Tänk vad en sån "liten" grej som en lyckad ridtur kan göra åt humöret!! Nåja, den som aldrig varit en hästmänniska, kämpat i ur o skur med sin fyrbenta vän, fått sej åkturer genom luften, skenturer på skogsvägar och orena gångarter aå man studsat ur sadel vet inte hur denna lycka känns!! Men efter travbanebesöket då min kära lilla häst fick frispel å vippade mej i backen så de visslade om det, så har hon varit lite knepig igen att rida, rätt spänd o sån... I förrgår sköt hon rygg som sagt för varje steg o studsade med rumpan som att bocka... Igår när vi var ut o red va hon riktigt fin, ja koncentrerade mej mest bara på att hon sku slappna av o vara nöjd. Idag va hon KANONFIN!!!!! Ja vågade t.om galoppera idag, sist vi gjorde det började hon bocka mitt i allt, inte roligt, i synnerhet inte när man e barbacka, vilket jag i stort sett alltid är då ja e rätt att rida henne med sadel... Vi va ut med alla 4 ridbara ikväll, Mikkiz med sin Gunde, Ellie med sin Eddie, Tina lånade Freippo o jag me Löffa då såklart. Drog returdepåronden, de va sååå nice att rida den igen =) Laufa sökte sej ner i form av sej självt flera gånger o ja hade INGET i handen alls, hon va sååå lätt, bar upp sej själv helt!! Oftast brukar ja nu ha lite vikt i handen, ibland även en massa, men idag, int nått =) Fina lilla tjocka ponnin ♥♥♥ De e länge sen ja kännt samspel med en häst, men nu börjar ja få det igen!! Ibland känner ja av det riktigt mycket faktiskt!! Hon e ju eg så fin, lille Töfse Tufsan min ♥♥♥

Stackars gulle va flugor hon hade runt ögonen där =( Samma dag skaffade jag sen flugluva åt henne!!

Imorgon bär det av ut i Ålands skärgård, Seglinge närmare bestämt =) Ska bli kul!! Sist ja va dit så va de för att hämta Painkiller o Kimbrly för ca 2år sen å de va vinter då, ska bli spännande å se Kumlinge sommartid!!

Förresten: Tänkte länka en intressant blogg här:

http://tiniscarlsson.bloggplatsen.se

Tina verkar vara en jättefin tjej som kämpar med ganska mkt liknande grejer som mig i livet! Värt ett besök!!

ja vet inte HUR man länkar i inläggen... Hoppas det blir rätt nu bara =)

puss o kram

om VAD det är jag lider av, jag har märkt att en del inte riktigt förstår vad det innebär att ha social fobi, och har du ALDRIG upplvt eller lidit av det, så har du egentligen ingen som helst aning om hur det är och hur det påverkar ditt vardagliva liv...

En bra dag: då har jag inga som helst problem att fara nånstans! Jag pratar på som vanligt, umgås, är social. Vill ha folk runt mej, fara o fika, luncha, shoppa, gå på stan, träffa människor, ringa folk osv.

EN dålig dag: bara tanken på att gå efter posten och KANSKE möta nån får mej att må illa o skaka av oro och rädsla... Att bara fara till affären en sån dag är snudd på en omöjlighet, men MÅSTE jag, så springer jag snabbt genom butiken, tar det jag ska, unviker med flit bekanta eftersom jag helt enkelt inte klarar av att möta på folk, gömmer mej bakom Tom och låter honom sköta den sociala biten. OM ja ens går med in i affären, vissa gånger sitter jag kvar i bilen och gömmer mej bakom en tidning. Jag vill inte träffa nån, inte prata med nån. Det är dessa dagar som 9 gånger av 10 framkallar sen panikångestattacker. Tanken på att gå ut och beblanda mej bland människor får halsen att snöras ihop, det känns som någon sitter på mitt bröst o ja får inte luft, magen knyter ihop sej, illamåendet kommer i vågor och sköljer över mej, ja ligger mest i soffan under en filt och skakar och gråter hysteriskt i min ensamhet...

Jag är inte medicinerad mera mot något av det... Alla kan säga att man e lite deppig o nere, men om du aldrig varit så deprimerad att du blivit medicinerad mot det, så har du INGEN ANING om vad depression egentligen är!!

Jag försökte gömma det bakom en fasad som bestod av alkohol. Alkoholen hjälpte mej att VÅGA, att fara nånstans och att vara social!! Tyvärr spårar det snabbt ur o det gjorde ju det i mitt fall... Allt blir en ond cirkel! Du dricker, du får dåligt samvete, då dricker du ännu mera för att bedöva det dåliga måendet men i slutändan blir du bara att må ÄNNU sämre. Har du riktigt otur krashar hela din tillvaro då... För du ORKAR helt enkelt inte ta tag i vardagliga saker, du ORKAR inte med konflikter, du ORKAR inte hålla på å förklara dej jämt och ständigt... Sen kommer minnesluckorna, snedtändningarna o allt annat fanstyg... Du säger och gör saker du ångrar sen, för egentligen är det inte DU som gör och säger, inte ditt RÄTTA jag. Men det är ingen URSÄKT att skylla på att man varit full, inte minns nått å betett sej som ett svin... Tllika som man faktiskt inte KAN hjälpa en människa om den själv inte VILL ha hjälp... Tyvärr!! Det finns en person som nu passar på att slänga upp sånt i ansiktet på mej men små, taggiga kommentarer som "jaa, hur många gånger sa vi inte åt dej att sluta dricka då??" och "jaja, men se nu hur bättre de sku ha varit OM du bara slutat tidigare" osv... SÅNT blir ja så jäääävla trött på!!

Jag har haft turen som har underbara vänner som fortfarande står vid min sida trots mitt förra liv. Jag var ostabil psykiskt, mådde allmännt dåligt o var rätt djupt nere i skiten... Japp, jag erkänner!! Hej jag heter Anna-Greta och jag är en halvnykter alkoholist!! Ja säger halvnykter eftersom vi kan festa till nån gång nu och då numera, tex i år har vi druckit 4-5ggr, men ja känner att jag KLARAR det, ja BEHÖVER INTE en återställare dagen efter, istället har jag en sån bakis, att ja inte ens vill se på alkohol ;) De e ju bra!! Men det händer även att man kan ringa mej kl.23 en lördagkväll och fråga om ja kan köra till stan och JAPP det kan jag!! För det starkaste jag druckit är kaffe =)

Och ja, jag är STOLT över oss!! STOLT att vi tagit oss upp ur träsket!!

Får man säga så?? Får man vara stolt över sej själv?? I detta fall tycker ja nog att man får det faktiskt ;)

Med tanke på hur vi levde förut, så är det ett UNDER egentligen att Tom o jag fortfarande är gifta faktiskt... så mycket som vi stred, slogdes, skrek på varann, vi va elaka mot varann, stygga, sårade med flit... Men ändå fanns det något där i bakgrunden som hela tiden sa "Ge inte upp, KÄMPA för faaaan, KÄÄÄMPAAAA" och det gjorde vi... Ibland kämapde jag ensam i motvind... Vet inte hur han kände, men så kände jag iaf... Jag gjorde mycket illa!! Men det gjorde nog han med... Men vi är ett team, Tom och jag, vår kärlek är STARK och har vi klarat av detta, så klarar vi mycket ännu till!! Tom♥ du är min klippa, min stadiga punkt, min bästa vän, tvillingsjäl, partner in crime... Jag älskar dej mest av allt som finns!!

♥ 8år 6mån 29dagar ♥

puss o kram

Det var nog bra att ja släpade ut mej på ridtur igår trots mitt tövlande på gården o vred ryggen så ja int höll på att komma upp ur soffan... Men bara ja kom mej upp på hästen gick det bra o vet, ni, de gick RIKTIGT bra =) visserligen va hon bitvis spänd som en stålfjäder o blv styv i tölten o bara grisepassade, men ja koncntrerade mej mest bara på att få henne avslappnad igen o att hålla mej på =) hon kan nog vara en riktigt humörskärring, min lilla sneda häst ;)

Ska nog ta o dela av vinterhagen så ja får sätta henne o Freyr på bantning innan dom far på bete till Mikkiz, hon kommer ju att sprängas annars lilla fettot =P Freyr va riktigt snäll me Fanny också igår å de va skoj att va ut me Linda igen, så de va en riktigt lyckad kvällsåktur =) Allt kändes liksom så mkt bättre efteråt!! Nice =)

Idag är det regnigt o mulet =( efter att faktiskt ha sovit 6h på raken känner ja mej rätt utvilad trots att ja steg upp kl.05 typ... Nu e morgonkaffet klart o min älskling kommer inte upp förän om en timme, så ja får sitta här helt i lugn o ro, surfa, dricka kaffe o lyssna på radio x3m =) Nice med såna morgnar också!! samt knapra på valnötter ;) men nu har ja iaf bot mot mina crawings hemma: Wasa frukostknäcke o kalles randiga kaviar!! SÅÅÅÅ gott, är jämt sugen på det just nu ;) *hahaha*

LUNCHSÄLLSKAP SÖKES FÖRRESTEN!!! Så dåligt väder idag så de inte är nå skoj att gå på stan heller...

Ja har funderat lite över detta med ÄKTA vänskap, ja tror nog att det är när man umgåtts, sen tar en paus från varandra o efter pausen kan man fortsätta igen som om de aldrig hänt nått, aldrig varit nått avbrott. Det känns som äkta vänskap för mej!! Alla behöver en paus från varandra ibland, eftersom vänskap kan jämföras med ett förhållande, man älskar, man "hatar", man blir osams men blir sams igen. Så är det nog, iaf i min lilla värld ;)

puss o kram