Har länge suttit och funderat på hur en del människor e funtade egentligen. TROR faktiskt de att man kan bete sej precis hur som helst, säga och göra en massa skit utan att det kommer fram till de berörda?? Åland e faktiskt litet och umgås man i samma kretsar så kommer nog språket fram förr eller senare!

När man lyssnar så blir man nästan mörkrädd, om en person pratar på detta sätt om andra i min närvaro så hur pratar h*n om mej i min frånvaro??

Svar: PRECIS LIKADANT!!

Har fått höra så otroligt mycket att jag blir mest snurrig i skallen... och sen då, när man hör en massa SKIT snack om några av sina närmaste, hur bär man sej åt då?? Ska man berätta vad man hört eller inte?? För vissa saker jag fått höra är ju så grymt stygga att jag inte finner ord. Jag trodde faktiskt på allvar att det inte var MÖJLIGT att bete sej o säga saker av sån härn kaliber!! Jag blir helt chockad när jag hör sånt härnt snack som denna människa kan klämma ur sej... Nej jag finner inga ord ens...  Man blir ofrivilligt att känna sej i kläm! Man blir obekväm!! Sen när någon fråga om h*n pratat skit om en så VILL man ju inte berätta alla dessa hemskheter! Man säger bara "Näää, inget utöver det vanliga" Fast egentligen så håller man på att bubbla över för man mår så dåligt!

Gör människan såhär för att denne VET att man umgås med "skitpratningsobjektet" och för att den VET att man blir å må dåligt av det men ändå inte säger något?? Eller tänker h*n bara inte efter??

Vad är det som får människor att bete sej såhär??

E de bara en sån grej att man inte märker det själv eller??

Börjar bli mer o mer övertygad om att människan verkligen LIDER av något. Bipolär kanske?? Dubbla personligheter?? Tja, tror det inte räcker med dubbla, snarare trippla!! Om inte flera faktiskt...

Man blir ju bara helt enkelt så OTROLIGT ledsen av att lyssna på sånt snack!! Jag HATAR att lyssna på det, eftersom det emellanåt handlar om en som verkligen står mej otroligt nära! Att höra på sånt snack om närstående får mej att må fruktansvärt illa!

Samtidigt som jag blir att tänka på hur JAG blivit behandlad av personen genom åren. Det är inga vackra historier direkt... Så mkt skit som jag fått ta, lyssna på, göra, stå ut med... Inte undra på att man gick ner o blev så deprimerad att man var tvungen att bli medicinerad!! Eller att man började dricka =P

Förut har jag försökt att se förbi det beteendet hos denne. Tänk på de bra stunderna vi haft, men på senare til så känns det bara mer o mer som så att de bra stunderna börjar vara så få, att de inte kan kompencera mera för allt negativt som jag fått höra och uppleva...

För när du verkligen gjort ALLT för en människa, men får bara SKIT tillbaka, då orkar du inte efter ett tag.

Jag har orkat lääääänge. Flera år för att vara exakt! Men ALLA har vi ett mått som blir rågat tids nog!

Jag känner att jag inte riktigt ens räknar denna människa i min vänskapskrets mera!!

Jag har blivit kritiserad för ALLA mina val i livet, trampad på, spottad på, trots att jag gjort ALLT, så har tacken varit att det inte varit tillräckligt bra, inte tillräckligt snabbt eller snyggt gjort  och det har snackats skit om mej, vitt o brett, till höger och vänster...

TROR faktiskt människan att inte vi pratar med varandra?? TROR h*n verkligen inte att saker o ting kommer fram, tids nog?? Man blir ju bara så less med mindre... Man jobbar banne mej HÄCKEN av sej, men för vadå?? Inte ens ett TACK kan människan kosta på sej, utan istället kunde man få som respons:

-Jamen va bra, fast det BORDE ha varit gjort förra veckan, så de va väl bra att de blev gjort NU.

Hur roligt är det på en skala att höra sånt??

Man har satt näst intill sitt liv på spel, även äktenskapet har blivit lidande vissa stunder, man har gjort sej ovän med människor, helt i onödan, för att man vill vara en lojal vän och räknar lite halvt med att få något tillbaka.

Mn får man något tillbaka månne??

NEJ!!!!

Vad är det för fel på att säga ett enkelt, kort, TACK för hjälpen??

Ett annat ord som inte verkar finnas i vokabulären hos denne är FÖRLÅT!! För H*N gör AAALDRIG något fel what soever!! Nej gud nej, HUR kan ni tro något sånt?? H*n är ju felfri!! Och är man felfri så behöver man inte säga FÖRLÅT! För man har inget att be om ursäkt för!!  Även om man kommit på denna med att pratat om en själv, så bortförklaras det, men ett förlåt mej, DET får man då rakt inte höra, för EGENTLIGEN så är det ju faktiskt såhär, att det är ju faktiskt DITT eget fel om jag måste snacka skit om DEJ!! För JAG kan ju inte ha fel heller?? Eller hur?? Nej det är omöjligt. Du får helt enkelt skylla dej själv om DU tar det så långt att JAG måste snacka dynga om DEJ!

Punkt!

Jag har inte många VÄNNER, men de jag har är banne mej ÄKTA vänner!! Vi är ÄKTA med varann. Vi är ÄRLIGA!! Vi säger till på en gång om det är något som inte är bra. För det är bara så helt enkelt, att karma bites back at you!! Förr eller senare!! Beter man sej som ett arsul så kan man nog räkna med att få sota tillbaka och dubbelt upp också!! Ibland kommer returen snabbt, ibland tar det ett tag, men det kommer! Var så säker!!

Min ALLRA bästa vän är även min älskade, partner, tvillingsjäl, självfrände, partner in crime! Tom♥ Finns inget härligare än när din äkta hälft även är din bästa vän!!

Många pratar om vikten av att ha egentid, men jag personligen förstår inte vitsen med det!! JAg TRIVS att umgås med Tom, jag gillar att vara i hans närhet och att göra saker tillsammans! Det är otroligt viktigt för OSS att göra grejer ilag och att UMGÅS med varandra! Jag menar, först ska man vara ifrån varandra en hel arbetsdag, sen ses man till middagen om man har tur, lite snabbt sådär, för att sen fara iväg åt varsitt håll och utöva sina SKILDA fritidsintressen. Sen ses man när det är läggdags och så nästa dag upprepas det samma igen!!

Jag är hemma ensam hela dagen medans Tom e på jobb. När han kommit hem från jobb så vill jag UMGÅS med honom! Behöver jag av någon anledning "egentid" på kvällen så far ja ut o rida en sväng, eller går ut o mockar i stallet! Det räcker för mej!! Flera har varit genom åren otroligt irriterade på mej pga detta och pga att jag INTE VILL hålla på å ränna hit o dit kvällstid efter Tom kommit hem från work.

VAD är så svårt att förstå i det stora hela att jag VILL umgås med min make?? Är det verkligen så svårt att förstå?? Det är ju bara så helt enkelt, att fram till den dagen man finner den RÄTTA partnern för en, så har man ingen aning om hur det verkligen känns när man älskar en annan människa så mycket att man verkligen skulle gå igenom eld för denna!

Det är bara en känsla man får.Det GÅR INTE att beskriva det med ord! Det är omöjligt! Men man KÄNNER! Man KÄNNER desto mera känslor. Känslor man inte trodde man kunde känna! Mitt i allt så kretsar allt, hela ens liv runt en annan människa! Man vet, när man funnit den rätte för en!! Då prioriterar man saker på ett annat sätt helt enkelt!!

Jag har fått flera gånger frågan hur i allsin tid ja gifte mej

A) Så UNG, jestabåda!! (ehum, ja va 23... Inte SÅÅÅ ung mera va!??!)

B) Så FORT, jestabåda, efter vi träffades! (vi gifte oss efter 8mån ihop... )

Min förklaring till båda frågorna är helt enkelt att när du hittar honom/henne med stort H, så då VET du det, du KÄNNER det när du funnit den rätte! Då VET du att det är dags. För jag tror stenhårt, att det är en sån härn känsla man bara upplever EN gång i sitt liv!! Även om vi skulle skilja oss och jag skulle hitta någon ny, så skulle jag ALDRIG få samma band med en annan person som jag har med Tom♥ INGEN känner mej på samma sätt som han gör, INGEN har funnits där för mej så som han funnits, INGEN har ställt upp, älskat, litat, avgudat mej så som han gör. INGEN!!

Sen får andra tro precis så som de själva vill, detta är MIN åsikt!! Detta är hur JAG känner och upplever livet! Hur DU känner o upplever så är upp till DEJ personligen!

Så, HUR gärna du än må önska det annorlunda, så kommer Tom♥ ALLTID att komma i första hand för mej. ALLTID!!

Until Next Time

Fridens

♥