Att sluta missbruka alkohol. De e inget du gör på begäran så att säga. De spelar INGEN roll hur många som nojsar på dej, tills du själv kommit fram till vad du vill så trotsar du allt å alla å fortsätter missbruka ännu mera!

Jag kom till en punkt där ja hade ett val: Min ryggskada kom tillbaka och blev medicinerad med stara, triangelmärkta värkmediciner. Då var det antingen tar ja INTE pillren, dricker med har ont o inte kan göra NÅTT eller så tar ja mina mediciner, kan funka som en människa men är nykter!

Ja valde det senaste.

Detta är ungefär 4år sen, cirka, är inte riktigt säker faktiskt ;) 

Under dessa år har ja fyra gånger haft ett enormt alkoholsug.

Ena av gångerna var här nu för en vecka sen drygt...

En bekant kom över, h*n sku till grannen, och börja nojsa

"Jamen SKU de nu int va roligt att dricka öl å åka basbil på stan?? Kom igen nu! Ja har flera lådor öl i bilen! Sådär som förr i tiden!! Nog sku de ju va kul nog!!"

Ja mumlade nått å gick in...

Jamen visst sku de ju ha varit roligt nog!! Självklart!!

MEN....

Alkoholsuget var HEMSKT... De bara kröp i skinnet... Ringde min goda vän Gittis o hon va rar o tog sej tid en stund att lugna mej TROTS att hon hade gäster! Det var guld värt då!!! ♥

Kokade en panna kaffe o sög i mej hysteriskt...

Panikångesten slog ju in med full kraft...

Tom i andra ändan Saltvik...

Jag påtade i mej en par värkmediciner o satt igång:

Dammsuga, moppa, svabba, rensa kattlådan, promenerade hundar med Rammstein dunkande i öronen o tempot därefter (Ja, ni kan ju tänka er farten på oss då... Rammstein spelar inga lugna ballader direkt ;) )

Jag har druckit alkohol under dessa år, det har jag, men varje gång ja druckit så har det varit med känslan:

"Nämen, om man sku ta o sänka några kalla ikväll då!!"

Och INTE känslan:

"Ja måste, måste, MÅSTE DRICKA NUUUU!!!"

Hugaliga... Ja vill verkligen inte känna den där känslan igen... Det är ju hemskt!! 

Men summan av kardemumman:

JA FIXADE DET!!! 

Ja klarade av att motstå suget =)

Däremot va ja helt slut när Tom väl kom hem av allt fejjande o donande, men då va ja ju trött i kroppen av någon nyttigt ;)

Direkt han kom så lugnade sej kroppen, ångesten o abstinensen! 

Ja, för då va ja inte ENSAM mera!

Det är händelser som detta som får mej att inse hur DUKTIGA vi varit som lagt ner det där eviga 24/7 supandet!

Ja kan aldrig ge garantier att jag inte skulle ta mej ett återfall. Det kan man aldrig lova till fullo. 

Men jag lovar att anstränga mej för att INTE göra det! 

^Då och nu

Är nog mycket nöjdare med livet nu =)

Until Next Time!

Fridens