Satt här o läste igenom min blogg lite och konstaterade hur förvirrande den kan vara för någon utomstående, någon som inte känner MEJ o vet hur jag o mitt psyke funkar! Säg att ja skrivit 3 inlägg på en dag, alla dessa tre kan vara enorma kontraster mellan djupaste förtvivlan och den enorma lyckan! Men jag kan förklara hur det kan bli så. Om nu någon är intresserad helst!??! Å andra sidan kan de ju vara bra för någon sin INTE känner mej att få läsa å se varför de e så hoppigt i min vardag.

Det blir hemskt lätt så när man lider av depression med panikångest! Minns inte riktigt den exakta termen för vad det heter. Nu är det ju 5år sen jag fick diagnosen, jag åt antidepressiva mediciner i många år, sakta men säkert har jag tagit mej upp ur gropen, men tillbaka fallen är många!

Morgonen kan börjar KANON bra, solen skiner, ja ha sovit bra o e utvilad! Sen sätter ja mej i soffan, sätter på TV:n o så kommer "Det okända" där säger mediumet åt tjejen som bor i huset att en av andarna där e hennes mormor som bara vill se att hon har det bra! Ja vänder på blicken mot bokhyllan där jag har bilderna på momor o Toms morbror Eero med varsitt ljus framför. Tankarna börjar spinna iväg, sorgen tar fart, saknaden rivr i bröstet, jag saknar o längtar, gråten stockar sej o jag får panikattack... tårarna rinner och jag kippar efter anda... Allt känns botten och livet är inte värt ett SKIT, just då kanske jag sätter mej vid datorn o slänger ihop ett förtvivlat blogginlägg! Bara för att det är så jag känner JUST DÅ!! Efter ett tag så hoppar en liten mjuk katt upp i famnen och lägger sej tillrätta o spinner! Det lättar upp stämningen! Men saknaden river fortfarande... Lyssnar på Jenni Vartiainen-Missä muruseni on och gråter en skvätt till...

Vartefter eftermiddagen går framåt, jag har eventuellt pratat i telefon med nån som jag fått lipa o skrika åt, lättat på trycket, Tom♥ kommer hem och omfamnar mej o känner mj trygg o älskad igen, humöret stiger igen! SÅ lägger man ihop ett bloggonlägg till för kvällen som åtrigen låter gladare!

Det är rätt jobbigt för mej också att ha dessa dagar. Jag vill inget, orkar inget, gråter å huttrar, surar o e almännt jobbig =/  de e såna dagar jag bara vill vara hemma för mej själv för att slippa förpesta dagen för någon annan också, fast jag egentligen BORDE ta mej ut ur huset o GÖRA nått kul! Eller ja, bara göra något annat än ligga på soffan med mina tankar o funderingar! Fast å andra sidan så MÅSTE man nog få grubbla lite ibland! För tankarna o funderingarna finns ju där oavsett om ja bearbtar dem NU eller imorgon! För i det stora hela så mår ja som bäst NU i livet! Fast jag är arbetslös, men ja mår bra nu!

Ända sen alkoholen försvann ur våra liv så ha det bara gått uppåt!! Alkohol är ett jävla röppel =( ha sett så många gått under å flera som e på väg under! Jag förstår bara mer o mer hur andra kände det när vi höll på som värst! Sen när ja lyssnar på andra "Jamen vaddå, de e gott med öl, jag har inga problem med spriten, men öl e gott, so what att man dricker det dagligen runt 1 låda då, inte har jag problem för det heller" NÄ ELLER HUR!?????!!!! Man lever som i en sorts förnekelse, been there done that!! Du kan försöka lura någon annan med ditt snack om sånt mej det biter inte på mej! Ja ser igenom din förnekelse! Men som jag vet själv, det är ingen idé att säga något, för man kan inte tvinga en annan människa att göra nått den inte vill!! Det är bara att sätta på skygglapparna å titta med tunnelseendet! Det slutar ju med att man blir ignorerad av allt o alla o sitter där för sej själv sen...

Hur kom ja in på det ämnet IGEN?? Man undrar =P det är ett sånt stort område att diskutera så orden tar aldrig slut...

puss o kram