Sovit som ett jävla röppel inatt =( Varje gång ja la mej ner och skulle somna börja tankarna snurra... Allt negativt IGEN... Jag som trodde det släppt... Men nej...

Resulterar i grym ångest, panikattacker och illamående...

Skulle vilja gå å spy tarmarna ur mej men när inget händer...

Solen skiner, några få minus, helt underbart ridväder...

Men inte idag...

Skulle ja sätta mej på en häst o den gjorde det minsta lilla bus eller liknande skulle jag bara bryta ihop ändå, det vet jag, så lika bra att låta bli... Då kan jag lika väl ligga på soffan å glo på TV...

Pojken står nöjd inne i stallet iaf med fyllt hönät och vatthink. Honom går det ingen nöd på. Väntar på assistans så ja kan släppa ut honom och se om han hålls innanför staketet... Aja, på med redigrt med ström bara!

Ångesten ligger som ett lock i struphuvudet, får kämpa med att kunna andas. Paniken lindar in själen i svart bomull, allt går som i ett töcken av svart o negativt...

Saknar min äkta hälft, den ända människan i världen som kan få mina tankar åt annat håll, som kan få mej att må bra.

Idag är det inga regnbågar och fjärilar eller små rosa ponnyhästar i min värld.

Snarare svarta fladdermöss, ruttna saker och möglig jord...

Är fast i det ondskefulla hjulet av taggtråd igen... För varje försök att slippa ut ur den så river jag bara upp mina knogar ännu mer...

Det som inte dödar det härdar en...

until next time

Bara kände att det nog var dags för en följetång igen ;)

Dag 1: Vem är Du?

Dag 2: Vad gör Du till vardags??

Dag 3: Vad ger mening i Ditt liv??

Dag 4: Bästa dagen i Ditt liv??

Dag 5: Veckan som varit??

Dag 6: Framtidsdrömmar??

Dag 7: En bra dag i Ditt liv??

Dag 8: En dålig dag i DItt liv??

Dag 9: Hobbyer??

Dag 10: Hur bor DU??

Dag 11: Bästa/sämsta med Ditt boende??

Dag 12: Skulle Du vilja förändra något i Din tillvaro??

Dag 13: Vad ser Du fram emot just NU??

Dag 14: Dina laster??

Dag 15: Vad har Du åstadkommit i ditt liv??

Dag 16: Det värsta Du varit med om??

Dag 17: En speciell händelse i Ditt liv??

Dag 18: Någon/Något Du saknar??

Dag 19: Vem skulle Du göra allt för??

Dag 20: Partykväll/Hemmamys?? WHY??

Dag 21: En speciell dag i Ditt liv??

Dag 22: Ditt bästa val??

Dag 23: Ditt sämsta val??

Dag 24: Vem ingår i Din familj??

Dag 25: Vad ångrar Du i Ditt liv??

Dag 26: Något/Någon Du aldrig kommer att glömma??

Dag 27: Varför är just Du så bra??

Så, då hoppas vi på att jag lyckas göra denna i ett kör då så det inte blir som det brukar, man gör en del, sen lämnar man det o fortsätter en månad senare =P

Tills vi skrivs
Puss o kram

Är det inte så då?? Ibland får jag bara den känslan att man SKA bara inte visa sej svag...

Depression är inte ett tecken på svaghet

Det är ett tecken på att man varit stark för länge

Det stämmer nog...

Jag fick hålla mej stark för oss båda på Eeros begravning

Jag fick hålla mej stark för oss båda på mormors begravning

Jag fick hålla mej stark för oss båda när Bamse avlivades

Jag fick hålla mej stark för oss båda när Sweet somnade in

Jag höll mej stark när ja höll i Frasses grimskaft när han togs bort

Jag höll mej stark när Daisy togs ut till skogen och smällen hördes

Inte gråta, inte visa dej svag, det är mesigt. Visa dej stark. Inga tårar!! Kom igen, samla dej nu. Ta ett djupt andetag, svälj gråten och fortsätt. Fortsätt framåt som vanligt bara. DU kan inte visa dej svag, då kan du bli skadad, illa behandlad. Ser folk dej svag tar dom chansen o sårar dej. Gör dej illa. Nej kom igen, kämpa på. Svälj gråten och tårarna. Ta det i din ensamhet och se till att INGEN får veta något...

Nu menar jag absolut inte något i stil med att

"Nu har jag funnits för dej, nu MÅSTE du göra det samma för mej"

Jag håller inte på med något fingerpekande!

Bara en påminnelse. För sån e ja definitivt inte!!

Men sen då, när man inte klarar det mera??

När svagheten lindar in dej så hela kroppen känns förlamad?? Huvudet fullt av bomull och du gråter så mycket att ansiktet är uppsvällt. När ångesten pressar ihop ditt bröst som i ett skruvstäd så du inte kan andas och allt bara är mörkt...

Då börjar du dra dej undan. Undan för alla... Varför prata?? Varför berätta om när du mår dåligt?? De andra har nog med sina egna liv, inte har de något intresse av att lyssna på dina bekymmer inte! För problem, det kan väl ändå inte DU ha heller?? Nej, de går inte för sej!! Du som alltid är glad och positiv. Skulle du vara deprimerad?? Lite nere kanske, men medicinskt deprimrad?? ALDRIG!! Det tror vi inte på!!

Det är då man vill skrika åt sej själv:

Saken är nog den, att har man som jag, blivit överkörd när ja FÖRSÖKT berätta hur jag egentligen mår, så IDS man faktiskt inte sen mera ens ansträngs sej. Man stänger in sej i sitt skal o mår skit i sin ensamhet. För det värsta som finns, är när man sitter och gråter och får inget gensvar... Man får en kommentar i stil med

"Ja, de e inte så roligt jämt"

och sen inget mera... Sen ignoreras det helt. Snacket fortsätter som vanligt....

Då IDS man inte mera...

Visst, det finns många som sagt åt mej

"Jag finns ALLTID här för dej, när som helst"

MEN; när det väl kniper sen. VEM finns för dej då, kl.04 på morgonen, när du sitter och är helt förstörd, du har gråtit i TIMMAR och sitter med rakbladet framför dej, redo att göra slut på lidandet. Hela din kropp kryper och sticker av ångest. VEM finns där då??

Det är då man börjar söka tröst någon annanstans.

Vissa söker tröst i droger

Andra söker tröst i alkohol

En del söker tröst i tillfälliga ragg och sex

Jag har provat på att söka trösten i flaksan. Hittade inte den där dock...

Alkoholen ger ingen tröst, den löser inga problem

Det gör inte mjölk heller, men är fans så mycket vettigare att dricka!!

You´r friende say they will stay by your side until the end

But once you get to the fiery hole

You must go through it

alone....

Så nästa gång när du säger åt någon
"Jag finns ALLTID för dej, när som helst på dynet. Det är BARA att höra av dej"

så tänk efter:

ÄR du verkligen det??

Svik inte en vän som mår dåligt, för den glömmer det ALDRIG, det kommer oftast inga fler chanser sen att kunna ställa upp, för den hör inte av sej mera...

Tills vi skrivs

...som ska hoppa in o förstöra JÄMT... Skulle verkligen behöva ett filter i huvudet som kunde sålla bort sånt! GUD så skönt det skulle vara!

Det är inte ens fel att två tryter...

Varit en helt bra söndag ändå! Ut på ridtur i det vackra vädret med Jennifer, Maria o Petra (som va lite handikappad, men tapper ändå =P ) Så UNDERBART roligt att rida Laufa igen, som nog var modell TURBO-Töfs idag =P Skruttan ha ju stått ett tag också så hon hade liiiiite energi =P Kom lite bocksprång å sånt, men de får vara så =P Riktigt lyckad ridtur med pigga, energiska hästar i glada ryttare =) T.om Litla va riktigt på G idag, hon som nu absolut inte har mer bråttom än nödvändigt =P

Petra höll på att träna med Ljufa och det gick KANONERS för dem =) Hon fick en hel massa tölt också å bruden sken som nådendals sol i nunan =) Det var LYCKA =) Att umgås med Petra är nog som att ha ett lyckopiller med sej =P Ha aldrig sett henne på något annat än BRA humör =) Mn så kan vi alla vara som vi är här, man behöver inte låtsas, sätta upp någon mask. Har du en skitdag, FINE!! Morra o muttra helt i lugn o ro! Du kan komma hit med sminket hängande, skitigt hår o i ett par säckiga brallor och vi tar emot dej med öppna armar ändå! Här får du vara som du vill!! Om du så känner för att lägga dej i soffan o släppa en brakfis så varsågod ;)

Tills vi skrivs

Det brukar ju vara så desvärre att har man en dålig dag, så går det oftast ut över de närmaste man har, för dom finns allt som oftast alltid kvar för en. Men man ska nog ändå ta sej en funderare, för en vacker dag, kanske dom INTE finns kvar mera!!

Tycker denna text är värd att tänka på!!

Livet är en berg och dalbana, det är bara så! Men jag fick höra något bra idag:

När man vaknar på morgonen har man två val: att vara NEGATIV eller att vara POSITIV.

Vilket är bättre??

VAD vinner jag på att vara negativ??

Har jag en dålig dag kan jag lika bra gå ut i skogen o sparka på en stubbe och göra mej av med det negativa energin, istället för att göra dagen sur för alla andra i min omgivning!!

Jag har så mycket som jag skulle borda säga, få ur mej, så jag kunde sluta grubbla.

Men gör jag det??

NEJ...

Som vanligt så lider jag i tysthet...

Men en dag så brister bubblan...

Jag tror det bottnar i rädsla. Jag är RÄDD för att säga vad jag tycker och tänker. RÄDD att om jag gör det så vill den inte umgås med mej mera. RÄDD för konsekvenserna. RÄDD för gensvaret...

Vet inte vad annat det skulle vara...

Det finns så fruktansvärt mycket som borde UT. Ut ur mitt huvud, ut ur min kropp.

Men nej...

Det slipper ingenstans så därför ligger det kvar och gror. Som ett band som snör åt mitt inre, sen ligger det där o livnär sej på att plåga mej. Helst plågar det min hjärna om nätterna, gör så jag inte kan sova utan ligger o tänker, grubblar, funderar och ältar... Av det bildas ångest, den ligger som en snara runt halsen som vrider åt och jag får ingen luft. Som en stor sten som trycker över bröstet så jag inte kan andas och känner hur hjärtat rusar i bröstet. Som ett knytnävsslag i magen som gör att jag ligger och kippar efter luft...

Det ör ett jävla ekorrhjul med taggar i pinnarna som bara går runtruntrunt utan någon ände...

Taggarna skär igenom mina händer och fötter när jag febrilt försöker ta mej vidare, för att konstatera, att det inte går. Jag är fast...

Livet är ingen dans på rosor

Det är en breakdance på taggtråd

Låt den som aldrig syndat kasta första stenen!

Tills vi skrivs

Varit en absolut UNDERBART kall men vacker dag idag =)

Va lite humor i morse när ja kom ner vid 8.30, slläppte ut hunden iklädd bara trosor som alltid, tyckte de nöp lite väl av kylan i tuttarna, men aja, man e ju nyss uppstigen o sängvarm så int tänkte ja mer på det. Tittade på mätaren, -2,2 visade den. Nåväl, in me hunden, på med kläder, kaffemuggen med o ner till källaren. Ringde Tom som vanligt på morgon.

-Ja fy faaaaan va kallt de va i morse att fara på jobb, man stack näsan utanför dörren o snoren frös till is

-Kallt?? tyckte jag. Det var ju -2,2!!

-2,2??? DET VAR JU -22!!!!!!!!

Ups, jag tittade visst lite fel på decimalerna ;) Aja, sånt som händer =P så inte undra på att man fick lite kallt om tuttarna då =P *HAHAHAHA*

Catta kom efter jobb o hämta katalogerna o röka en par cigg + lite skitprat!

Sen kom Maria o då bar de iväg ut o rida! Va ju "bara" -18 då!!

Hästarna stod alla och såg mögliga ut med frost i pannluggar och skägg =P

Freyr med fartfylld frilla och frost i skägget efter ridturen =)

Det var riktigt en sån därn underbar, kall vinterdag att rida! Snöigt landskap, strålande sol, hästarnas hovar som riktigt knarrade mot underlaget, andedräkten bildade moln i luften, tårna o fingrarna frusna efteråt, tårarna av fartvinden frös i ögonen, men så TUSANS härligt =) Tror hästarna hade ganska roligt också =) Freyr va pigg o glad, öronen framåt hela tiden o plöjde på =)

Orsaken att ja tog honom var att det var första gången Maria red Litla så ja tog honom just för att han nog är tryggare än Laufa just nu!

Löövet ja, Petra masserade igenom henne igår, hon hade mega muskelknutor i ryggen som Petra jobbade bort. När hon va färdig satt ja på träns o så kastade Petra upp mej. En helt ny häst!!!! Hon stog stilla med öronen framåt när ja satt mej till rätta. Hon skrittade raskt iväg med länga kliv. Ja red runt på gården, böjde, ställde, snirklade, töltade lite. Hon va såååå fin!!! NU e MIN Laufa tillbaka ♥♥♥ Hon va dock lite busig, det kände man, men de får hon vara =) Det kändes obeskrivligt härligt att sitta på hennes rygg igen =) Men energi, det kände ja att hon hade, därfö tog ja Freyr idag, kändes liksom tryggare så, då kunde jag bättre hålla koll på att de gick bra för Maria. Men ikväll, DÅ ska ja nog ut me Laufa, OM ja får någon med mej. Ner för backen från gården KUNDE vi INTE gå... Gudbevars, vi va ju ensamna o DET VAR EN SKUUUUGGGGAAAAAAA på marken!!!! Livsfarligt =P skruttan =P Jag bara skrattade åt henne, för det vara bara lite testing, kände igen det så väl =) Lille hjärtat ♥ Så underbart det var att ha henne bra igen så ja kan ride henne! Ha verkligen saknat det =)

Tills vi skrivs

puss o kram

och så sgäer man väl nya tag, men de känns inte riktigt så... Allt gick SÅ på SKIT igår kväll att ja känner bara att de sku va vettigast att ge upp allt o börja virka istället... fast då skadar ja mej väl på nålen så de e lika långt som brett...

Älskade lille häst, VAD felas??? Andra gången jag försöker rida henne o de inte går, hon spänner upp hela ryggen o rullar med ögonen, ber man henne gå fram så studsar hon... Fick dom uppmuntrande orden:"Jamen, du sku inte ha gett upp"

NÄ, men ha man sett Laufas rodeouppvisningar pga missnöje, så VILL man inte sitta kvar... Jag gjorde misstaget en gång och inte hoppade av när hon började skjuta rygg, så jag flög av, numera har ja lärt mej att det är första tecknet på att det är något fel när hon skjuter rygg. Ibland har hon stått å spänt sej ett tag men sen slappnat av, så det väntade jag på igår, men när hon inte gjorde det så gav ja upp o hoppade av...

Nåja, Petra skull känna igenom henne idag, ja bytte täcke igår också till en lättare skaltäcke, hon han så mkt päls att ohn nog inte behöver ha något tjockare egntilgen, de e ju bara -4 nu...

Litla va å sträckte sej igår också, hon halkade stackarn, så de va ingen riktigt bra ridtur igår på sitt sätt...

min vy från källarfönstret, ganska nice =)

tills vi skrivs

Måste bara få lätta på trycket lite nu, blev så förbannat irriterad igår kväll när vi var o handlade, när vi kom ut från butiken, stod där utanför å rökte, så kom en familj, parkerade helt kallt på invalidparkeringen, hoppade ur å gick in i butiken... Hur fräck kan man vara??? och NEJ, den bilen hade INTE någon sorts invaskylt what so ever!! Skulle den haft det skulle jag väl inte irriterat mej  heller??

Jag tycker verkligen att det är höjden på fräckhet, att som fullt frisk, parkera på en invalidparkering...

"Jamen ja ska ju bara in 5 minuter"

OCH???
Under dom 5 minutrarna kanske det kommer en invalid som BEHÖVER ha den där parkeringen!!

Jag har nog parkerat på fel ställen, fan, ja ha samlat på mej hela 2st parkeringsböter i mina dagar, men att parkera på inva parkering, det gör ja tamefan ALDRIG!! Där går nog min gräns! För jag tycker verkligen det är så helvetes FRÄCKT!!! Jag skulle faktiskt inte TÄCKAS göra så. Jo, ja kan stanna på en sån å släppa av/plocka upp nån, då står ja där 2sek o kör vidare, men att parkera där och helt kallt gå iväg, nej mitt samvete skulle verklign sätta stopp!! Jag skulle få så illa o vara att ja sku nog ändå direkt gå å flytta bort bilen. Visst e ja bekväm av mej och parkerar gärna nära en ingång om det bara går, men likväl så KAN ja faktiskt GÅ också, jag har inget fel, janå, ryggfel då, men det hindrar mej inte från att gå ;)

Men såklart vågade man ju inte säga något... Man borde ju gå fram å ifrågasätta människorna som gör det, men näää, pallar man det månne??? Int en chans... =P

Samma med famlijeparkeringar som finns vid vissa större butiker! Dom är ju till för BARNFAMILJER!!! Ska en familj då med två små barn måsta gå från ena ändan parkeringen till butiken bara för att JAG är lat och inte orkar gå??

Nej, verkligen inte.

Tyvärr finns det de också som har fått invalidparkeringsskylt, men utnyttjar den på helt fel sätt. Som en jag vet som hade fått tillstånd att parkera på inva parekring, h*n lämnade bilen i 4 dygn på en invaperkring å for o supa... H*n blev av med tillståndet efter det... DET var rätt, för den människan har INGA fel i världen på sina ben...

Men en sak jag undrat över, om min make är rullstolsbunden, så har ju vi i våran bil invalidskylt, såklart, men det kan ju omöjligtvis berättiga MEJ att parkera på inva parkering när min man INTE är med heller!??! Trots att man har skylten fastklistrad i vindrutan?? och även om han ÄR med men inte stiger ur bilen, utan det bara är jag som springer in i butiken, då kan det ju inte vara rätt att parkera på en inva perkering?? Eller?? Det kan inte vara rätt... Inte i min värld!

Även vid Mattssons, så har dom ju mellan invalidparkeringen ovh vanliga ett utrymme men strckade linjer, förbjudet att parkera, som är ca lika brett som en vanlig parkeringsruta. Detta utrymmet är ju till för att den rullstolsbundne ska lätt slippa ut ur sin bil utan att behöva ha det trångt mellan bilarna, men respekterar folk det?? NÄ!!! Dom parkerar sina bilar där ändå dom...

E vi verkligen så lata, bekväma och fräcka i dagens läge att vi helt kallt SKITER i andra människor bara för vår egna bekvämlighets skull??

och vad lär vi åt våra barn med sådant beteende?? Att det är helt okej att strunta i människor som verkligen BEHÖVER den där parkeringsplatsen NÄRA ingången, för att vi själva inte "orkar" gå??

Det finns tyvärr så mycket i dagens samhälle som är på sniskan tycker jag...

Ja, man undrar...

Tills vi skrivs igen!