...samtidigt som vemodet o tomheten i mitt inre tilltar... Hur F*N ska ja klara av en julafton utan mormor då?? De eförsta gången på 30år... Känner hur allt inuti skrumpnar bara vid tanken... Saknaden är enorm... En del av mej dog med henne helt enkelt... Ångesten river i bröstet bara vid tanken... JA VILL INTE...

Men livet måste ju gå vidare... Blir inte samma sak att komma hem till mamma o pappa när inte mormor e där o stökar, råddar o tjosar på...

tills vi skrivs