Börjar själv bli lite förvirrad i dessa humörsvängningar... Ena stunden så glatt o optimistiskt för att i nästa stund kastas ner i den grymmaste förtvivlan... Aja, that´s life bara helt enkelt!!

Har fått bort EN tyngd från mina axlar idag och ni anar inte hur SKÖNT det känns!! Hur SKÖNT det var att säga rakt ut hur jag kännt och varför jag betett mej som jag gjort och att gensvaret blev så positivt kändes ännu bättre, att människa nu förstår mej varför det varit så som det varit!!

Ett bra motto:

Har suttit och skivit inatt, vad vi behöver göra för att komma upp ur gropen, hur vi ska komma vidare och få det bättre! Det + en sak till som vi SKA göra, det finns inget annat alternativ mera, för som sagt, man kastar inte bort 10år sådär bara. Allt händer av en mening och meningen är att vi ska hålla ihop! Om det inte vore så skulle vi ju ha gått skilda vägar för länge sen, redan första gången vi hade den ordentliga svackan för ca 6år sen, men vi gick inte isär då, så därför ska vi klara detta! Vi fixar det! Så är det bara!! MÅSTE se ljust på framtiden. Blicka framåt. Ser en liten ljusskymt nu i ändan av tunneln, den är rätt avlägsen ännu, men ja kan iaf ana den igen!!

Jag har konstaterat att jag har så mycket som jag behöver bearbeta bara med mej själv innan jag kan sen koncentrera energin på OSS, så nu ska det bli ändring på det och vi SKA fixa detta. Trots allt så har jag ju allt stöd jag behöver av Tom♥ ganska mycket fick vi igenompratat också ikväll. Dock försvann Nukku Matti ett tu tre, men aja, sånt som händer... Han kommer nog tillbaka om ett tag!!

Upprepar mantrat i mitt huvud att jag MÅSTE tänka positivt, MÅSTE vara optimistisk, MÅSTE tro på att vi fixar detta. Förlorar man hoppet förlorar man allt och det vill jag då inte!!

Until Next Time