... om en liten människa vars HÖGSTA önskan var att ha en närstående vän, någon som INTE sviker, någon som INTE pissar i ögonen, någon som INTE vänder kappan efter vinden,  någon som alltid verkligen FINNS där när det behövs, så som hon själv funnits i vått och torrt för de som hon kallade vänner...

Denna lilla människa har genom hela livet varit för snäll... I synnerhet mot dem som INTE förtjänat det. Hon har gett folk flera chanser än de förtjänat. Hon har tagit skit, blivit påtrampad och utnyttjad. Hon har blivit slagen och nertryckt. Hon har varit mobbad och utfryst..

Hon har kämpat genom livet, mestadels ensam, eftersom det aldrig finns någon tillhands när hon skulle behöva stöd!

Om hon däremot skulle sagt "Nej, jag har inte tid just nu" när något behövde henne, då tog det hus i helvete.

Hon har blivit utskälld många gånger för saker som aldrig ens hänt.

Hon har fått skulden för saker hon aldrig ens gjort.

När det har passat andra, har de tagit kontakt med henne o velat umgås. När de andra haft någon annan att umgås med, då har de struntat i henne...

När de sagt hoppa, har hon bara frågat hur högt...

Hon har anpassat sina dagar och struntat i andra viktiga saker, bara för att vara till lags...

Hon har suttit hemma och väntat i timtal på ett telefonsamtal om NÄR det ska göras något. Telefonsamtal som kanske inte ens aldrig kommit...

Om hon sedans gjort likadans, då har det återigen tagit hus i helvete...

Om hon NÅN enstaka gång försökt stå på sej, då har hon bara fått skit för det... För hon FÅR bara inte säga vad hon tycker, tänker o känner!

Hon har blivit lovad saker som aldrig slagit in...

Den lilla människan har varit totalt ensam... Ensam och övergiven... Inte bara en gång...

Varje gång hon försökt komma upp på fötter så har någon sparkat bort dem under henne och hon har fallit pånytt...

Helt ensam är hon dock inte, hon har en partner som betyder ALLT för henne och som finns för henne i vått och torrt. Som ställer upp, älskar,  stöttar o peppar!

Inte ens den lyckan får hon ha helt ostört. Det är alltid någon som ska tracka ner på deras lycka och kärlek. Titt som tätt får hon fortfarande höra att hon nog skulle ha det bättre utan honom och att det nog inte kommer att hålla...

Hon bara ÖNSKAR att hon en dag skulle VÅGA... Våga säga ifrån, våga säga åt dem som beter sej illa, våga stå på sej och säga vad hon tycker o tänker!

Än så länge har hon inte vågat och det har resulterat i ännu mera jobbigheter...

Hon håller en stenhård fasad! Utåt sett är det inget som är fel! Utåt sett är hon glad, pigg och lycklig. INGEN ska få se henne krasha, INGEN ska få se hennes tårar...

Men i sin ensamhet, då krashar hon... Hon gråter tills hon inte har tårar kvar, hon gråter som att hjärtat blöder, gråter tills hon inte får luft mera, tills hon ligger och hyperventilerar och kippar efter andan...

Vissa verkar tycka att hon inte bryr sej!
Hon bryr sej, mer än vad ni någonsin kan tro! Hon har gråtit sej till sömns många nätter med sina tankar snurrandes. Hon har gråtit hysteriskt i sin ensamhet över allt hon förlorat...

Ingen kan se hennes smärta, bara hennes leende...

I wish that I could hate you

Then it wouldn't hurt this bad

It wouldn't be so difficult

I colud just walk away

And never look back

I wish that I could hate you

That I could treat you

As bad as you treated me

But I can't

Becaurse that's just not me...

Titta i ditt inre, kanske du också har denna lilla människa inom dej?? Någonstans där inne!

Eller kanske du har lyckats jobba upp hennes självförtroende! Att hon kanske fanns inom dej en gång, men nu är hon borta!

Om du finner henne, hjälp henne upp på fötter. Berätta att hon är bra och duger så som hon är! Att hon är värd allt gott i livet och att hon är värd att få vara lycklig!

*Tankar såhär en tisdag i maj... *

Until Next Time

Fridens

♥