JAPP, här är vi fortfarande då... Vi tar de från början:

På nyårsafton fick ja urinvägsinfektion, MÅSTE vara då det började eftersom ja hade så ont när ja pinkade samt att ha va pissnödig helahela tiden fast de mest bara kom några droppar... Tänkte inte mera på det sen, de blev lite bättre å ja fortsatt ju livet som vanligt...

Började ju provanställningen för en vecka sedan, fast ja kände mej krasslig då... Fick liksom inte upp nån fart, va trög å seg å fram mot eftermiddagarna va ja trött, hade ont i kroppen, frös som en dåre å när ja kom hem stalp ja i soffan å orkade inte göra NÅTT whatsoever...

I lördags när ja va på jobb så kom Janne in lite före vi stängde å tittade bara på mej å frågade

"Hur mår du egentligen?? Du ser inte alls kry ut du inte, du e ju blek å eländig"

"Nej ja mår skit... Ont i kroppen, ont i huvudet, ont i njurarna å så fryser ja som faaan"

När ja kom hem mätte ja febern, 38,8 tror ja de var... Inte undra på att ja varit så hängig... Mätte febern under söndagen också, det låg å pendlade mellan 37,8 -> 39... Samt att ja inte fick nån bukt på blodsockernivån heller, ja gungade på med 2 weetabix i magen som ja ätit på morgonen å tagit alla mina sprutor å ÄNDÅ ville det inte sjunka... På måndag var ja tvungen att ringa å sjukanmäla mej för ja orkade helt enkelt inte, hade nästan 39 i feber igen så... Förberedde Tom på att fara in till akuten med mej på kvällen för jag har ju för 4 år sen varit med om liknande, men då var det MYCKET värre... Då för 4 år sen när ja kom in på akuten hade ja insulinbrist i kroppen, syraförgiftning i blodet, infektioner tc å blev 3dagar på intensiven + 4dagar på medicinska sen efter det... Men då va ja nästan inför döden när ja kom in å snudd på medvetslös, nu tyckte ja att de e lika bra att fara in INNAN de blir så illa. Ja packade med mej lite bra-att-ha saker å sen när älskling kommit hem å vi druckit kaffe så åkte vi iväg då... Först fick ja sitta å ÖVERTALA sköterskan i luckan om allvaret i situationen å att hon ens sku släppa in mej!! När ja berättade så sa hon hela tiden bara "Jamen kan de vara så farligt, ÄR det verkligen så allvarligt, BEHÖVER du verkligen in, De ÄR ju flera timmars väntan" Osv.... FAN va tokig ja blev... Förklarade att ja VÄGRAR va med om samma som för 4 år sen å till sist gav hon med sej då å ja fick ett rum, men jestas va trevlig hon blev när mina provresultat kom!! Ja hade(har) urinvägsinfektion som gått upp i njurarna, infektionsvärdet i min kropp låg på 191 å de ska vara MAX 12 å så var det nått till... så JO, det var faktiskt såpass ALLVARLIGT!! Nåja, blev en lång väntan visserligen, men de gjorde inte mej så mkt. Kl.22 fick jag komma upp på medicinavdelningen iaf, Tom var med mej hela kvällen. Stackarn har nog varit mera upprörd än mej när det gäller detta...

Så här ligger jag nu då, får antibiotikaboostar 2ggr/dag i kanyl men de ha inte riktigt bitit på så som läkarna ville o infektionsvärdena va int tillräckligt bra för att släppa hem mej, så ja blir här åtmindstonde tills imorgon... Nåväl, om man tänker positivt så är de ju bättre iaf att ja e här tills dom får bukt på värdena än att ja får utskrivet antibiotika i tablettform, åker hem å sen blir de ÄNNU värre å ja åker in på nytt... Nåja, nog ska det bli bra nog!

Igår hade jag en HEMSK ångestfylld dag efter läkaren berättade att ja inte fick fara hem... FY va ja mådde dåligt, grät bort halva dagen, låg med en hemsk huvudvärk pga det å kände mej allmännt spysjuk... Ångest å panikattackerna avlöste varandra hela dagen... De va så SKÖNT sen när Tom♥ kom att bara sitta å krama honom, lääänge å hårt, andas in hans lugna, trygga doft å känna honom nära... Vi låg faktiskt en stund här i min säng å bara kramades, de va såååå härligt... Saknar honom någe fruktansvärt när ja e här... Fick gråtanfall idag också när läkaren berättade att ja INTE fick fara hem ännu... Men NU känner ja mej helt lugn i kropp å sinne... Pappa va hit nyss med en massa frukt å sockerfritt snask =P Tom♥ sku fara å köpa cigg, vishyvatten å sockerfri choklad åt mej innan han kommer å så sku Maria komma en sväng senare också =) Roligt med besök alltid!! Ja VET ju att sjukhus inte är något roligt ställe att komma till å vara på, och ja kräver inte att folk ska sitta här i timtal med mej, men de e så roligt alltid när någon kommer å fast bara är en knapp timme! Det piggar upp hela MIN dag =) Tom♥ kom hit imorse med laddaren till laptopen å va här lagom så att Robban öppnade cafét så vi drack en mugg kaffe å rökte innan han for på jobb! Det var trevligt!

Annars så sitter jag nog bara mest här i mitt hörn! Fick iaf en säng längst in till höger vid fönstret, så ja drar bara för gardinerna till de andra som bor här så e ja helt för mej själv!!

Sovandet är det nog mkt värre med... Första natten fick en tant i detta rum någe fel, vet int vad som hände, men kl.03 på natten så började hon riva å slita å dom här grejerna som e på sidorna för att man int ska ramla ur sängen, tillika som hon gapade "Hjälp mej hjälp mej kan ingen hjälpa mej" nå den ena lossade eller nått så ramlade hon i golv... Sköterskorna kom å hjälpte henne upp (såklart) sen började hon härja ännu mer, hon sku gå runt i rummet "Jamen ja måst ju få se var jag ÄR nånstans å VEM som ÄR här" gapa hon, sköterskorna blev ju bara mer å mer irriterade "Men shhhh, du kan int hålla på å skrika sådär, klockan är 3 på natten å de e andra människor som sover här" ja vet int vad som hände sen men mitt i allt gapa tanten "Ja e i mitt egna hem å här får ja skrika hur mycket ja vill" ja hörde en sköterska säga "Men vet du vad, NU får du sluta med det där beteendet" dom valde att rulla ut henne o till ett eget rum, ja hörde henne yla ännu i korridoren "HJÄÄÄLP MEJ KAN INGEN HJÄÄÄÄLPA MEJ HJÄÄÄÄÄLP MEEEEEEJ" sen va de tyst... Men som vanligt kommer dom ju sen å väcker upp en vid 6-tiden å tar en massa blodprov, vägning å febermätning. Alla andra i rummet somnade om igen direkt men ja låg nu här å glodde... Va så slut resten av dagen...

Inatt va de lite samma... Alla tre(de kom en ny tant hit ti rummet) låg å snarkade i kör, en ligger å ylar i sömnen, den andra får hostattack utan dess like å hostar tills hon spyr gång på gång... Kl.4 vaknade ja av att hela jag å sängen var dyngsur för ja hade svettats så mkt så de va bara att sätta pyjamasen på tork på battriet å klä på sej långkalsonger å t-shirt å sova en stund till. Klockan 06 kom dom in som vanligt å tog febern å sen nya rör med blod så då har ja varit vaken sen dess... Men ja är nog mkt piggare ändå idag än igår!! Dagen har ju gått på nått sätt å snart är det dags för middag =P

Har inte några bilder härifrån nu eftersom Tom♥ inte hittade minneskortsadaptern hemma, men vi tar det vid annat tillfälle bara!

Min underbara älskade♥♥ Utan dej vore jag INGENTING.... Älskar dej mera än vad det finns ord att beskriva det med. Du är mitt ALLT. Du är det bästa som hänt mej! Du är min älskare, bästa vän, självfrände, partner in crime, det är du och jag tills livet tar slut...

puss o kram

 

Emmi

25 januari 2012 22:17

Tack för visiten idag :) Krya på dej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HERREGUD va länge sen ja skrivit nått här... Aja, ha väl inte haft den lättaste preioden ett tag så...   27/7 konstaterades att fostret slutat utvecklas i v.6... 31/7 till sjukhuset för förberedelser av medicinsk abort 2/8 in å göra medicinsk...

Ja vad kan man annat säga?? Sist ja skrev va i typ april =P  Ni som kanske hängt med så vet att mitt liv varit gaaaanska så hektiskt den senaste tiden. Den störtsta chocken of them all kom för några veckor sedan när de visade sej att ja var gravid....

Ojsan oj vad inaktiv ja varit här då =P  Men mitt liv har minst sagt varit myyycket rörigt ett tag här nu. Gjorde ju inte saken bättre att min mor pratar om att sälja Pargas, MITT pargas, enda stället ja får sinnesro på å där ja riktigt känner mej ...

Efter att ha varit i Karis nästan en vecka o blivit bortskämd så e man hemma igen å blir bortskämd här med ;) Janne kockar, byker, pysslar, plockar å donar! Men ja klagar inte!! Absolut inte =P    Det som däremot tar lite hårt på mej är när folk ...

... Vi gav det ännu ett försök. Men var det för att VI ville eller för att "alla andra" tyckte att "Jamen klart ni ska försöka"? Ja vet inte riktigt. Men de gick ändå inte vägen. Så snart hör man till statistiken av människor med kraschat äktenskap å...