Varit ute på en absolut helt UNDERBAR ridtur idag med Jennifer, Petra o Cicci! Pigga o energiska hästar och glada ryttare =) Eller ja, energiska va nog alla utom Freyr som sin vana trogen kom i sin egen takt, längst bak =P Dock fick han upp farten han också när dom fick gå i täten =P Han kan ju nog, gammelgubben =) Fick lite bilder också idag faktiskt:

Löövet va pigg o glad =) Öronen framåt pulsa vi oss fram i skogen i nästan knädjup snö! Som Petra sa: Dom kommer att va bra musklade efter den här vintern!

Det som känns så bra till e ju att ja faktiskt (hoppeligen får vara också) är FRISK denna vinter!! Ja orkar njuta av detta underbara vinterväder ilag med goda vänner och fina hästar! Förra vintern låg jag ju mest med hög feber och ett CRP på 160... Så man orkar inte sådär överdrivet mkt då inte! Men nu känns det riktigt bra! De e så roligt att fara ut när solen skiner o de e kallt =) Hästarna är pigga som tusan av kylan och tycker de e mysigt att knata på i skog o mark!

och som bilderna visar, så finns det MYCKET vackra ridvägar här =)

Imorgon ska vi ut ett gäng på julaftonsridtur! Ha samlat ihop lite glitter o nån gammal julduk/gardin o sånt så vi kan spöka ut ponnyna lite =) Ska försöka komma ihåg kameran också så man får lite fina bilder! Hoppas bara vädret är lika underbart imorgon som det var idag =) Om alla kommer som sagt det så blir vi en 10-11st iaf! Inte illa med tanke på att det "bara" är en byritt =)

Lilla snömonstret som just tumbat:

Nej vintern är underbart härlig när man har pigga o roliga isisar att dela den med =)

Sen blev det de vanliga, middag, fika, TV kikande. Corinne va hit en sväng för o hämta lite reflexer o prata lite skit! Ja tror faktiskt att vi åter igen gjorde världen LIIITE bättre faktiskt ;)

Nu TV en stund, sen blir det bastu =)

puss o kram

Förra inlägget va tydligen mitt 300:de =) Fräänt =P

Tillbringat eftermiddagen på hästryggen på en riktigt mysig tur med Petra på Ljufa o Jennifer Svenblad på Freyr =) Så nu har ja en ny stalltomte då =) Kändes riktigt bra, Jennifer va jätteduktig å gillade Freyr massor =) Hon satt bara med ett STOOORT smajl, skrattade o hade kul =) Så första intrycket med honom blev ju bra o de e viktigt! Fast han va riktigt busig, hoppa å bocka å spelade allan emellanåt, så vart hon totalförälskad =) Men han e som ett lyckopiller, gammelgubben =) För är det något han e bra på, så e de att charma folk =) Dock har han inte alltid varit så rolig... När han kom hit för drygt ett år sedan så va han allt annat UTOM rolig att rida.... Ett jääääävvla RÖPPEL e va han var... Gick knappt fram, int ens med sällskap, testade o testade, spelade fan, kunde braka in i en buske o där stog han! Du fick sparka å slå honom "gul o blå" men han rörde sej int en tum... Men sakta men säkert blev det bättre! Bara det när Linda red honom i Sund på sökningen av Hausti o han gick först o bara burna iväg! Linda satt på långa tyglar o han galopperade friskt framåt! Corinne ha gjort ett JÄTTEBRA jobb med killen! Ja vet inte vad hon gjort med honom, men vad det än må varit, så ha hon lyckats superbra! Nu e han rolig att rida ut själv på också =) Jennifer ska nog få prova Löövet också vid tillfälle, men min rygg kracklade lite idag, så då rider ja hellre henne för ja kan hennes rörselsemönster, Freyr han så mkt större o studsigare gång så det blir jobbigt o ja får ont... Men nog va Ljufa o Laufa riktigt turbo-tanter idag, JÖSSES va dom två taggar varann =P Dom verkligen gillar att rejsa ikapp me varann, medans Farbror Frej kom i sin egen takt galopperande bakefter, ungefär som "Aja, rusa på ni, ja kommer nog" o bocka lite först o susa iväg sen =P Det bästa av allt var ju att Jennifer kännde sej så trygg på honom, fast det var första gången hon satt på honom, det är ju det som är de viktigaste, att man känner trygghet o tillit, för idag visade han sej från sina busigaste och därmed "svåraste" sida och när hon fixade det så galant så kommer de inte å bli problem =) Men vi ska prova imorgon igen å se hur det går =) Men det går nog bra antar jag =) På mådag förmiddag ska vi ut på jultur! Deft blir mysigt =) Hoppas många hakar på! Ju fler desto roligare =)

Nej ja tror Jennifer kommer att platsa riktigt bra in på Stall Tallkulla med oss, inte alltid så "normala" människor ;) fast sen igen, vad är normalt??? =P Vi har våra funderingar o konstiga vanor för oss, men vi har roligt i mitt lilla, omoderna stall =)

Stod och diskuterade lite efter ridturen o kom fram till att alla hästar på Tallkulla e snälla, vänliga, sociala, vettiga att hantera och roliga att rida =) Det brukar ju alltsom oftast finnas ETT knäpphuvud av någe slag i varje stall, men inte hos oss! Just nu iaf ;) Alla har olika färg och ENORMA personligheter som skiljer sej MASSOR från varann =) Ja gillar vårt lilla gäng =) Att sen vi som vistas i stallet trivs bra o funkar ihop gör ju det hela bara roligare =) Ja e jätteglad åt vårt lilla Tallkulla gäng =) Så Jennifer kommer att passa finfint in där =)

Jag brukar säga att den som inte har sjuk humor och konstiga fundringar har INGET att göra o vårt gäng ;) Vår humor går nästan alltid under bältet, vi slänger käft med varann, men alltid med sån därn kärleksfull underton! Vi har samma sorts humor just o de e viktigt! Tallkull är nog inget för "finfisar" som inte tål att få truten full och att även ge tillbaka =) *hehehe*

Detta om detta, nu ska ja fortsätta fira lördagskväll med min halta darling på soffan ♥♥

puss o kram

Min älskade make liknar mer o mer på sin största idol, Ozzy Osbourne... Han haltar fram här hemma iklädd joggingbyxor, Maiden t-shirt o badrock med tofflor på fötterna o det svart/röda håret i en svans längs ryggen... Han håller i sej i stolar o bord när han går, allt går långsamt och mödosamt...

Man FÅR inte skratta, men han garvar själv åt det, så då måste det väl vara legalt?? Han fnittrar gott åt det när han tar sej fram "Jaa, nu vet ja hur livet som Ozzy är" och så garvar han en stund! Så om invaliden själv tar det med humor måst väl andra få göra det också??

Dagens grymmaste upptäckt:

SPISFLÄKTEN E SÖNDER!!!!!

Bara att gå ner i källaren till rökrummet då å sen laga micromat så de inte blir en massa os...

Har även en hund som gått av på mitten som ligger på golvet i vardagsrummet ;)

Hon trivs nog riktigt fint med att vara ensamhund när hon får vara med oss ;) Riiiktigt sällskapshund denna damen =)

Puss o kram

...samtidigt som vemodet o tomheten i mitt inre tilltar... Hur F*N ska ja klara av en julafton utan mormor då?? De eförsta gången på 30år... Känner hur allt inuti skrumpnar bara vid tanken... Saknaden är enorm... En del av mej dog med henne helt enkelt... Ångesten river i bröstet bara vid tanken... JA VILL INTE...

Men livet måste ju gå vidare... Blir inte samma sak att komma hem till mamma o pappa när inte mormor e där o stökar, råddar o tjosar på...

tills vi skrivs

... vissa saker och människor... MEN de e väl kanske inte meningen heller! Ja menar, tusans va tråkigt livet skulle vara om man skulle förstå sej på precis allt o alla! Då sku ju inget vara en utmaning mera =P

Diskuterade en dag med en god vän till mej om detta med att behandla människor så som de behandlar en tillbaka! Flummigt förklarat, drar exempel istället:
Vi har bestämt middag + helkväll med övernatning hos oss med Sara o Patrik, men av någon anledning så avbokar de, vi bestämmer nytt datum, dom avbokar igen och vi bestämmer nytt datum, men aldrig passar det och varje gång meddelar de det samma dag som träffaen skulle ägt rum. Jag säger ingenting om det, utan bara accepterar att det ibland kan köra ihop sej för människor! inte är det väl värre med det heller! Sen bestämmer vi ett datum som det sen visar sej att inte passar oss, så jag avbokar 2 dagar före avsatt dag, Sara blir GALEN på mej, kallar mej svikare, att jag alltid ska ställa till det, varför det alltid ska gå på VÅRA villkor osv...

Har varit med om detta så många gånger nu, men aldrig lär jag mej heller... Jag säger aldrig något, utan bara accepterar, sväljer min kommentar och är tyst... Jag har många gånger suttit och väntat på att X ska ringa o säga att vi ska fara till stan (bara som ett exempel) och fast vi bestämt tid, så hörs det inget. Jag fortsätter sitta och vänta, fast jag BORDE far ut o rida, men jag far inte ut för tänk om X ringer när ja e ute på ridturen å att vi sku fara då?? Det går ju inte. Så då har jag ändrat hela min dag för den sakens skull. 2 timmar EFTER avsatt tid ringer det "Ja, oj, det hände något" men vad gör jag?? Jo, säger inget, eller ja, säger väl bara att "Ajdå, nämen de e sånt som händer, vi tar det en annan gång då bara!!"

MEN, om jag gör likandant, då jävlar tar det hus i helvetet rent ut sagt!! För AG får inte ha en egen åsikt, AG ska bara sitta tyst o ta emot, AG får inte ha en egen vilja, AG ska bara acceptera att hon duger att umgås med när det inte finns någon annan för stunden... när någon säger "hoppa" så ska AG bara fråga "hur högt"... Ja, det känns faktiskt så och det sårar...

Orsaken till varför jag ALDRIG säger vad jag tycker o tänker är enkel, det blir ett sånt liv! Ja orkar inte med en massa konflikter o tjafs, utan helldre då är jag bara tyst, tar emot och sen bryter jag ihop hemma och då är det Tom som får ta vara på spillrorna av mitt trasiga inre, bara för att jag känner med så otroligt ledsen,  nervärderad och oduglig!

Det sägs ju att man ALLTID ska säga vad man tycker och att man ska vara ärlig in i det sista. Men om folk bara blir förbannade på mej när jag verkligen ÄR ärlig och SÄGER vad jag tycker o tänker?? Hur bär man sej åt då?? Jag förstår mej inte riktigt på den där dubbelmoralen...

Om JAG ska sitta o ta emot kritik av DEJ när DU är ärlig och jag gjort något fel, då ska väl DU också kunna sitta och ta kritik av MEJ när jag säger rakt ut?? Eller?? Är inte vänskap tvåvägskommunikation?? Har jag helt fel??

Jag säger rakt ut åt dem som jag VET att inte dömer mej efteråt, dem som jag VET att kan hantera det! Men det är inte många, jag är som sagt helldre tyst...

Nu blev detta skrivet i den formen som att jag aldrig gör något fel, men så är inte fallet! Jag har gjort och kommer nog att göra massor med fel! jag VET att jag svikit folk och avbokat bestämda saker alltför sent och det är jag ledsen över att jag gjort! Men det är bara så helt enkelt att ibland händer det oförutsägbara saker, som ploppar upp när det är som alldra minst passligt, det kan hända för vem som helst! Men det betyder inte att jag skulle avboka med flit i sista sekund! När man sen försöker förklara vad som hänt så känns det som att man ändå inte blir trodd, då blir man anklagad för att snacka skit istället... inte så trevligt det heller...

En gång i tiden så VET jag att jag aldrig kunde hålla något jag lovade, är mycket medveten om det själv. Det var när vi var som mest nersupna. Man tänker inte på något annat än att få sin dagliga dos alkohol... Så då hittade man ju såklart på allehanda ursäkter och bortförklaringar för at komma undan. Det är väl antagligen därför som folk anser att jag/vi snackar skit om vi NU måst avboka något som varit bestämt... Vissa tror oss såklart, det är dessa som gett oss en ny chans och som jag räknar till våra närmaste vänner, sen finns det andra som fortfarande dömer oss och anser att vi bara far fram med osanningar! Men såna klarar vi oss utan!! Svårare än så är det inte! Det är ju tyvärr så, att ha du en gång i tiden gjort nått fel, så blir du dömd resten av livet, även om du talar sanning... Det är väl därför som jag är så desperat över att verkligen VISA folk att vi ändrat våra liv, att vi inte lever på samma, destruktiva sätt som för 2år sedan. Fast egentligen skulle ja borda fråga mej att VARFÖR?? Varför är jag så mån om att bevisa för andra?? Egentligen tjänar vi ju inget på det! Vill folk anklaga oss för att snacka dorg, så får dom väl göra det då, för VI vet iaf vad som är sanningen och det räcker för oss!

Sådärja, då har jag fått detta ur systemet iaf! Skönt var det iaf. Sen är det upp till Er läsare att tolka, misstolka eller ta åt er bäst ni vill!

Detta inlägg är INTE riktat personligen mot någon, jag har skrivit av mej rent allmännt!

KOM IHÅG DET =)

**************************************************
**************************************************
*****************

Var ut nu på kvällen med Petra på en helt underbar ridtur =) Blir så glad av att rida Lilla Löövet ♥ Hästarna var grymt pigga o framåt, fart skulle dom ha så vi lät dem "rejsa" av sej lite och det var lattjo tyckte dom =) Vi ryttare var också på riktigt glatt humör och fick en massa pratat och ventilerat =) Myckt skönt faktiskt! De e så nice att fara ut o rida me Petra o få babbla av sej, lätta på trycket helt enkelt! Känns så bra efteråt =) Även om våra ridturer kanske inte är världens mest seriösa varje gång, så vi har roligt och hästarna likaså =P Det är huvudsaken =) Det ska vara ROLIGT att ha häst! Man ska NJUTA av att fara ut på ridtur, för om man inte har roligt, varför ska man då ha häst?? De e ju dumt... Det är ju nog en väldigt dyr "sak" att ha bara för att =P

Älskling är iväg och spelar med bandet och sen ska han hämta en bal hö tilika på hemvägen =) Äntligen mat åt hästarna =) Men nu har dom städat riktigt fint också!! Själv har jag skottat undan snö man BORDE kunna backa in en bit i hagen med släpet så man får in balen en liten bit ivf!

puss o kram

...med detta EVIGA snöande... Alltså visst, de e otroligt vackert när de e vitt ute, men när de bara kommer mer o mer o mer.... SUCK.... Fick äntligen ordentligt plogat idag nu, så förhoppningsvis nu då så slipper tankbilen upp hit så vi får OLJA!! Annars blir ja faktiskt sur... Inte för att det var dåligt plogat för en dryg vecka sen heller när grannen var, men han hade inga tyngder på shaktbladet så han kunde inte ta så djupt, nu e de plogat så gruset är framme!

Satt o lekte i paint igår lite:

Känns så tungt.... Går inte en dag att jag inte tänker på dej, älskade fina hunden!

Du kom till oss 18/9-2009. Du var ett energiknippe utan dess lika men SVÅR. Du hade haft en svår tid i ditt liv hos din förra ägare som hade satt sina spår hos dej... Du var dominant och misstänksam. Fick du förtroendet och började lita på en människa var den din bäste vän, men om du INTE fick förtroende så visade du det på diverse mer eller mindre trevliga sätt =P Första kvällen vi hade dej ville du inte ens komma in. När Anna-Parisa o Sebbe åkte la du dej vid grinden o grät i högan sky. Du va inte trygg med oss, såklart inte, du hade ju nyss träffat oss! Så jag fick hämta in dej med koppel... Småningom nät du började lita på oss märkte vi vilken speciell tjej du var! Du var otroligt väluppfostrad! Tog ingen mat eller godis förän man sa "Varsågod" du ÄLSKADE utmaningar o att få jobba mentalt! Du lärde dej nya saker otroligt fort och älskade att lära dej. Varje gång du fick vara till lags och märkte att du gjort rätt var du lyckligast i världen =)

Jag kan inte påstå att första tiden med dej var lätt på nått sätt... Du hade en hel del dåliga vanor som vi försökte jobba bort från dej... Mer eller minre lyckosamt... Det var några gånger prat om att ge bort dej till någon som skulle haft ork o lust att aktivera dej ÄNNU mera, men så bestämde vi oss för att "Ähh, vi provar nu bara"

Du älskade att få vara med på skogspromenader o att få vara lös. Springa av dej all energi du hade! Du ÄLSKADE att löpa, man såg att det var det som du var född till att göra =) När du fick sträcka ut tillsammans med Zoya vid din sida på skogsvägarna, DÅ njöt du som mest =) Att ligga i skuggan av solen under en buske hela sommardagarna var också en favorit. Eller SNÖ!! Du var GALEN i snö =) Du verkligen älskade snön och busade, mulade, rullade i den =)

Du var en mycket speciell tjej men med ett stort hjärta på rätt plats och du skulle nog ha försvarat din flock när som helst mot faror!! Du kankse inte var stark, men smidig och kunde desvärre vara lite lömsk ibland, men du gjorde ALDRIG oss illa! Du älskade din flock och dina människor över ALLT annat, du var oss alltid trogen och lydig!

DU älskade även att vara på stugan! Att ligga i kettingen på gården kunde du göra i timmar utan att klaga! Även om du gärna var aktiv så kunde du verkligen konsten att varva ner och ta det lugnt!

Vår fina fina princessa, så jag saknar dej! Saknaden kommer inte att försvinna i första taget, en del av mej fattas när du gick bort...

Vila I Frid min älskade

♥ Ioreks Poison ♥

aka. Sweet ♥

Vi märkte i fredags att du börjat äta dåligt och var orolig och gnällig. Vi tänkte att du antagligen skulle till att löpa snart, då blev du alltid sådan. Men när du bara tunnade ur och inte ville äta NÅGOT började vi ana onåd... Du tunnade ur och blev svag, så på onsdag morgon ringde Tom och fick tid till veterinär samma dag. Så bar det av till läkaren med dej... Det undersöktes och när veterinären tryckte dej på magen sa du ifrån, det togs blodprov och röntgades.

Jag satt ute i väntsalen med Jenny som var snäll och följde med som "barnvakt" åt Zoya när veterinären kom

"Följ med mej in på rummet här" sa hon och tittade på mej med allvarlig blick... Jag kände hur hjärtat stannade och mitt inre frös till is...

"Ja, jag har alla resultaten här och tyvärr ser det inte så bra ut" sa hon, då började mina tårar rinna...

DU hade förstorad lever som i sin tur knuffat undan magsäcken o tarmarna så de låg helt på fel, till på det hade du en tumör i magen...

Jag visste inte vad jag skulle göra.... Hur jag skulle regaera...

Älskade älskade hunden min.... GUUUUD vad jag kände mej olycklig....

Man kunde ha inlett en långdragen, dyr, behandlingsprocess, men det fanns ändå inga garantier att du skulle bli 100% frisk...

Vi satte oss ner, Tom och jag på kvällen och pratade.

Vi beslöt oss för att göra det ända rätta mot dej, att låta dej få den sista vilan... Du hade börjat bli så svag när du tappat vikt. En borzoi har ändå inte mkt fett att ta av och du hade gått ner redan 3-4kg vilket syntes massor.... Dessutom hade du så ont, så det fanns eg inget alternativ...

Torsdag morgon ringde jag DET samtalet... När jag lagt på så bröt jag ihop TOTALT, det blev så verkligt nu när det var bokat tid...

När jag kom hem från jobb kom du din vana trogen mej i möte i dörren! Både du och Zoya viftade glatt på svansarna och du tittade på mej med dina stora, kloka ögon...

Du visste redan då vad som skulle hända...

Jag släppte ut er och du hade jättesvårt att gå eftersom du var så svag i bakbenen...

Pratade med Linda och hon beslöt sej för att komma med när det var dags...

Så bar det av....

Du tog ut din sista energi när du travade glatt mot bilen med svansen svajande, du hoppade graciöst och utan en tvekan in i bilen.

Vi for efter Linda och sen for vi till Godby.... Ju närmare vi kom desto tyngre kändes mitt inre...

Vi tog några bilden utanför, sen gick vi in, allihopa...

Blev visade till rum 3, där tog jag av koppel å halsband så du fick gå omkring å titta fritt.

Veterinären kom in och pratade med oss, hon tyckte också att vi gjort det absolut rätta valet med tanke på hunden, det är inte shysst att låta henne ha ont bara för att vi ska ha henne kvar, eller att börja med den där behandlingsprocessen som ändå inte kunde garantera nått...

Linda och jag satt hos dej när du fick den lugnande sprutan, jag satt på golvet med ditt huvud i mina händer och ansiktet borrat i din mjuka päls tills du somnade... Då lämnade vi dej...

Det var mitt livs tyngsta dag...

Så vila i frid nu min vackra älskling! Nu slipper du lida mera av smärtor, nu får du springa o leka med Bamse, Ladde, Tiia, Lady, Penny, Rocky, Nikki, Basse och alla andra hundar som våra nära och kära förlorat på ett eller annat sätt...

När jag kom hem så var Zoya jätteglad, jag släppte ut henne och hon hoppade ner för trappan, ställde sej mitt på gården och tittade förvånat omkring sej, sen sprang hon till grinden och ställde sej där och spanade... Stackars gullevännen, hon undrade nog verkligen vart Sweet var någonstans.....

18.09-2009 kom du till Åland, så vi fick ju iaf 3år 3mån med dej!

R.I.P

♥ Sweet ♥

04.04-2006 -> 13.12-2012

Älskad ~ Saknad

Sista bilden av dej hos veterinären. Du var så trött, svag och slut...

Nu har du inte ont mera!

En dag ses vi igen!

Så det var en stund sen ja skrev sist. Men ha inte haft så mkt motivation att skriva något! Ha hänt en del saker men ska inte ta upp allt med respekt för dem som råkat ut för det.

Var till sverige iaf för ca 1,5v sen med Tom, Tarja, Tette o Pirjo! Hur kul som helst var det =) Vi ha ju aldrig gjort nått sånt därnt tillsammans, så nu passade vi på =) For med vår bil å de var nog bra att ha STOR bil att åka med ;)

På söndagen, 2/12 hade vi Toms födelsedagsmiddag... Var riktigt nice trots klagomål om att köttet i köttgrytan va för hårt å att tårtan va för söt... Men alla andra trivdes! Sen på kvällen skulle Sharlie hämtas, när ja kom ut på gården va de fullt me folk, då visade det sej att dom kört i dik vid vår infart... De va faktiskt ganska osmart måst ja säga att försöka ta sej upp hit när man varit hit en gång i dagsljus o inte har en ANING om var diket går... Nå hästen gav sej inte ens fast så de vart inget med det.

På måndag kväll hamna ja på jobb till Lumpo med L. Riktigt nice, men TUNGT =P jag är inte så van att hantera travhästar, dom e ju så stora ;) Men dom va ju iaf väluppfostrade så de va skönt!

Tisdag morgon upp på jobb igen, vart lite krackel med den andra jag skulle jobba med pga vissa incidenter, men sånt händer!

Torsdag eftermiddag skulle jag far tidigare för att dagmata o börja mocka... Nåja, gick ju inte SÅ himla bra för mej dock... Fick soppatorsk vid önningeby, måsta vänta på nästa bil från Saltvik, sen gick de bara att köra 50 ca fram tills efter Söderby, då var vägarna skrapade så man kunde ligga 80-90...

Fredag morgon jobb igen o sen rackel på stan med darling.

Resten av fredagen slutade inte fullt så bra. Gå som sagt inte in närmare på det.

Lördagen tog vi en låååång mysmorgon, sen var det fullt ös att fixa hus o hem färdigt för festen som var på kvällen! Vi va inte många, men hade riktigt roligt ändå =)

TACK ALLA SOM KOM OCH FÖRGYLLDE VÅR KVÄLL!!!

Söndag kväll va de bara att fara på work igen! Men nu e ja på bästa gården i värstingsunda =) Trivs så TUSANS bra där =) Ja har mkt att tacka den gården och bondefolket för när ja jobbade där för ca 2år sen när ja mådde som sämts. Va så underbart att komma till Nilsas å mötas av deras glada ansikten o fräcka skämt =) Att få koppla bort tankarna en stund, koncentrera sej på mjölkningen o glömma all skit! Det var guld värt!

Ja ha inte jobbat med avbyteri på ca 2år o ska nu jobba -> måndag kväll... Bra med "mjukstart" =P Men vad gör det när man trivs!??!

puss o kram