Det brukar ju vara så desvärre att har man en dålig dag, så går det oftast ut över de närmaste man har, för dom finns allt som oftast alltid kvar för en. Men man ska nog ändå ta sej en funderare, för en vacker dag, kanske dom INTE finns kvar mera!!

Tycker denna text är värd att tänka på!!

Livet är en berg och dalbana, det är bara så! Men jag fick höra något bra idag:

När man vaknar på morgonen har man två val: att vara NEGATIV eller att vara POSITIV.

Vilket är bättre??

VAD vinner jag på att vara negativ??

Har jag en dålig dag kan jag lika bra gå ut i skogen o sparka på en stubbe och göra mej av med det negativa energin, istället för att göra dagen sur för alla andra i min omgivning!!

Jag har så mycket som jag skulle borda säga, få ur mej, så jag kunde sluta grubbla.

Men gör jag det??

NEJ...

Som vanligt så lider jag i tysthet...

Men en dag så brister bubblan...

Jag tror det bottnar i rädsla. Jag är RÄDD för att säga vad jag tycker och tänker. RÄDD att om jag gör det så vill den inte umgås med mej mera. RÄDD för konsekvenserna. RÄDD för gensvaret...

Vet inte vad annat det skulle vara...

Det finns så fruktansvärt mycket som borde UT. Ut ur mitt huvud, ut ur min kropp.

Men nej...

Det slipper ingenstans så därför ligger det kvar och gror. Som ett band som snör åt mitt inre, sen ligger det där o livnär sej på att plåga mej. Helst plågar det min hjärna om nätterna, gör så jag inte kan sova utan ligger o tänker, grubblar, funderar och ältar... Av det bildas ångest, den ligger som en snara runt halsen som vrider åt och jag får ingen luft. Som en stor sten som trycker över bröstet så jag inte kan andas och känner hur hjärtat rusar i bröstet. Som ett knytnävsslag i magen som gör att jag ligger och kippar efter luft...

Det ör ett jävla ekorrhjul med taggar i pinnarna som bara går runtruntrunt utan någon ände...

Taggarna skär igenom mina händer och fötter när jag febrilt försöker ta mej vidare, för att konstatera, att det inte går. Jag är fast...

Livet är ingen dans på rosor

Det är en breakdance på taggtråd

Låt den som aldrig syndat kasta första stenen!

Tills vi skrivs