat omkring sej, sen sprang hon till grinden och ställde sej där och spanade... Stackars gullevännen, hon undrade nog verkligen vart Sweet var någonstans.....

18.09-2009 kom du till Åland, så vi fick ju iaf 3år 3mån med dej!

R.I.P

♥ Sweet ♥

04.04-2006 -> 13.12-2012

Älskad ~ Saknad

Sista bilden av dej hos veterinären. Du var så trött, svag och slut...

Nu har du inte ont mera!

En dag ses vi igen!