... det är nog sant i många fall!!

Blev å tänka på vilken skräck Tom måste ha upplevt när jag åkte in på intensiven den där dagen för 5år sen, när jag bara spytt o sovit en hel helg. Jag jobbade även just då på en liten gård men va så slut, att jag hade Tom med mej sista passet för att få mjölkat, han gjorde det o själv satt jag på en hink o spydde i skitrännan...  Tanken var att jag skulle med L till sverige men det var väl en evig tur att jag INTE for...

Jag minns inte ens resan till stan, bara att Tom körde som en dåre med min låga prelud över vägbygget som gick genom halva sund just då, jag orkade anmäla mej i luckan på akuten, sen somnade jag om, kom till ett rum, somnade, vaknade o spydde, somnade om, vaknade när läkaren kom o dom sku försöka ta blodprov, gick inte så bra för mitt blod var tjockare än olja just då, dom fick efter mkt om o men ett prov, jag somnade om, ett tu tre blev det fart på och dom kom inrusande o körde iväg med mej, Tom fick höra orden "Skulle ni kommit in en halvtimme senare skulle hon varit DÖD" det var ju inte så snällt... Stackarn vad panikslagen han var...

Jag hade insulinbrist i kroppen, en diabetiker överlever tre dagar utan insulin, jag var inne på mitt fjärde, jag hade syraförgiftning i blodet, infektioner etc...

Dom kopplad mej till ett antal mojänger o maskiner på intensiven, jag har lite svaga minnen av allt sånt, men när dom skull sätta in katetern, DET minns jag nog...

Tappert försökte man hålla modet uppe =)

Alla på intensiven var hur trevliga som helst! Tom skulle fått fast sova där om han ville, han han var tvungen att fara hem, hade Bamse då å han kunde inte vara ensam heller!

Tre dagar låg jag där, ihopkopplad i en massa jox, men andra dagen redan var jag mycket piggare o fick egen TV också!

Jag hade inte så många besökare, Tom, mamma o Maria va över då, sen när ja kom till medicinska så kom det lite mera människor =)

En vecka låg jag inne, sen fick ja komma hem, vi bodde på Talltorpa då.

Jag minns när jag steg ut ur bilen, Catta o Mia va på ridbanan med Dennis, Ask o Bruno då, det första jag sa

"Åhhh, CATTAAAA, FÅR ja rida Dennis nått varv???"

Tom blev väl inte alltför lycklig, han tyckte inte att jag skull upp på någon häst =P Men envis som man är så nog va ja upp en sväng ;) Svag o darrig, men ja tror Buppe kände det för han va gudasnäll o OJ va roligt det var =) Ja njöt så av att få sitta på hästryggen igen =) behöver ja säga att Tom va jättesur på mej resten av dagen?? =P  kanske red 15minuter bara, men anyway! Sen sov jag igen ett halvt dygn för jag blev så trött, men nu var ja ju på bättringsvägen =)

Den upplevelsen gav en nog en tankeställare, för OM jag bara skulle ha tagit iaf mitt långtidsinsulin skulle jag ha klarat mej, nu trodde jag ju att jag var magsjuk, så för att jag inte åt något tog jag inget insulin ALLS, och det var otroligt korkat! Så efter det har jag iaf kommit ihåg, ALLTID; att oavsett vad jag än må lida av, så jag tar mina insulin!! För det där var en upplevelse man INTE vill vara med om igen!

SÅ, man lär sej av sina misstag ;)

Until Next Time

Fridens

♥