Tittade på uppdrag missbruk idag om en kvinna som slog o gjorde sej själv illa. Mannen i förhållandet var en rätt stor orsak i det hela eftersom han jämt tryckte ner henne, sa att hon inte dög, var värdelös osv. Hon skiljd sej sen efter hon varit på rehab o blev frisk från det beteendet sist o slutligen.

När vi drack som värst fick ja många gånger höra

"Du borde skilja dej från Tom, du sku må så mycket bättre då"
"Skulle du inte va me Tom skulle du inte dricka som du gör"

"Förstår du inte att det är HAN som drar ner dej"

osv

Jag blir så FÖRBANNAD!!!
Inte FAN va de han som öppnade burken o hållde öl i mej!!

Inte fan va de han som tvingade mej att dricka sprit!

Han hade ju för fan MYCKET bättre självkurage än mej och kunde t.om vara nykter en del gånger när jag satt o gurglade.

SÅ det var HANS FEL att JAG drack??

Skulle inte trop det direkt...

Man kan BANNE MEJ INTE skylla sin alkoholism på någon annan, för DU har ett VAL själv. Det är INGEN som TVINGAR dej att dricka, du väljer SJÄLV att korka upp å hälla i dej!

PUNKT!!

Tom har varit mitt stöd i vått och torrt.

Han har inte gjort något annat än älskat mej.

Är det något fel med det??

Du må tycka då att jag skulle borda lämna honom, men säg det INTE åt mej, håll det för dej själv. För så länge han inte gör mej något illa så har jag ingen orsak att lämna honom!

PUNKT!

Sen över till nått annat:

Veterinärbesiktningen gjord o papprena skrivan, så nu är Jennifer stolt ägare åt Freyr frá Mossfellsbae =)

Han kommer att (fortsätta) ha det jättebra =) Det roligaste är ju att hon vill fortsätta ha honom installad här hos oss och det tyckte även Emilia va roligt för han trivs så bra här med sitt harem av flickor =)

Han ha ju stått här nu sen 8/10-2011 så 1år och 5månader ha ja haft honom =) och Laufa alltså 1år och 7månader ca =) OJ vad tiden går =)

Så STORT GRATTIS till Jennifer för köpet av en finfin häst =)

NI kommer att ha många roliga år tillsamamns ännu =)

Until Next Time

Fridens

♥

Ha ju nu som då haft problem med att ena handen o armen domnar bort nu o då, men imorse vaknade ja av att BÅDA händer va totalt bortdomnade =( Nu efter mycket "jumppande" så värker varenda led i fingrarna som f*n, hur obehagligt som helst =( pek och ringfingerlederna är totalt uppsvullna och sjukast av alla =( jag skulle INTE få av mej ringarna iaf hur ja än sku försöka... Försök sen då svara på mess åt chefen med fingrar som prinskorvar... Bara att få grepp om å på sej brillorna va ett experiment i sej...

E de såhär de känns när man har reuma??

Inget vidare med andra ord =(

Fick vardagsrummet ommöblerat igår! Satt nere i omklädningsrummet o ritade, skissade o pratade me Tarja om det, sen när ja bastat o duschat klart gick ja upp å satt igång =P Tom bara suckade åt mej

"MÅST du göra det NU, på en SÖNDAG KVÄLL??"

Jaaaaa men, NÄR ska ja annars göra det då?? =P

FÖRE:

EFTER:

Blev helt bra =)

Dessutom är det en rätt spännande dag idag för några personen, allt blir mera aktuellt i eftermiddag ;)

Nu ska ja fortsätta med mitt kaffedrickande o ledgnällande!

Until Next Time

Fridens

♥

... och for ut på ridtur i sällskap med resten av gänget =) Hästarna skötte sej exemplariskt trots att de stormade, snöade, ven runt öronen, gungor som gungade, presenningar som fladdrade etc. Skrattade lite åt Laufas min när vi red längst stora vägen, hon såg ut lite som "det va väl självaste f*n va de ska blåsa, men fram ska vi" Mötte upp Reykur med ryttare på vägen å så red vi via solbacka o hem. T.om Freyr va riktigt på G från början =) För att inte tala om Laufa o Ljufa ;) Men de e som alltid med dom två brudarna =P

Höleverans fick vi också idag, SKÖNT att ha mat hemma åt pållarna nu så slipper man oroa sej för det, så nu står de alla i allsköns ro å äter hö under träden medans blåsten yr =)

Aleiga ha funkat jättebra i flocken! Tog typ 30min så stog de alla fem runt höet å åt! Freyr va så kär så kär när det kom en ny flicka åt HONOM!!! Laufa e också glad nu när hon har NÅN att "sura" på =P Men det är lugnt o harmoniskt i hagen, precis så som man vill att de ska vara!

Så nu ska vi ta o gosa ner oss i bäddsoffan min älskling och jag å se på TV ha ja bestämt!

Vet inte, men av någon anledning känner jag mej bara extremt lycklig o nykär just nu =P Varje gång jag tittar på Tom pirrar det i hela kroppen o ja känner mej varm inombords =) Han är det underbaraste jag har och det bästa som hänt mej!

Man brukar ju säga att

Kärleken kommer, kärleken går

men vännerna består

Hos oss är det nog helt tvärt om,

vänner kommer och går

kärleken består

För genom alla år, oavsett vilka motgångar vi än haft, så ha kärleken funnits där mer eller mindre =)

Som det senaste ja hörde om oss, va så löjligt att de inte är klokt

Folk får tro, tycka, anse o säga precis va F*N dom vill, VI vet SANNINGEN!!

Jag skulle faktiskt inte kunna vara luckligare än jag är just nu =) Visst, det går i perioder som man absolut inte TÅL varandra mer eller mindre, men det är väl så det ska vara om det är bra i ett förhållande, ena stunden e man så löjligt nykär att man bara pussas, kramas o myser hela tiden, man kan inte för en sekund ens hålla tassarna i styr, för att sen en period knappt titta åt varandra! Tack o lov ha vi kommit upp ur den perioden o är i nykära fasen igen ;) Mycket trevligare så ♥

Idag firar vi förresten

9år och 4månader tillsammans ♥

Snart 10år... Jösses amalia vad tiden går!! Det trodde ja nog inte när vi hade det som mest kämpigt för några år sen, att de skull fortsätta, men det var nog någon mening med att vi skulle fortsätta vårt liv ihop och det har vi =) Ger inte upp i första taget, finns många saker ja har och kan ge upp med i vardagen, men äktenskapet är INTE ett av dem ;)

Until next time

Fridens

♥

... det är nog sant i många fall!!

Blev å tänka på vilken skräck Tom måste ha upplevt när jag åkte in på intensiven den där dagen för 5år sen, när jag bara spytt o sovit en hel helg. Jag jobbade även just då på en liten gård men va så slut, att jag hade Tom med mej sista passet för att få mjölkat, han gjorde det o själv satt jag på en hink o spydde i skitrännan...  Tanken var att jag skulle med L till sverige men det var väl en evig tur att jag INTE for...

Jag minns inte ens resan till stan, bara att Tom körde som en dåre med min låga prelud över vägbygget som gick genom halva sund just då, jag orkade anmäla mej i luckan på akuten, sen somnade jag om, kom till ett rum, somnade, vaknade o spydde, somnade om, vaknade när läkaren kom o dom sku försöka ta blodprov, gick inte så bra för mitt blod var tjockare än olja just då, dom fick efter mkt om o men ett prov, jag somnade om, ett tu tre blev det fart på och dom kom inrusande o körde iväg med mej, Tom fick höra orden "Skulle ni kommit in en halvtimme senare skulle hon varit DÖD" det var ju inte så snällt... Stackarn vad panikslagen han var...

Jag hade insulinbrist i kroppen, en diabetiker överlever tre dagar utan insulin, jag var inne på mitt fjärde, jag hade syraförgiftning i blodet, infektioner etc...

Dom kopplad mej till ett antal mojänger o maskiner på intensiven, jag har lite svaga minnen av allt sånt, men när dom skull sätta in katetern, DET minns jag nog...

Tappert försökte man hålla modet uppe =)

Alla på intensiven var hur trevliga som helst! Tom skulle fått fast sova där om han ville, han han var tvungen att fara hem, hade Bamse då å han kunde inte vara ensam heller!

Tre dagar låg jag där, ihopkopplad i en massa jox, men andra dagen redan var jag mycket piggare o fick egen TV också!

Jag hade inte så många besökare, Tom, mamma o Maria va över då, sen när ja kom till medicinska så kom det lite mera människor =)

En vecka låg jag inne, sen fick ja komma hem, vi bodde på Talltorpa då.

Jag minns när jag steg ut ur bilen, Catta o Mia va på ridbanan med Dennis, Ask o Bruno då, det första jag sa

"Åhhh, CATTAAAA, FÅR ja rida Dennis nått varv???"

Tom blev väl inte alltför lycklig, han tyckte inte att jag skull upp på någon häst =P Men envis som man är så nog va ja upp en sväng ;) Svag o darrig, men ja tror Buppe kände det för han va gudasnäll o OJ va roligt det var =) Ja njöt så av att få sitta på hästryggen igen =) behöver ja säga att Tom va jättesur på mej resten av dagen?? =P  kanske red 15minuter bara, men anyway! Sen sov jag igen ett halvt dygn för jag blev så trött, men nu var ja ju på bättringsvägen =)

Den upplevelsen gav en nog en tankeställare, för OM jag bara skulle ha tagit iaf mitt långtidsinsulin skulle jag ha klarat mej, nu trodde jag ju att jag var magsjuk, så för att jag inte åt något tog jag inget insulin ALLS, och det var otroligt korkat! Så efter det har jag iaf kommit ihåg, ALLTID; att oavsett vad jag än må lida av, så jag tar mina insulin!! För det där var en upplevelse man INTE vill vara med om igen!

SÅ, man lär sej av sina misstag ;)

Until Next Time

Fridens

♥