Sovit som ett jävla röppel inatt =( Varje gång ja la mej ner och skulle somna börja tankarna snurra... Allt negativt IGEN... Jag som trodde det släppt... Men nej...

Resulterar i grym ångest, panikattacker och illamående...

Skulle vilja gå å spy tarmarna ur mej men när inget händer...

Solen skiner, några få minus, helt underbart ridväder...

Men inte idag...

Skulle ja sätta mej på en häst o den gjorde det minsta lilla bus eller liknande skulle jag bara bryta ihop ändå, det vet jag, så lika bra att låta bli... Då kan jag lika väl ligga på soffan å glo på TV...

Pojken står nöjd inne i stallet iaf med fyllt hönät och vatthink. Honom går det ingen nöd på. Väntar på assistans så ja kan släppa ut honom och se om han hålls innanför staketet... Aja, på med redigrt med ström bara!

Ångesten ligger som ett lock i struphuvudet, får kämpa med att kunna andas. Paniken lindar in själen i svart bomull, allt går som i ett töcken av svart o negativt...

Saknar min äkta hälft, den ända människan i världen som kan få mina tankar åt annat håll, som kan få mej att må bra.

Idag är det inga regnbågar och fjärilar eller små rosa ponnyhästar i min värld.

Snarare svarta fladdermöss, ruttna saker och möglig jord...

Är fast i det ondskefulla hjulet av taggtråd igen... För varje försök att slippa ut ur den så river jag bara upp mina knogar ännu mer...

Det som inte dödar det härdar en...

until next time