...dessvärre är ju det inget man själv kan välja om man vill ha ångest eller inte... Men eftersom det finns de, som tolkar detta lite hur dom själva vill när JAG har ångest, så tänkte ja bara berätta lite hur jag upplever de mörkaste stunderna... ibland är ångesten värre än andra gånger, det kan man inte heller reglera själv dessvärre...

Det kan börja precis hur som helst, ibland som ett tryck över bröstet, ett knytnävsslag i magen, som någon skulle snöra åt strupen, man får ingen luft, känner bara en ENORM känsla av vemod, värdelöshet, ensamhet, sorg, förtvivlan. Livslusten försvinner för stunden, ena minuten kan ja ligga under en filt o hyperventilera, skaka, kippa efter andan, gråta så hejdlöst att ja inte får luft, för att i nästa stund ligga och stirra helt tomt framför mej, som i min egna värld... Går omkring här hemma som i en dvala, huvudet fylls av bomull, man kan inte tänka klart på väsentliga saker däremot så GRUBBLAR ja mycket då, alldeles för mycket, oftast på en massa gammalt SKIT som hjärnan bearbetar på högvarv, sånt som för många år sedan är upplevt, gjort, genomgått, diskuterat, bearbetat, förlåtet... Men mitt inre ha nog inte bearbetat klart dessa saker eftersom min hjärna VÄGRAR släppa det...

Mest grubblas det sånt som hänt mellan oss här hemma när vi levde som värst... De hände rätt mkt dåligt en period, vi gjorde båda massa illa åt varann, de va som en tävling ett tag, vem kan såra den andra mest?? Vi har arbetat oss upp från det, det har tagit tid och uppoffringar från båda två, vi ha kämpat med tillit och andra viktiga saker som måste fungera i ett förhållande. Men dessa gamla saker kommer upp och jag blir att undra: Varför lämnade han inte mej?? Han skulle ha varit värt något mycke bättre!! Jag var nära att själv ge upp flera gånger, bara tacka för mej, packa väskan o dra, men det fanns ändå en liten röst i bakhuvudet som sa "Ge INTE upp, KÄMPA för allt du e värd, det kommer att vara värt det" och mycket riktigt, de var värt det...

Hur jag beter mej dessa perioder är olika, ja vet själv att de inte är bra att bara låsa in sej, isolera sej från omvärlden, lägga telefonen på tyst och inte prata med NÅGON, jo Tom såklart, han är den enda jag frivilligt ringer till när jag mår som sämst, eftersom hans röst lugnar och tröstar, han känner mej som ingen annan och vet precis hur han får mej att tänka lite klarare igen! En till orsak till varför jag älskar denna man mer än något annat i livet!

Man borde ju kunna prata med sina närmaste vänner, det vet jag själv också, men jag VILL INTE vara till besvär! Jag VILL INTE vara någon börda för någon annan, det är ju INTE mina vänners fel att jag mår dåligt, därför VILL jag INTE lasta över det på dem... Jag löser det själv, i min ensamhet och med stödet av den underbaraste mannen som finns... Jag känner att istället för att råka vara otrevlig i telefon så är det lika bra att inte prata alls, eftersom jag själv inte ens VET hur ja kommer att reagera om någon blir irriterad på mej eller något sånt. DÄRFÖR stänger jag in mej, dels i huset, dels in i mej själv... Vissa perioder kan ja inte ens ta mej till postlådan IFALL jag skulle möta på någon där, för jag ORKAR INTE ta kontakt...Det funkar liksom inte...

Vad håller mej flytande trots allt?? Svaret är enkelt: två saker: Hästarna och Tom ♥♥ Hästarna gör att jag MÅSTE gå ut ur huset för dom MÅSTE ha mat, vatten och tillsyn! Så är det bara! Skulle det inte vara för dem, så skulle jag nog inte komma mej ut alls... Tom med sitt enorma tålamod och konsten att älska mej oavsett hur jag än mår, hur jag än lipar, skriker, bråkar och är onödig så kan han hantera mina ångestattacker, han vet vad han ska säga och göra!

Men en sak är då helt klart säker:

om du ALDRIG har upplevt ångesten, så har du ingen aning om hur det känns!!

Så, OM jag är inbunden, fåordig, tyst, undandragen så är det INTE DITT FEL, det är jag som är i en dålig period och måste bara rida ut stormen själv och bli mitt vanliga jag, det går över, ibland tar det 2 dagar, ibland en vecka... Men oavsett hur länge det tar så är det inte DU, det är jag bara jag som mår dåligt... Jag repar mej nog, det har jag gjort i alla år också...

Värsta är väl nog att när jag har såna perioder så finns det människor som väligt snabbt drar slutsatsen "jaha, hon ha börjat dricka igen" men det är INTE fallet... En gång i tiden tog jag till alkoholen när jag mådde dåligt, men det gör jag INTE igen, eftersom jag tack o lov lärde mej den hårda vägen att alkohol löser INGET, snarare tvärtom, du må glömma för stunden din ångest, eller så kommer den 1000 gånger värre, men dagen efter har den eskalerat till maximum!! De e lätt att sitta såhär och förklara, men jag berättar bara som det är, sen får folk tro vad de vill!!

puss o kram

Intelligent rubrik?? Javisst =P

Lördag kväll, klockan ät just 22 å min baksmälla ha eskalerat till nått grymt... Ska just gå å lägga mej på bäddsoffan o glo på lite Desperate Houswifes igen tills de e dags att laga sej till sängs!

Men kalaset igår va riiiktigt roligt =) Va skoj att träffa folk, få klä upp sej å inta lite dryck igen ;)

Till outfiten hade jag röda strumpbyxor å svarta spetsleggins ovanpå! SKITSNYGGT!! Man kände sej lite naken först innan ja vande mej men sen va de inga bekymmer =P

Dagen i övrigt... Ha varit väääldigt lugn ;) Va ut till Eckerö för att hämta bortglömda saker från skag, sen ut till sund o rasta en hög med kineser å så hem, kvällsmata hästarna å nu ha vi inte gjort nått vettigt mera idag =P

Så e de me den saken =)

puss o kram

Har egentligen massor ja skulle behöva ventilera om, men eftersom det allt som oftast misstolkas de ja skriver så vet ja inte om ja ids riktigt... ja ha sagt de förut, ja säger det igen:

OM du vet att du INTE gjort något, VARFÖR då ta åt sej av det jag skriver??

Så, nu va de sagt igen än gång då ;) *HAHAHAHA*

Ha inte skrivit på en stund igen nu, ha bara inte blivit av...

Börjar komma igång (igen) med ridningen också, känns riktigt bra! Va ut i måndags på tur, då lånade Petra Freyr så hon fick prova på att tölta ordentligt =) Det fick hon också minsann ;) Gammelgubben visade henne nog minsann va tölt är för nått =P I tisdags va Micaela å provade Seigla, gick kanonbra det med! Laufa va först på lite lätt upprört humör, men när ja väl kom upp så funkade allt, gångarterna satt där de sku å hästen va pigg o glad! Trots att hon totalknäade i måndags, mitt i allt, på raka grusvägen, så PANG å så låg hon på knäna... Men hon fick inget fel av det som tur var =)

Igår ägnade vi oss åt att färga här ;) Tom måst ju se autentiskt ut inför karaktären på fredag och eftersom han e borta ikväll, så passade vi på igår! Men ja kan LOVA; de va BANNE MEJ INTE LÄTT att färga hans hår, de börjar ju bli sååå långt =P Ja e riktigt avis på de, vill också ha sådär långt hår...

Före:

Under tiden ;)

Efter:

  Riktigt snyggt nu när man flätar det =) Ska bli roligt att höra vad/OM Anders o Linka har någe åsikter...

He funderat jättemassor som vanligt på det där med falska å sanna vänner... Kommer nog mer o mer till insikt VEM som är VAD... Tyvärr på viss sätt!! Klart man inte vill inse att någon man räknat till de närmaste visat sej vara helt tvärt om, men de e väl smällar man får ta här i livet!!

Denna text är så slående bra:

Bara de näraste vet NÄR man ska agera så....

puss o kram

Jahappja, då ska vi se var vi börjar!!

FINLANDSRESAN gick som planerat riiiktigt bra =) Har bilder i telefon men när ja int vet hur ja får dem till datorn... =( Morr... Men ja måste ju säga, att nog e ju isisar snälla hästar nog!! Först träffades vi vid iTiden parkeringen, ja kom med Corinnes bil + släp dit å så lastades Fjód om för att fara hit till krokis.

Sen när vi kom till Åbo hamn så va nästa nya ägare där för att möta upp å hämta upp sina 2 nya hästar, lastade ut Pias nya häst först, mitt på parkeringen =P Ut me de andra två, in me Pias häst igen o ungisarna in i ett annat släp, alla gick in utan problem så fortsatt Linda o ja resan mot Kodisjoki! Med tanke på den enormt långa resan de haft så hade man ju kunnat räkna med lite krångel vid omlastningarna men INGET! Rakt in bara utan att tveka =) Väl framme vid Baldur Talli så lastades Piias nya häst ur å sattes i en box, hon va nog lite trött men nyfiken å började äta direk!

Linda o jag delade på en 1m bäddsoffa den natten ;) Gick nog bra det med, vi ha nog sovit i och på det mesta på våra resor... Allt från 2m King Size sängar till bilen =P Morgonen därpå kom Piia in o hade varit o hälsat på nya hästen, hon hade varit pigg o vaken å väääldigt nyfiken o intresserad av sitt nya hem =) Efter frukosten begav vi oss iväg mot nya destinationer o andra uppdrag. Stannade till vid ABC Tammisilta för lunch o så fortsatt resan. Hem med helsingforsbåten på eftermiddagen =)

Corinne ringde på tisdagen när hon lsäppt ut Fjód i hagen vid mej, hästen hade släppt en brakfis o brallat iväg som ett cp, lycklig att den långa resan var över =)

Idag flyttade vi över Laufa till Fjód o Bellis, de andra e så stygga med henne, hon blir bortjagad från alla matstationer osv, får stå på ett hörn å få i sej några höstrån typ, stackarn =( Ska se om de blir bättre när Sharlie flyttar! Ja vet ju att han tyvärr inte får i sej såpass mkt mat han sku behöva för att va 100% nöjd, men ja KAN inte mata dem mera för så spricker ju isisarna, så han e rätt "matagressiv" så att säga. Men nu e de lugnare, Laufa tyckte nog de va skönt att komma till Bellis o Fjód. De tittade på varann å så gick Laufa för att käka de sista stråna som va kvar av frukosten =)

Så ha ja blitt rödhårig igen =) UNDERBART!! Ha länge velat o funderat men för ca 1v sen blev de av o färga =) ÄLSKAR att va rödhårig också!

Inte världens bästa bild, men de vart snyggt =)

Nu ut o fixa lite, lagade dagens lunch klart igår så de bara e för Linda o Corinne att komma å käka när dom vill =)

puss o kram

Har länge nu suttit och funderat lite om och kring detta med äkta eller falska vänner! Vad som utmärker dem egentligen!??!

Ser man en person som sin äkta vän om man inte vågar säga vad man tycker åt denna bara för att man e RÄDD för hur personen ska reagera??

Är det äkta vänskap om en person totaldissar en när denne funnit en ny partner?? Att man e nykär o vill vara med den nya förstår ja fullt och fast, men när man HELT slutar höra av sej, lovar o lovar under en period att man ska komma på besök men sen bara inte kommer o inte hör av sej. Är det verkligen äkta då?? JAG ser det inte som äkta vänskap...

en RIKTIGT ÄKTA vän för mej, är någon som JAG kan ringa till o gnälla, gråta, skrika å gapa, vara arg, ledsen, glad o sprallig men även att denna person känner att den kan ringa mej oavsett vad det gäller o vilken tid på dygnet! Ja VET att jag har vänner som verkligen finns för mej, men ändå är jag jättedålig på att ringa o ta kontakt när ja mår dåligt o verkligen BORDE prata av mej, för jag vill inte störa, ja vill inta vara till besvär...

Någon mera som känner igen sej i detta??

Jag har helt enkelt hellre några få men NÄRA, ÄKTA vänner än flera ytliga bekanta. De ger mej inget i utbyte helt enkelt. VIsst har ja personer i mitt liv som ja röknar mera som bekanta, såna som man pratar några ord med när man träffas, kanske tar en kaffe på stan, men ingen man umgås med som så!

En sak jag märkt iaf, är ju det, att de som finns vid min/vår sida kvar nu, trots hur vi levde våra liv för något år sedan, DET är ÄKTA vänner! De är dessa personer som sett mej supa ner mej men även sett mej ta mej upp ur det och som kan GLÄDJAS över att jag lyckades! Som är STOLTA över att vi lever mycket sundare o bättre nu än vad vi gjort på måååånga år =)

Jag är väldigt dålig på att säga rakt ut vad jag tycker o tänker åt någon, även om jag tycker att tex.Corinne är HELT ute o cyklar i sina uttalanden, eller att hon gör något jag tycker är helt fel, så säger ja inget, flr att jag verkligen HATAR att hamna i konflikt med folk. Det är det VÄRSTA jag vet att bråka...

Min allra bästa vän bor jag ihop med ;) Ja e så lycklig över att Tom o jag inte "bara" är äkta makar, han är även min bästa vän, tvillingsjäl och älskade. Ja kan prata med honom om nästan allt! Självklart finns det saker som jag inte kan prata med honom om, då pratar jag med Sara, för hon om någon känner mej bättre än NÅGON annan. HON är den enda jag verkligen vågar säga åt vad jag tycker o tänker, för hon e likadan!

Men mina bästa vänner, jag skulle inte vara hel utan er! Ni betyder ALLT för mej!!

Dock behöver ju alla en paus från varann ibland, oavsett HUR BRA vänner man än må vara, så kommer man alltid till en sån punkt, att man måste bara ta lite avstånd, oftast är de smartare att göra det INNAN man ryker ihop o blir ovänner ;)

Äkta vänskap är som ett förhållande, man älskar, man "hatar", man blir osams, man blir sams igen! SÅ är det bara =)

Just nu sitter jag på båten på väg mot Åbo med en av mina absolut närmaste vänner, Linda ♥ Vi har haft några pauser i vårat umgänge men sen fortsätter vi umgås igen =) Men hon är en av dem som fanns för mej när jag mådde som sämst men som sett mej ta mej upp och är STOLT över mej och GLAD för min skull =)  Vi brukar alltid ha fruktansvärt roligt på våra hästresor och det som är bäst är ju att Tom♥ verkligen litar på henne också och därmed vågar släppa iväg mej land o rike runt tillsammans med Linda =) DOM två ha nog också stridit ;) Du milde tid ja.... Men de va då det =P

Jag minns. det var en som sa åt mej en gång när ja sa:

-OJ de e så skönt att leva nu när man e nykter, bara dricker max en gång i månaden. Ja e så mkt piggare o gladare o MÅR så himla bra =)

-Ja, å hur många gånger ha inte folk tjatat på er då att ni ska sluta dricka??

*Over and out*

puss o kram

så firade ju faktiskt jag och underbara, älskade, långhåriga, hårdrockare 9år ilaf 2/11 =)

9 år... Fatta hur länge det är!! Och många fler kommer det att bli!!

Älskar dej mer och mer för varje dag som går!!

puss o kram

ridit kurs för Reynir i helgen vid Midgårds och bet har varit helt UNDERBART!!! Såååå jääääääla roligt =) Mitt huvud är helt fullt av en massa ideer nu, som han sa : Hem o rid som en galning i en månad nu ;) Så okej då, då gör vi så!! Reynir va underbar, han va energisk o rolig. Han hoppa, skutta, gapa o skrek, illustrerade, demonstrerade, förklarade, berättade, skrattade o skojade. Han hade en sån underbar energi som verkligen smittade av sej!

Laufa o jag började första lektionen med att komma in i ridhuset o be om ursäkt för vår exictens typ... vi pinna nu på där lite hur som haver o grejade på. Så kom han fram till mej

"Du tycker de här e ganska mysigt va?? De ser ut så på dej o din häst att ni myser runt rätt mkt"

"jaoooo, joooo de e väl så..." mumlade jag

"Inget fel med det i sej, man ska ju tycka att de e roligt o mysigt att rida, men SÄTT IGÅNG Å RID människa"

Hahahaha, SEN JÄVLAR red ja, ja tror ja red för president o fosterland ett tag där, hästen dröp av svett, ja va trött i varje muskel i hela kroppen, men ja va lycklig =) Ja måste alltså börja utmana mej själv och hästen. Ja måste bara inse att ja KAN att ja VÅGAR och ställa mera o högre krav på hästen också så HON får känna sej duktig =) Han såg en stor skillnad på oss redan lektion 3 =) OJ va lycklig ja va!! Ja e så stolt över min lilla svart/vita kämpe, för hon kämpar verkligen för sin människa! Laufan va genomsvettig, när ja gav henne lång tygel gick hon o sov nästan, hon va så trött så trött, men så fort ja kortade tyglarna igen så va hon med o frågade "Jaha, VAD ska ja göra för dej nu??? ja gör ALLT" och så kämpade vi på en stund till =)

Pink little princess på prommis i Tranvik =) Va slim o smal hon ser ut här då, tog nog verkligen foto från rätt vinkel ;)

SÅ alltså, hem å rida som en TOK, sagt o gjort, vi börjar idag tror ja ;) *hahaha*

Lektion 3 igår morse va lite humor också, Corinne o jag red tillika då å vi nu lallade på lite grann me ditt o datt, Reynir pratade o förklarade något så hörde ja honom säga bara

"Sätt igång å rid"

vi skrittade på ännu

"SÄTT IGÅNG Å RIIIIIIIID!!!!!" Vrålade han, de va ett wake upp call må ja lova, de va bara ponnyskänklarna på å samtidigt som hästen sprutade iväg samla ihop tyglarna å RIDA *HAHAHAHA* Ord å inga visor må ja lova ;)

Befinner mej i ett euforiskt lyckorus ännu =) Nu ska ja klä på mej å gå ut å pussa på min fina häst ♥

puss o kram