Vi har ju liksom varit tillsammans i 9år 11mån 7daga idag, men ändå med jämna mellanrum så går vi in i nykära stadiet igen! Båda två faktiskt! Fast ja e nog snäppet värre ändå ;)

Så fort han ger mej en puss eller kram så pirrar det i hela kroppen, ja blir knäsvag å fnittrig! Kan inte hålla fingrarna i styr o hämderna bort från honom! Vi messar söta sms om dagarna... Allt som man gör när man e nykär helt enkelt!

Det är bara så gudomligt härligt, att man fortfarande efter dessa år ilag, kommer in i dessa perioder med jämna mellanrum! Det värsta som finns är när ett förhållande bara börjar gå slentriant, allt går hela tiden på rutin o man nästa tar varandra förgivet!

Missförstå mej inte nu, rutiner är jättebra! Men ibland vill man ha lite spontanitet i det hela också ;)

För allmännheten är han väl inte perfekt, men för mej är han det mest perfekt som finns!!

I mina ögon är Du det vackraste i denna värld! Du är det finaste, sexigaste, attraktivaste som exicterar!

Du är mitt allt här i världen och jag är så lycklig att vara din!

Jag är stolt över att vara din fru! Stolt över att ha dej som make! Du är förutom min make även min bästa vän o tvillingsjäl! Med dig kan jag prata om ALLT, du stöttar mej alltid i vått och torrt, i med och motgång, i nöd och lust!

När jag läser/hör om olycklig kärlek, hur vissa fortfarande letar, ha avverkat många förhållanden inom en kort tid, då inser jag hur BRA jag har det egentligen!! Jag vet ju att du ALDRIG skulle svika mej på något sätt!! Du ställer upp på mej som ingen annan aldrig gjort! När jag chattar med någon som behöver tips å råd för h*n har problem med någon potentiell partner så blir jag ställd, JAG kan inte tipsa om saker o ting!! Ja vet vad som funkar för oss och hur VI håller romantiken vid liv, men om de funkar för andra kan inte jag säga!! Dessutom så händer det både en å två ggr att den som bett om tips o jag gett dem ändå inte tycker det låter bra, men va fan, VARFÖR ens fråga då??

Jag har lärt mej leva med dina fel o brister! Jag älskar hela dej precis som du är! Jag kunde inte ha funnit en bättre karl åt mej! Jag har fått frågan hur vi gifte oss så fort! Vi blev ihop liksom 2/11-2003, 6/2-2004 friade du o 31/7-2004 stog vi framför altaret! Dvs 8mån senare ;) Jag brukar säga att:

-När du funnit den rätte då VET du!! Det är en känsla man får bara att det är såhär det är o vara skall! Det går inte att förklara med ord, man MÅSTE känna det!! Jag kände direkt med dej att vi hade kemi! Vi blev så bra vänner på en gång! Sen ledde det ena till det andra men det var ju bara en bonus =)

Jag kan nog med säkerthet säga:

Anna-Greta

♥

Tom

Now and forever!!

Finns nog inte mkt som skulle kunna sära oss två åt! Gick vi inte skilda vägar då när vi hade kris i Svensböle så då kommer vi inte att skiljas för det minsta lilla!
Då, när vi krisade som värst, så även om allt kändes bara SKIT så var det en liten röst i bakhuvudet somk sa "Ge inte upp! Det kommer att vara värt det! Kämpa för helvete, KÄMPA!!" och vi kämpade!! Vi kom ur det starkare än tidigare och vi har ett så starkt band att det GÅR inte att sära oss åt helt enkelt!! Finns de som provat, tro mej, men dom ha INTE lyckats!!

Jag älskar dej min underbara älskade långhåriga hårdrockare!

Today Tomorrow Forever

Until Next Time

Fridens

♥

Jag måste ju säga att jag blev GLATT överraskad av alla kommentarer på fejjan efter förra inlägget =) Mobbning ÄR tyvärr ett stort problem o hur mkt man än må jobba emot det med olika vänner grupper odyl så kommer det ALLTID att finnas!!

Jag gick ut 9:an 1996... Alltså 17år sedan, men jag har sviter kvar än idag som sitter så etsade fast i huvudet av mobbningen så jag lider av det fortfarande!!

Bla så efter alla år som överviktig, ja, jag var bussigt FET då, så fortfarande än idag, så ser jag den där klunsen på 120kg stirra tillbaka mot mej i spegeln. Den som inte kunde ha några snygga kläder, som va för fet för att passa i något alls, som var som en stor, pratande degklump... Fast jag VET att jag inte är det mera idag, så sitter den bilden så hårt fast på mina näthinnor, att det är obehagligt...

Något annat jag har svårt med än idag är stora grupper av ungdomar... Tex om det sitter en grupp av 10pers utanför en grill så undviker jag helst att gå in där för jag PALLAR inte gå förbi dem... Står de å viskar o skrattar om något så e ja helt övertygad om att det är min feta röv eller fula frilla som är fnissobjektet!! Eller varför inte hela jag på en gång?? En så ful o fet person som jag är förtjänar ju bara att hånas! Eller??

Detta har även blivit efter en gång när jag var 19 tror jag gick förbi ÖHS på väg ner mot stan, där va alla ungar på rast just då å ett tu tre hör jag det välbekanta "MEGA FETA ANNA GRETA" ljuda över skolgården... Det riktigt HÖGG i hjärtat... Inte ens DÅ fick jag vara i fred...

Jag skriver inte detta för att någon skulle tycka synd om mej, jag skriver för att få detta UR mej och för att berätta min syn på mobbning! Hur jag upplevde det då på -90 talet!

Det absolut VÄRSTA som finns måste ju vara att vara ENSAM!! Jag minns så väl alla gånger jag kände mej så, bara så fruktansvärt ensam o utanför! Jag såg på kompisgrupper som satt med huvudena tätt ihop och viskade o skrattade. Dt skar i hjärtat riktigt =(

Visst hade jag någon vän, inte var jag helt ensam, men hon gick i min paralellklass så vi sågs på rasterna bara, ja o satt tillsammans i bussen såklart. I min egna klass fanns det perioder då jag inte hade NÅN alls... Jag blev sist vald till grupparbeten och blev ändå utanför sen i själva gruppen när vi sku jobba. Ingen fråga mej aldrig om min åsikt eller om jag ville/kunde göra nått...

Mina saker i väskan o skåpet blev förstörda många gånger... Tex så hade nån sprutat parfym på alla mina cigaretter i hela asken, nästa gång hade dom målat alla filter med sprittusch... Mina pengar blev stulna som jag skulle köpa något till skolan för... Häften revs i bitar, det klottrades en massa slagord på mitt skåp... Skorna o jackan gömdes... Hittade min penal nere i toastolen helt dyngsur... Jag blev mådad på vintern och påkastad med snö/isbollar som var stenhårda,  En massa sånt därnt dorg... Inte så konstigt sen att jag började skolka!!

På gympan kunde jag inte ens byta om i samma omklädningsrum med resten, jag fick låna lärarens omklädningsrum för att få vara i fred, annars skreks o gapades det en massa skit om hur fet o ful jag var o hur fula kläder jag hade... Inte för att jag nu alltid fick vara i fred ändå. Det fanns gånger när dörren kunde slitas upp mitt i allt när ja höll på att byta om å såna grejer...

Mina betyg blev allt sämre och frånvarotimmarna ökade... Jag gick ut 9:an med 6,0 i medeltal... INGET att hurra över direkt =( Men det blev ju så, tyvärr...

Det heter ju att "Det som inte dödar det härdar dej" men jag undrar nog riktigt om det sämmer??

Fast kanske ändå att jag blivit starkare med åren! Jag har ju många gånger fått höra att sen jag började umgås med Catta ha jag bara blivit kaxig o stor i käften =P Men efter alla år som nertryckt så ser jag inget fel med det!! Jag ÄR INTE kaxig eller stor i truten! Jag vägrar ta nån skit bara!! Eller ja, det där kan tolkas lite olika, prata skit om mej, det bryr ja mej inte om! Men gå TAMEJSATAN INTE PÅ MIN FAMILJ ELLER NÄRMASTE VÄNNER!!! För DÅ jävlar!!

Det ör verkligen inte ofta som JAG blir rabiat, men när ja väl blir det, så då är det på allvar!!

Eftersom jag är den sorten av person som bara tar o tar o tar en massa skit, ja säger aldrig något emot, förutom om det kommer något om tex Tom, DÅ jävlar kommer det svar direkt. Så jag samlar ju på mej inombords hur mkt som helst. SEN när det väl ska ut, ja då exploderar det!! Det är ju inte så bra det heller eftersom det då lätt blir att jag slänger ur mej saker som jag inte borde säga eller vill, men jag är så ARG, att jag inte kan helt enkelt kontrollera mej själv...

Det som jag avskyr alldra mest är ju helt klart om någon säger nått illa om Tom åt mej... DÅ JÄVLAR!! Varför ska man måsta prata skit om någons partner ÅT dem?? Jag menar, är man vänner så ska man va ärlig, ja, men om det sårar i onödan, e de inte bättre att bara hålla tyst då?? JAG gör det iaf för jag hatar att såra folk, ibland händer det ändå, oftast omedvetet, men om ja vet att det jag tycker kommer att såra människan i fråga oerhört mycket, så då föredrar jag faktiskt att knipa käft!!

Om jag är bästa vän med Vera med avskyr hennes kille Göran, så inte säger ja åt Vera då något som

"Ja, vet du, du skulle ha det så mkt bättre utan Göran"

VARFÖR skulle jag göra det o riskera vår vänskap??

Det är ju inte JAG som ska leva o vara med Göran, det är Vera, och så länge hon e nöjd o glad o lycklig så är jag ju GLAD för hennes skull!! ALLA människor förtjänar att någon gång i livet få uppleva den totala lyckan!

Mitt självförtroende är väl inte på topp, fortfarande, där ser man lite av ärren från mobbningen! Men samtidigt så är jag nog mej själv! Klär mej som jag vill och är som jag är helt enkelt!! Take it or leave it liksom ;)

Dock kan jag ju bli lite fundersam om jag kommer klädd i shorts, leggings och linne om någon överviktig som klämt nej sej i en tight klänning börjar syna MEJ från topp till tå å tittar äcklat på MEJ ;) Det  har nog hänt... Men, aja! Blidde den personen lyckligare av det så varsågod!!

Och NEJ jag har inget emot kraftiga folk, har ju själv varit det! Jag tycker bara att det är lite humor att en som absolut inte klätt sej passande sin kropp dömer MEJ som trots alls KAN ha såna kläder...

Nu vart det lite väl svamligt här på slutet tycker jag dock ;)

Men nu har ni fått läsa om min syn på mobbning och jag HATAR det!! Jag HATAR det faktum att det finns många små flickor o pojkar som får gå igenom skoltiden ensamna utan vänner...

Det krossar mitt hjärta!!

Until Next Time

Fridens

♥

Efter att en av mina vänner på fejjan skrivit en status om mobbning så blev ja själv o fundera på saker o ting angående mobbning... Jag var ju själv mobbad från åk 1->8 så jag vet ju precis hur det är =(

Jag var ett lätt offer att ge sej på... Brillor, tjock o med en "konstig" pappa som dessutom va präst! Ja va ju rena drömmobbningsoffret tyvärr.. Till på det så har jag hela mitt liv haft konstiga "ticks" i ansiktet som resultat av mammas starka epilepsi mediciner hon åt under graviditeten... Dom har avtagit med åren, men ja har dem kvar ännu och kan inte göra nått åt det...

Jag minns faktiskt än idag när jag började första klass! OJ vad lucklig jag var =) Hade ny rosa kjol, rosa jumper, fina svarta lackskor, en ny fin röd ryggsäck =)

Dessvärre tog det inte länge förän min lycka byttes ut mot sorg, ångest och förtvivlan...

Jag var ensam mesta tiden... Efter skolan hade jag kompisar, men det var som att ingen ville vara med mej i skolan, där skämdes de över mej...

Jag fann trösten i att efter skolan gå in på kvigbetet som var brevid kyrkan å prata med dem!

Därav öknamnet Kossan...

Jag ca 8-9år ^

Tog mej igenom lågstadiet å tänkte att nu MÅSTE det ju bli bättre när jag kommer till KHS =)

Svar: NEJ....

Det blev bara värre...

Där kom öknamnen Mega-Feta Anna-Greta odyl...

Jag minns en incident, jag gick längs korridoren med min klassföreståndare. Plötsligt hör ja en kille från 9:an vråla efter mej just "MEEEEGA FEEETA ANNA-GREEETA, SPRÄCK INTE BYXORNA NU FLÄSKHÖG"

Min klassföreståndare vände sej om, fnittrade o ropade tillbaka:

"Nämen *** Sådär kan du ju inte hålla på å ropa heller *hihihihi*"

Typ... WHAT??

När jag skulle hitta en plats i ett klassrum så fanns det en bänk ledig brevid en tjej, läraren sa åt mj att gå dit o slå mej ner, när ja närmade mej å nästan var framme förkunnade tjjen högt o tydligt att HON MINSANN skulle sitta ENSAM vid dessa två bänkar. Skulle jag ha den andra fick jag vackert flytta bort den! Denna gamla klasskamrat hälsar förövrigt inte på ännu heller! Fattar inte riktigt VARFÖR hon aldrig tålde mej, men ja kan ju säga att inte lipar ja över det iaf ;) Hon är en riiiktigt snobb som alltid skulle vara störst, bäst o vackrast, synas o höras MEST...

Ett tag var ja såpass mobbad att ja inte ens kunde äta lunch med min egna klass utan ja fann vänner i specialundervisningsklassen som jag sen åt med.

Den vänskapen började lite konstigt också... En av eleverna där va superelak mot mej hela tiden... Satt jag i korridoren o tuggade på ett äppel under lunchen kunde h*n kläcka ur sej ett spydiskt:

"Jahaja, bantar du?? Ja det kan ju DU behöva"

I synnerhet som den andra ja sen började umgås med var MINST lika stor som mej...

Men en dag kom denna person faktiskt fram å frågade mej om vi inte kunde bli vänner, att h*n vill testa sina vänner först (ganska elakt sätt att testa enligt mej men, aja, ja va ju ensam o i desperat behov av NÅGON att vara med!)

Ja minns alla morgnar som jag satt i busskuren o såg skolbussen åka förbi för att sen invänta 10:ans buss o fara till stan o sätta mej på biblioteket o där satt jag hela dagen sen tills det var dags att ta bussen hem...

Nåja, ja fick ju iaf två vänner att umgås md i högstadiet!

Sara o jag bakar på prästgården i 15års ålden

Alla skoldiscon man bara satt brevis o tittade på å hoppades att man en enda gång skulle bli uppbjuden!

Alla man lyssnade på med sina pojkvänsproblem medans man själv bara DRÖMDE om att ens bli kysst...

När det var dags att anmäla luciakandidater från alla klasser så blev JAG vald i våran klass, bara för att jag inte ville... Pratade med läraren så jag slapp vara kandidat, dock var jag tvungen att vara med i tåget o det kunde ja väl hantera då...

I övrigt hände det något sommaren mellan 8:an o 9:an... Jag hade min första riktiga pojkvän som dessutom var 19år(jag 15), träffade en MASSA grymma människor som accepterade o tyckte om MEJ, så som jag VAR!! Jag trodde jag dörmde!! Det var en sån underbar känsla att vara omtyckt, att ha VÄNNER!! Jag kunde ringa dessa vänner på kvällen för att bestämma träff påföljande dag över en kaffe på Marie Bar eller Pub Ettan och de kunde ringa mej, bara för att HÖRA HUR JAG MÅDDE!!

Skolan i sej va fortfarande samma helvete, men nu klarade jag det bättre iaf när jag visste att EFTER skoldagen skulle jag stiga av bussen i stan och sen träffa gänget för en myckt trevlig kaffe- och pratstund!

Jag LEVDE, jag hade VÄNNER, jag mådde BRA!! Vi ordnade fester, hängde på Uncan, for runt på olika Rave fester som ordnades, va ute i svängen, sociala, vi var GÄNGET ;) Vissa "medlemmar" kom o gick, vem som helst passade inte in med oss ska ni tro! Nej då!! Vi var väldigt tighta! Det var VÄNSKAP!

Efter 9:an blev dt Husmodersskolan ett år. Där umgicks jag väldigt mycket med Saltvikarna som bodde där och då i synnerhet Frallan o Ståbban =) Vi vart SUPERBRA kompisar o hade mycket roligt bus på G hela tiden ;) For på som jehun runt i Kvarnbo o hitta på en massa fanstyg! Nattliga nakenbad bland annat =P

Efter det började jag Sjömansskolan på Hotell o Restaurangprogrammet. Såg verkligen fram emot att börja skolan nu! OJ va skoj det skulle bli och dessutom så hamnade jag tillbaka med två av mina gamla klasskamrater i samma klass nu =)

SEN, jag minns så väl den där dagen.

Johanna o jag hade varit ut o rökt. När vi kom in igen så stod några av 2:orna innanför dörrarna. Mitt i allt hör jag n av dem ropa: "MEEGA FEEETA AAANNNNA-GREEETA" efter mej...

Jag blev helt chockad... Pilade iväg till omklädningsrummet och där bröt jag ihop... Vem var denna person att skrika sånt åt mej?? I synnerhet som han själv var omyndigförklarad, dvs var han DEFINITIVT inte som alla andra barn... Visst, han skulle väl göra sej "häftig" för klasskompisarna genom detta agerande, men det resulterade bara i en ytterst förkrossad AG...

Jag var helt förstörd!! Fy FAN vad jag mådde dåligt sen... Han kom nog o bad mej om ursäkt men jag visste inte om han gjorde det för att han VILLE eller för att han MÅSTA! Än idag ser ja RÖTT om ja ser denna människa...

En par veckor in i 2:an av sjömans hoppade jag av... Kockyrket var inget som lockade mej... Inte servitör heller!

Jag var rätt duktig i skolan över lag! Jag har alltid haft lätt för teoretiska ämnen, matte o språk! Jag är faktiskt inget dumhuvvu (Ja lovar, ja ÄR inte så korkad som de kan verka ;) *hahaha* )

Sommaren jag fyllde 18år va ett enda kaos... Mådde så dåligt hela den sommaren så det inte var klokt... Hade levt i ett psykiskt misshandelsförhållande som jag lämnade och röjde SKITEN hela sommaren... Dock var jag tillbaka i det förhållandet igen sen när vintern kom, men det är en annan story...

^Såhär rund o go va jag när ja va 18... Hemska ÖDE hur jag såg ut =P

Till på all mobbning ja fick utstå i skolan så var min far YTTERST krävande... Jag var tvungen att vara med på en MASSA kyrkliga evenemang, alltid uppklädd och väluppfostrad... Jamen självklart var jag det! Inte en gång att jag skulle ha skämt ut min pappa! Däremot gjorde jag revolt som 15åring o började hänga med ett av Ålands dåvarande mest kriminella gäng... Söp o härja på... Även i det gänget var jag rätt utsött men jag VILLE inte förstå det på det sättet... Ja ville ju så desperat passa in nåogonstans!! Jag ville ju så GÄRNA ha någon äkta vän... Detta var före jag fick första pojkvännen o allt det där. Vänner fick jag ju SEN då...

När jag tänker tillbaka på hur olycklig jag var då och hur jag har det nu så har jag nog inget att klaga på!

Jag har VÄNNER som jag verkligen VET att jag kan lita på i alla väder, i alla dar! Jag kan berätta mina djupaste, mörkaste hemligheter utan behöva vara rädd för att dom kommer ut o sprids runt på kobben. ÅKTA vänner som finns för mej lika mkt som jag finns för dem!!

Jag har en underbar, älskande, hårdrockande mak som älskar mej och BARA mej på ett sätt jag förut bara vägat DRÖMMA om... Han är mitt allt i allting! Utan honom vore mitt liv helt meningslöst!

Å sen, såklart, mitt hjärtegryn:

Min fina fina lilla häst! Du är det bästa som finns för mej också! Du och Tom kommer på en bra delad första plats! Er två skulle jag ALDRIG byta ut mot NÅGOT!! Ni ger mej så mkt glädje och lycka i tillvaron och jag älskar er gränslost mycket ♥

Så, INNAN du dömer mej:

Ta på dej mina skor och följ stigen jag gått igenom livet!

Om du klarar det på samma sätt som mej, genom att komma stark ur det,

DÅ kan du döma mej!!

Until Next Time

Fridens

♥

Eller nått ja =P

Träffade äntligen Jennifer igår å fick bilderna från isisuppvisningen i Haddnäs. TUSANS vilka fina bilder hon tagit!! De e så roligt att få rediga bilder på sej o sitt hjärtegryn =)

Här kommer det en lunta:

Om inte annat så e de fruktansvärt underhållande att se på sina egna miner =P *HAHAHAHA*

I lördags ja, då hade jag lånat ut Laufa till ponnyridning på Petras sons kalas =) Hon hade tydligen skött sej exemplariskt fint!! Alla ungar stod i kö för att få rida "den lille indianhästen med den roliga gångarten" ;) Petra fick henne alltså att tölta vid hand så ungarna fick känna på det =) När ja kom dit så var kalaset över men alla ungar inte farit hem ännu, fick förfrågan av tre mammor som ville att deras barn sku få komma å prova på att rida lite =) De va lite humor tycker ja ;) Men ingen ha tagit nästa steg o faktiskt tagit kontakt för att komma hit... Nåja, vi får väl vänta å se bara =)

Dagens gjort:

Fått klart hagen hos grannen o flyttat ner flickorna dit

Städat ut all metallskrot o plåtskrot ur uteboxen, så nu e de bara att lasta in halmen dit =) Skönt att ha det gjort så allt får vara på sina bestämda platser ;) Hoppas nu bara att Darling får tummen ur o kör bort all metallskrot snarast möjligt också!! Ser ju inte sååå fint ut med en massa plåtdorg liggandes på backen... Husvagnen måste flyttas också för snart e de dags att köpa å ta hem hö inför vintern! Finns nog inte så mkt mera bete att ta till nu mera, börjar bli dåligt med det. Snart måste pojkarna hem igen också å dom vill nog ha nått att äta så... Aja, bara att sätta igång å worka =P

Ikväll e Darling o leker med kompisarna, så då passar jag på att titta på såna program på katsomo eller ruutu.fi som inte han gillar ;) Som Kändis Big Brother FInland!

Samt att jag har suttit o funderat lite på min tillvaro o kommit fram till att jag nog inte har NÅTT att klaga på =P Jag har det egentligen GRYMT bra! JAg har en UNDERBAR make som älskar mej och BARA mej över allt annat, jag har tak över huvudet o mat på bordet, jag har några nära, ÄKTA vänner som jag VET att finns för mej precis när som jag bara behöver det, jag har mina underbara djur som ger mej sååå mkt lycka o glädje ♥

Så, vad mera behöver jag??

Janå, en stabil ekonomi skulle ju inte vara helt fel då... Just nu vänder man på alla slantar å lever för dagen. Går inte att planera några göromål om en vecka eller nått sånt eftrsom man ALDRIG vet huruvida vi har råd då eller inte... Vissa dagar har vi inte ens råd att köpa hem en burk mjölk så...

Men ändå bråkar vi nästan aldrig om pengar!! Det var en som sa åt mej en gång:

"Gräl om pengar brukar ofta vara en stor anledning till skilsmässor, men ni har dålig ekonomi men ni grälar inte om det"

Nä, för inte faen blir ekonomin BÄTTRE iaf för att man grälar om det =P Så varför sku vi då bråka om pengar?? Finns ju nog viktigare saker i livet än gräla i onödan om saker som ändå inte blir bättre ;)

Nu e vi mitt uppe i en RYSLIGT bra period med Darling ♥ Massor med mys o kel! Vi har det KANONBRA =) Älskar som aldrig förr, skojar o skämtar med varann hela tiden, busar i massor, ja e så lycklig =) Ja e så KÄR ♥ För varje dag som går inser ja hur mkt jag verkligen älskar min finaste Tom♥ Han ÄR verkligen allt jag någonsin drömt om o letat efter i en man o lite därtill ;) Vi är verkligen som två pusselbitar som hör ihop! Ler o långhalm! Handen i handsken!

Jämförelserna e många!

Perfect match ♥

Kunde inte fått mej en bättre partner! Han finns för mej i vått o torrt, INGEN har nåogonsin ställt upp på mej så som han gjort genom åren =)

Att vi snart firar 10år ihop är  helt otroligt! Imorgon redan är det 9år o 11mån!

Dessutom har jag faktiskt lärt mej nu att faktiskt NJUTA när vi har det bra! Inte bara tänka som förut att

"jaha, hur länge tar det innan nästa krash då månne??"

Nej, nu går jag omkring på små, fluffiga, rosa moln när vi har det bra o jag MÅR så himla fint =)

Until Next Time

Fridens

♥

Varför undviker jag Dej?? Förstår du inte det själv??

De senaste gångerna jag svarat när du ringt så har du ALLTID varit mer eller mindre asfull! Ibland såpass att jag inte ens förstår vad du säger. Därför svarar jag väldigt sällan!

Du pratar några ord med mej för att sedan föra ett samtal med din man som sitter brevid dej medans jag änr kvar i luren! Det är inte SÅ intressant om jag ska vara ärlig...

Det ältas samma saker vareviga gång! Hur dåligt du mår, hur elak din man är etc. Men dagen efter sms:ar du att "Hahaaa, allt är bra igen" så HUR ska vi kunna ta dej på allvar då??

Om jag verkligen skulle behöva prata av mej om något, då blir jag avfärdad, avbruten mitt i meningar om att du har någon mkt viktigare att göra... Eller så säger du bara helt sonika "Nej men nu börjar TV programmet som vi ska se så vi får höras"

Det känns inte så bra heller..

Tom tex, han säger att han inte bryr sej, men för varje gång du ringer honom på fyllan och klagar över ditt liv, så går han sönder en liten bit. Gång på gång. För varje samtal som kommer så går han lite mera sänder... Jag SER det så tydligt, att han mår bara så fruktansvärt dåligt!! Vill du faktiskt att han ska må så??

MEN, det som tar MEST ONT är att se dej förgöra dej själv värre och värre. För varje dag som går så går du djupare ner i träsket! Det är absolut det värsta, att sitta brevid o inget kunna göra! Förstår du verkligen inte hur VI LIDER av att lyssna på ditt fyllesvammel (på ren svenska)??

Du har sagt så många gånger att du ska minska ner på drickandet/sluta helt. Men ännu har vi inte sett det =(

Du säger att VI inte respkterar ERT levnadssätt med detta drickande, men det är ju även då NI som inte respekterar vårt nya liv!! Eftersom vi är halvnyktra alkoholister och ni sitter och hinkar öl framför våra näsor från morgon till kväll... Är det att visa respekt tycker ni?? Det anser inte jag iaf...

Det är som att sitta mitt emot en fd heroinist som varit ren en månad o ta en sil!! Så GÖR man bara INTE!!

Älsade älskade vän, vi har ju så många gånger FÖRSÖKT!! Vi har lyssnat, stöttat o tröstat. Men du verkar inte bry dej!! Iaf får jag den känslan =(

Varför skulle jag vilja svara i telefonen då??

Förstår du verkligen inte hur dåligt JAG/VI mår?? En bit av mitt hjärta går sönder, varje gång du ringer...

Jag var duktigt nere i träsket. Jag har värre beroende än Tom, även om många försökte lägga skulden av MIN alkoholism på HONOM. Hur fel är inte det då??

Jag har sagt att du är mer än hjärtligt välkommen till oss på en "rehab" helg eller något! Vi kan dricka littervis med kaffe o spela spel! Vi kan promenera i skogen, fara o rida, vi kan göra vad som helst, UTOM att dricka!

Jag VET ju att du skulle klara detta att komma upp ur ditt beroende. Du är en otroligt stakt kvinna! JAG VET JU DET!!

Du skulle ABOLUT fixa det! Sluta med spriten å få en mycket bättre kvalitet på livet!

MEN: Ingen kan tvinga dej!! DU SJÄLV måste VILJA sluta dricka också!

För om JAG klarade det, så då gör du det!! Det är jag HELT HUNDRA PÅ!! För som sagt:

JAG VET HUR STARK KVINNA DU EGENTLIGEN ÄR!!!

Vi finns här o stöttar dej, men då ska du verkligen VILJA bli nykter också!!

Jag känner det som att tydligen är jag en så hemsk person då som man inte kan ringa till annars såvida man inte är full!! Vet du hur det känns för mej??

Jag är absolut ingen Guds Bästa Barn! Jag har gjort myyycket dumt, oftast på fyllan! Men det livet slipper jag numera!

Skulle inte du också faktiskt vilja ha bättre kvalitet på livet?? Kunna köra på söndag morgon kl.9 utan att vara orolig över att vara körklar?? Inte sitta och skaka dagen efter du druckit å bara mååååste ha en återställare?? Slippa snedtändningarna pga dåligt sprithuvud?? Slippa alla onödiga fyllegräl med gubben och svartsjukedraman??

Jag kan berätta för dej exakt hur SKÖNT det är att slippa allt det där och hur mycket BÄTTRE våra liv har blivit!! ALLT har blivit bättre, vänskapen, samlivet, RUBBET!! Vi tjafsar inte på samma vis alls som förut! Svartsjukan har nästan försvunnit helt!! Och då vet ALLA som känner mej att JAG varit något fruktansvärt svartsjuk ;) (LITE svartsjuka e alltid bra, men måtta med allt!!)

Denna bok kan varmt rekomenderas!! Otroligt bra!!

Det allra skönaste är nog det, att på fyllan misstolkar man ALLT, man tolkar saker o ting till det man SJÄLV VILL att det ska betyda, vilket alltsom oftast leder sen till HELT ONÖDIGA bråk med vänner eller familj! Man får för sej saker o sen tror man BENHÅRT på just DET man SJÄLV tolkat den saken till =(

Snälla du, du VET att jag älskar dej! Du är ju för jestabåda en av mina allra NÄRMASTE och absolut KÄRASTE VÄNNER!!! Det är ju därför jag reagerar som jag gör! Ja e ju rädd om dej!! Jag är OROLIG att det ska hända något värre med dej! Har du inte förstått det??

INGET GOTT KOMMER MED ALKOHOL!!!

Alkohol är bara ett lösningsmedel! Det löser upp vänskapsförhållanden och äktenskap! Det får den klokaste människan att bete sej helt idiotiskt!

Jag får bara mer o mer avsky för sprit! Ju mer ja ser, desto mer hatar jag det!! Ju mer går jag från klarhet till klarhet! Ju mer ja ser så ser ja ju hur folk såg på OSS för några år sedan!!

Högst antagligen får ja väl nu också en massa skit för detta inlägg. Men nu har jag varit absolut 200% ÄRLIG och sagt allt precis hur det ligger till!

Varför skrev ja om det här o inte tog det öga mot öga då??

Därför att jag vill verkligen berätta MIN syn på denna folk"sjukdom".

Ja, jag anser det att alkoholism INTE är någon SJUKDOM!! Det har inte varit NÅGON som TVINGAR dej att dricka!! Du har helt själv öppnat flaskan o klunkat i dej!!

Cancer är en sjukdom

INTE ALKOHOLISM!!

Det säger jag trots att jag varit där själv!!

Men vi tog oss upp och mår såååå mycket bättre nu än vad vi gjrot på LÄNGE och vi är förbaskat STOLTA över oss själva =)

Jag är den typen av människa att jag inte ofta säger att jag skulle vara stolt över något jag gör, alla som känner mej VET att jag hör till dom människorna som ALDRIG anser att ja gjort något tillräckligt bra för att vara stolt över mej själv.

Men i detta, att kommit upp ur alkoholträsket, utan desto mera hjälp och att nu KUNNA faktiskt dricka en fredag o sen inte ta en droppe på 3månader. DET ÄR JAG STOLT ÖVER!! Förbaskat stolt är jag =D

OM du råkar läsa detta så ÖNSKAR jag av HELA MITT HJÄRTA att du tolkar mej på rätt sätt nu o inte att jag är f*ttigt eller något sådant.

JAG/VI ÄR RADDA OM DEJ och OROLIGA FÖR DEJ!!

För vi ÄLSKAR DEJ SÅ FÖRBASKAT MYCKET MÄNNISKA!!

Until Next Time

Fridens

♥

På vänskap och "vänskap"?? Ja tror att gränserna kan vara ganska luddiga för vissa.

Hittade ett så bra ordspråk på FB:

En känsla jag känt alltför många gånger! Man duger ett tag, men sen händer det något och man blir lämnad utanför... Utan en förklaring, utan något! Bara dumpad ett tu tre... Oavsett hur mycket man än ställt upp å hjälpt en människa så blir man behandlad såhär. Får man skylla sej själv för att man litade?? Ja bara undrar...

Kan ta ett exempel:

Man har ställt upp i absolut vått och torrt! Man har ändrat sina ursprungsplaner bara för att vännen ringer o behöver en eller så har man ändrat planerna IFALL vännen kommer att ringa! Man har verkligen gjort ALLT!

Sen, när JAG verkligen INTE har möjligt att släppa allt och fråga hur högt när peronen säger HOPPA, då går fan på torra land! Det kan vara att jag står i stallet o har just sadlat hästen och ska hoppa upp å fara å rida med någon, inte börjar jag sadla av o sätta ut hästen igen bara för att rusa. Det GÖR ja INTE. Istället för ett accepterande från "vännen" då så får man höra att "ja, nå då får ja göra det själv då men vi får väl se OM ja hinner göra NÅTT annat idag för de lär ju ta tid" då kör man på "ge-dåligt-samvete" stilen. Funkar inte det så gnälls det lite till.

Sen hör man inte av sej mera på BRA länge! Om man sen frågar, varför hon inte hört av sej får man som svar

"Jamen, du va ju så sur sist ja fråga om hjälp o JAG tänker minsann inte NOJSA"

Sur?? För att jag just skulle hoppa upp på hästen o rida med stalkompisarna?? Ja va inte det minsta sur, ja var bara UPPTAGEN!! Sådär som människor ibland ÄR!!

Vanligt förekommande...

Ja undrar varför ja står ut med detta år efter år, gång på gång...

MEN, ja ha faktiskt fått nog nu!!

Efter en händelse som bara visade HUR människan tar mej förgivet, då höll ja på att SPY!!

För om JAG frågar om något, nej då får ja inte ens ett svar!! E de så man behandlar såna man kallar "VÄNNER"??

Jag är inte riktigt uppfostrad på det sättet...

Jag har verkligen sållat och synat mina umgängen nu... Det finns vissa som jag dock inte har kontakt med på långa tider, men när ja väl pratar/umgås med dem sen så fortsätter vi där vi slutade sist! Inga krav, inga konstiga frågor om varför eller hur. Det bara funkar.

Det viktigaste av allt:

Återigen vill jag poängtera att det inte står NAMN eller sånt! Känner någon sej träffad så betyder det väl att man gjort nått fel?? För om man INTE gjort fel, varför skulle man då känna sej träffad?? Nä, just de ;)

Until Next Time

Fridens

♥

Petra o Ljufa gjorde sin tävlingsdebut. Själv var jag med Corinne o Niina ute i Haddnäs å hade islandshästuppvisning =)

Programmet va riktigt bra, vi hade en KANON speaker (Tack Pernilla!!) och va en GRYMT gäng =) Vi hade öskul!! och vad är viktigare än det?? Corinne visade hur man flyger av icelandicstyle och Laufa visade hur man bockar med stil ;)

Men vi börjar från början:

På lördag kväll for Petra o jag till travet så jag fick gå igenom programmen me henne o tvätta hästen. Stod o gned på Laufan i en TIMME tror ja =P

Sen senare for jag till stan o mötte upp Maja från Eckerö bussen. Vi satt sen uppe å prata skit o drack kaffe till en 02 tiden... Inte somnade man direkt sen heller o så upp 7.30 *gäääsp* Nåja, inget mera med det än att laga kaffetermosen klar, packa matsäck o sen köra igång! Lasta hästarna o börja resan mot travbanan, dumpa an Ljufa där o sen mot Haddnäs. Vi skulle mötas där kl.10 men INGEN av oss va i tid =P Tur det iaf då ;)

Dags för uppvisning 1!

Lite dåligt med folk på morgonen o vi va lite sena i starten o osäkra på vad vi sku o när men vi tog oss igenom det! Det var då som Framtid INTE skulle visa nån pass ensam utan i full galopp hoppade tillbaka ut på åkern där vi va parkerade o skenade till Birta o Corinne i backen. Nåja, hon hoppade lika graciöst upp igen, ropade åt mej att haka på som trygghet i tillvaron å så körde vi på nytt =P

Publiken hade med andan i halsen frågat Pernilla om Corinne månne slog sej o hur de gått osv, men Pernilla hade förklarat bara att

"Nej de tror ja inte, Corinne e en TUFF ryttare!"

och det är hon ;)

När de va klart lastade vi in hästarna o gick runt lite o tittade omkring. Efter ett tag blev det slött så vi gick tillbaka till bilarna o satt oss i chryslern o tog kaffe o äggmackapaus!

Sen kom Niina o ungarna å kröp in i baksätet så då kom de flodiga kanelbullar =P hur mysigt som helst att sitta i vår överdimensionella familjebil (som va väl till pass igår!), dricka kaffe, florra bullar o prata skit =)

Så var det dags för hästparad!

När den va avklarad vart det ett glapp på 45minuter innan vår andra uppvising. Nå, vi skrittade runt på skogsvägarna där i lugnan ro o laddade!

Jag som va först ut så vart lite halvsur där för ja försökte titta när Pernilla skulle ge klartecken men de stod någe andra folk o vinkade, så lite förvirrad vart man ju =P Nåja, när vi väl fick klartecken så körde vi igen och det gick SUPER bra!

Nu hade ju även Petra o Maja hunnit komma ut o titta =)

BILDBOMB:

Att det sen gick lite åt helvete genom att min biljävel gick i baklås med nycklar o telefonne inne i den va ju inte det man planerat med... SÅ Maja o jag satt o väntade på assistans i säkert en o enhalv timme... Hon missade ju såklart bussen till Eckerö Linjen men hann bra med Rosella så de va ju tur! Själv körde ja i lugn o ro till travbanan, lastade in Ljufa, hem, lastade ur, in i hagen med båda till Sharlies stora glädje o sen in, på med hemmakläder o så drös ner i soffan... Bara för att veta att ja va tvungen att ännu städa ur släpet, städa ur bilen OCH köra tillbaka släpet...

Behöver ja säga att ja absolut slockande som en stock kl.23 när ja kom till sängs??

En lång, intensiv, men så grymt rolig dag till ända!!

KUNDE inte ha gjort detta med bättre teammates än Corinne, Niina o Pernilla!! Vi fixade det ASBRA!! O vi ha jätteduktiga alla tre =) Detta kan man bra göra om ;)

Idag är träningsvärken ett faktum!!

Laufa som hade vilat sej i form va SUPER taggad!! Direkt som ja satt upp på henne tände hon på alla cylindrar o va verklkigen på G!! De e så härligt med henne, hon e helcool på alla sätt o vis men har MASSOR me motor att rida!

Vi va upp till marknadsplatsen o tittade lite, Maja, jag o Laufa! Alla andra hade ju sina hundar med sej så då kan väl ja ta hästen?? Hon e inte så mkt större ;) OJojoj va hon mådde där!! En massa ungar som kom fram o frågade väldigt artigt om dom fick klappa ponnyn och självklart fick dom det! Laufan stod helt blickstilla o bara tittade på barnen =) Hon rörde inte ett ben, inget, så hon bara inte skulle råka trampa eller knuffa de små liven som samlades runt henne =) Min fina fina gullehäst ♥ Hon njöt i stooora drag avuppmärksamheten och barnen skrattade förtjust när hon sniffade lite på dem ;)

Until Next Time!

Fridens

♥

Så har jag nu överlevt banne mej säkert den värsta maginfluensailet EVER... Vet inte va faen som hände... På tisdag kvällen när vi gick o la oss började ja känna av migrän, hann ligga i sängen en liten stund o sen bar de oov... BODDE på toan o spydde tarmar o allt fan ur mej som bara kan tänkas finnas där... Magsyrorna frätte i gomen så nu har ja sår där... Finns nog inget vidrigare än att kräkas upp magsafter odyl =( URK =( Kallsvetten rann, ja va skakis hela jag, lyckades ta mej till bäddsoffan som tack o lov va utbäddad från kvällen innan o drösade ner när, låg 20min, då började magen krampa igen, låg en stund till på wc, tillbaka till soffan... Sådär höll ja på från 01- whenever... Tom steg upp vanlig tid men jag var för slut för att orka prata med honom, bara jag försökte så började magen snurra. TV kunde jag inte se på för ljudet o ljuset triggade igång huvudvärken o kräkandet igen... Alltså fy faaan... Tror ja va sista gången å pratade med ulrik vid 15 på eftermiddagen...  Darling kom hem med en burk blåbärssaft åt mej efter jobb, det fick ja å hållas kvar!! Inatt vaknade jag vid 02.30 å sen kunde ja inte somna om, förmodligen för att ja sov bort hela dagen igår... Idag ha ja fått i mej en macka o en tallrik gröt o ALLT ha ja fått behålla!! Vackert så!!

Ja va fruktansvärt osocial hela dagen, för ja VÅGADE inte prata i telefon... Minsta lilla rörelse triggade igång hela skiten o de va bara att skena... Tror kl va 19 när ja rökte min första cigg på hela dagen...

Laufa fick va inne på långtork iaf =P Igår kväll så fråga Tom om han skulle gå å mata henne eller nått så ja sa att visst, vill han så kan han sätta på henne regntäcket å vippa ut henne, till saken hör att Tom nu inte ör världens skillaste på att täcka hästar, men tur som e har jag en väldigt tålmodig dam som nu inte bryr sej så mkt om man håller på å tövlar nått extra =P Men sur hade hon varit sa han =D Tror ja de =P Nå, hon va ordentligt torr iaf!! Så nu står hon hemma med regntäcke på. På lördag kväll blir det tvätt av lite häst som SKA bli svartVIT o inte svartGRÅ som hon e nu ;)

Längtar massor till söndagen ändå!! Ska bli sååå kul å ha uppvisning o va me i parad =) Dock ha dom ju inte lovat någe bra väder i helgen, tydligen ska de bara regna... Menmen... De kan alltid ändras!

Until Next Time

Fridens

♥

Dagens: