jaopp, känner mej fortfarande som en totalinvalid =( ont i heeeela ryggraden... Från nacken o ner till ryggslutet... Känns som ja sku ha en väska bakpå röven me tunga stenar som tynger ner när ja ska röra på mej typ =(

Jennifer o Corinne va trots allt över igår! Åt lunch när Jennifer anlände o sen slocknade ja bort på soffan en stund, hade ju knappt sovit en enda blund natten före så =( de e så SKÖNT me vänner som dom som inte bryr sej om att ja va trött, grinig o hade ont, dom orka sällskapa me mej ändå!!! Jennifer satt själv o gäspa i soffan när ja somna bort en stund =P

Hehe, snygga bilder på Jennifer o mej o Corinne =P

Älskling for just på jobb också, eller ja, just o just, han for nog för ett tag sen... Känns ändå bättre idag o va ensam, kanske ja sku försöka mej ut på Laufa en sväng å skritta i skogen lite!! OM ja slipper upp alltså... Det var det problemet också... E ju inte så särdeles smidig direkt...

Känner mej innerst inne lite lessen o besviken dock på en sk."vän"... Fine att man får tillbaka självförtroendet, men MÅSTE man få en attityd o bli otrevlig?? Gå över LIK för att få sin vilja igenom, vara stygg bara för att få som man vill?? Klart de heter ju att "när andra tycker du ändrat dej betyder de att du slutat leva som DE vill" men ändå, de här handlar nog om betydligt mera än så, för när en person ändrar sej TOTALT mitt i allt, å i stort sett "alla" reagerar på de, då e de ju nått som hänt!! Men DU av alla människor... De trodde ja aldrig... Vi e flera som e ledsna över det, men skillnaden är att JAG SÄGER det som många andra TÄNKER, därför blir ju jag "The bad guy" såklart...

Värt att tänkas på... Ska man vara ärlig i ALLA lägen, även om det sårar folk i onödan??

puss o kram