jag bara inte FÖRSTÅR mej på vissa helt enkelt... Du fick ju precis som du ville, du fick ditt nya liv med allt vad det innebär, så varför, snälla du, detta fruktansvärda gnällande då, helahela tiden?? Alltid när man ser/hör något av/om dej så gnäller du på ALLT... Din partner är si o så, ägnar inte tillräckligt med tid för DEJ, dina vänner e si o så, dom duger väl men att du saknar en del andra, dina nya bostad är väl si o så osv... Fatta hur TRÖTT man blir... Kan du tänka dej, att de faktiskt kan bero på DEJ också till mkt stor del av hur människor beter sej emot dej?? Ha de NÅNSIN fallit dej i tanken, att kanske DU faktiskt har gjort något fel?? Ja menar, folk börjar inte dissa o prata skit om andra utan orsak, oftast iaf, så kanske du borde se till dej själv lite INNAN du dömer andra?? Det tycker jag att är en bra ide =) Du verkar tycka att du är såååå perfekt, cool, häftig men hey, I´ve got news for you, INGEN är perfekt...Du verkar tro att du och ENDAST du är den PERFEKTA vännn som ALLA borde ha, mjooo, eller hur?? Don´t think so... Du är snarare patetiskt som påstår dej vara något som du nu verkligen inte är!! Du säger att du alltid finns för dina vänner trots att ingen finns för dej, men var fanns du då när jag mådde som sämst?? När vi nästan var i skillsmässa Tom o jag?? När jag VERKLIGEN behövde de få vänner ja hade?? Inte fanns du för mej iaf... Så undrar du ännu VARFÖR ingen ställer upp för dej?? Ja, som sagt: ta en titt i spegeln lilla vän, svaret finns nog närmare än du tror... Jag tycker faktiskt mest synd om dej som måste ha din fasad uppe för jämnan... Nåja, det är ditt liv som du har valt, inte mitt!!

Ja vet själv hur lätt det är att inte uppskatta det man har!! Man förstår inte vad man har före man förlorat det!! Eller iaf håller på att förlora det... Ja ha en gång hållit på att förlora Tom och ALDRIG mera vill jag vara med om det... Jag tror att det är en del av människans natur, att gnälla o klaga o ALDRIG vara riktigt nöjd, som ja skrivit en gång tidigare, jah har det ju otroligt BRA, men är man helt nöjd ändå?? NÄÄ, så är fallet...

Annars så känns livet mkt lättare nu, umgicks med L en stund ikväll o de va rysligt uppiggande!! Fixade lite med en hage, va på hästrunda o bara snacka en massa skit om allt o inget! Lättade massor på trycket... =) Imorgon ska ja göra ett nytt försök eftersom det faila så kopiöst idag, hoppas på att de går bättre bara!! Eller ja, imorgon?? Senare idag snarare, klockan är ju trots allt 1.37 så... Här sitter ja för mej själv, bloggar o knaprar på digestivekex med smör o ost på ♥♥♥ *MMMMMUUUUUMMMMAAAA* e gottissugen men har inget gottis hemma (tack o lov =P ) så det får duga med kex bara!! Å de duger alldeles utmärkt =)

Nej, från och med nu ska ja nog försöka börja se det POSITIVA i saker o ting, inte bara det negativa. Jag är tyvärr lite av en pessimist, men borde verkligen ta efter min älskade make som trots allt HAN varit med om i sitt liv, vilket är ungefär en 2567ggr mera o framför allt VÄRRE saker än jag, har ett positivt tänkande, så varför kan inte jag lyckas med det då?? Ja menar, hästarna hade nog "bara" en kyss f*ttandag för att ja satt ihop Idde o Glasse med de andra så dom ha hållit på å skenat o slagits o gjort upp om rangen, så dom var ju lite upprörda ännu, det var nog därför som inget funkade!! Men ändå känns de som ett big time FAIL eftersom jag ALDRIG haft problem med att rida Laufa ensam ut, aldrig nånsin!! Hon ha ALLTID varit lika snäll o lugn oavsett om vi har sällskap eller inte. Eller ja, klart hon e piggare när det är andra med, men aldrig omöjlig så att säga!! Så när det då ett tu tre går åt skogen med allt, så e de ju klart att man känner sej totalt misslyckad o värdelös... Meeeen det var väl väntat också, de ha ju gått nästan FÖR bra med henne hittills, förutom ett par incindenter då...

Men vill säga TACK till alla som kommenterat på FB, L som ringde direkt ja hade uppdaterat samt för de gulliga messen ja fick av Jenny o Jennifer!! Det värmde massor att känns att man kanske inte är ensam med sitt illamående! Att man faktiskt inte BEHÖVER kämpa ensam, för jag HAR faktiskt vänner som bryr sej om mej, som oroar sej när de läser nått som mitt förra inlägg, som faktiskt ÄR intresserade av hur jag mår för att de BRYR sej, inte för att de känner att de MÅSTE, det beetyder MASSOR!! Ni är mkt älskade av mej och ni betyder allt för mej!! Ensam e ju ju ändå aldrig egentligen i mina down perioder, jag har ju all stöd ja bara behöver här hemma av Tom♥, de var så gulligt som en sjukskötersa sa åt mej när ja låg inne första vändan

"Du verkar ha ett bra stöd hemifrån, ni ser ut att ha en sån fin kontakt din man och du, ni verkar ha ett speciellt band mellan varandra som man inte ser ofta, inte ens hos alla par/äkta makar. Ta vara på det och förlora det inte!!"

och det är om man tänker efter, inte så konstigt att Tom♥ o jag har det, med tanke på allt skit som vi gått igenom under dessa år tillsammans... Det rymms MYCKET i 8år, 6mån och 28dagar... Mer än man tror ;) Men det som inte dödar det stärker oss och vi har vuxit oss samman på ett sätt jag inte trodde var möjligt, det blir bara bättre och bättre med åren!! Gick vi inte isär då den där jobbiga tiden för ca 5år sen, så vet jag inte VAD som skulle få oss att gå isär... Jag litar på min Tom♥ till 200% och vet att han litar på mej!! Just nu är vi inne i en nykär period igen också, det är sååå nice!! Det pirrar i magen när han kramar mej, hjärtat tar ett extra skutt när han kysser mej, när ja ser på klockan o inser att det bara är ca 15min kvar tills han är hemma för kvällen så hoppar ja omkring som på små rosa moln och är SUPER ivrig och bara vill ha hem honom så jag kan få kasta mej runt halsen på honom, krama, kyssa och känna mej älskad tillbaka ♥♥♥♥

Nåja, ska väl försöka mej på att få några timmars sömn nu så jag orkar upp och stänglsa sen. Fasen hörrni vad ja SAKNAT att gärda!! Helt knäppt egentligen =P

puss o kram

You´r my heart, you´r my soul, you´r the only thing that matters to me. Nothings gonna change my love for you, you oughta know by nw how mutch I love you ♥♥♥♥

God Natt på er alla